– Att flyga är ett globalt självskadebeteende, säger Eva-Lotta Funkquist, som varken flyger i sitt jobb som forskare vid Uppsala universitet eller som privatperson.

För åtta år sedan bestämde hon sig. Hon kände att hon inte längre kunde vara sitta passiv och titta på när hon visste att de globala koldioxidutsläppen ökade hela tiden.

Redan då varnade forskarna för vad klimatförändringarna skulle komma att innebära för vår jord, och Eva-Lotta Funkquist tyckte inte att deras budskap var svårt att förstå.

Artikelbild

| – Jag har haft så roliga samtal med människor på tåg. Du vet väl att det går ett nattåg till Berlin, säger Eva-Lotta Funkquist.

– Varje svensk lever som om vi hade fyra jordklot. Det går inte att tänka att det här får någon annan lösa någon annan gång, säger hon.

För henne har det inte varit några problem att avstå från att flyga. Snarare en befrielse; känslor och intellekt har jobbat åt samma håll.

Eva-Lotta Funkquist forskar på en internationell arena om amning och spädbarns sömn men att avstå från flygresor i tjänsten har gått bra.

– Att flytta runt en massa kroppar kan inte vara det viktiga för forskningen. Det finns många andra sätt att kommunicera på. Mejla eller skypa går alldeles utmärkt. Det här måste gå att lösa; forskare är ju så duktiga att hitta kreativa lösningar i andra frågor, säger Eva-Lotta Funkquist.

När hon reser med tåg jobbar hon under resan. Dessutom slipper hon restid ut till flygplatser och väntetid vid säkerhetskontroller och annat.

Som privatperson har Eva-Lotta Funkquist fått nya sorters semestrar. Hon har cyklat längs Göta kanal och i Norge. Hon har tagit tåget ner till Europa och sen cyklat längs Donau och i Estland.

– Att åka tåg har gett mig helt fantastiska upplevelser. Då börjar äventyret när man startar resan, inte när man kommer fram. Jag har haft så roliga samtal med människor på tåg. Du vet väl att det går ett nattåg till Berlin, säger hon och betonar att det är likadant med flygfrågan som med metooupproret – vi måste prata om det.

Och under de senaste dagarna har flygfrågan stått i centrum i media. En av dem som märkts i debatten är Jens Liljestrand, biträdande kulturchef på Expressen. I en krönika beskriver han en resa till Kenya, då hans 11-åriga dotter påpekade att korallreven saknade färg. De såg inte ut som på film. Han säger till henne att korallerna var fina en gång, innan förhöjda vattentemperaturer blekte dem, och inser att hans livsstil är idiotisk; att flyga med sina barn och samtidigt bidra till att förstöra deras framtid.

Armbryterskan Heidi Andersson, och henne make, Björn Ferry, operasångerskan Malena Ernman och Uppsalaprofessorn, Kevin Andersson har skrivit om sina beslut att sluta flyga i en debattartikel i DN. Andra som bestämt sig för att stanna på jorden är till exempel författaren Isobel Hadley-Kamptz och Uppsalaforskaren Elin Ångman, SLU.

Men alla är inte överens. Sverige har drabbats av klimatpanik, skriver Anna Hellgren i Expressen, och påpekar att vi luras tro att våra små privata val spelar någon roll, istället borde vi gå samman och gemensamt tvinga politiken att på allvar ta itu med klimathotet. Hon efterlyser en miljöminister som föreslår 3000 procent i flygskatt.

Kristdemokraternas kommunalråd i Linköping, Sara Skyttedal, twittrade: "Det finns så många dumpuckon som bojkottar flyget att förutsättningarna för bolagen att investera i ny teknik försämras. Jag flyger därför några extra gånger".

Eva-Lotta Funkquist gillar debatten men har en helt annan lösning än Skyttedal.

– Det måste bli ordentligt dyrt att smutsa ner, säger Eva-Lotta Funkquist, som anser att grön teknik för flygplan är långt borta, om ens möjlig.

– Politikerna är handlingsförlamade, men är vi tillräckligt många som väljer förändring kan det göra skillnad. Det har ju metooupproret visat.