Erbjudande för pensionärer: Du får 10 procents rabatt på alla tågresor med SJ. Boka i vår app, på sj.se och i vår biljettautomat. Enkelt och billigt för de flesta. Men oändligt svårt för många. Mellan 700 000 och 1,5 miljoner människor beräknas leva i digitalt utanförskap i Sverige. En stor grupp är äldre och de känner stort främlingskap inför samhällets allt fler digitala tjänster. Facebook, snapchat, appar och streamad musik tillhör en värld som inte är deras. PRO räknar med att så många som 150 000 av deras 360 000 medlemmar inte har tillgång till dator och internet, och nu försöker organisationen ta sig an problemet genom utbildning.

I ett litet gult rum i ABF:s lokaler på S:t Persgatan i Uppsala samlas tre äldre damer för sin femte it-träff. Datorerna är uppkopplade och det doftar kaffe. Gunvor Holmqvist, 85 år från Uppsala, är tidigt på plats och har redan slagit på sin dator.

– Jag har både en vanlig dator och en ipad hemma så jag kan lite. Men jag är dålig på att hantera en laptop och därför anmälde jag mig, säger hon.

Artikelbild

| Ett steg i taget. Gunvor Holmqvist och Britt-Marie Nordman träffas regelbundet på PRO:s it-kurs för att lära sig hantera datorerna bättre.

Britt-Marie Nordman från Tensta utanför Uppsala säger att hon praktiskt taget inte kan någonting. Hennes man och barnen hjälper henne när det behövs. Men hon jobbar inom PRO och behöver kunna ta del av både protokoll och annan information, så nu måste hon försöka lära sig.

– Det är massor av grejer som jag inte kan göra. Man hänvisas ju alltid till nätet nu för tiden, på radio och tv säger de att jag ska läsa mer i appen, och handlar det om ett recept som jag vill ha så finns det på nätet. Hänger man inte med och lär sig så blir det svårt att klara sig, säger hon.

På ett block med stora pappersark längst fram i utbildningslokalen har cirkelledaren Ingegerd Wåhlin skrivit: tangentbordet, e-post, internet, wifi och uppdatering av datorn – viktiga saker för att klara det dagliga livet.

Den här tisdagen ska handla om de två första punkterna, tangentbordet och e-posten. Målet är att skriva in ett recept lite snyggt och skicka det till någon enskild person och till en grupp av personer. Det går lite trögt. Någon har glömt sin e-postinloggning så det blir till att skapa en temporär.

Ingegerd Wåhlin hjälper till.

– De flesta som går kursen vill lära sig att gå ut på nätet på ett tryggt sätt, betala räkningar och söka sånt som man har behov av till vardags, säger hon.

Efter ett litet tag är alla deltagarna inne i sina e-postprogram och när det fungerar så kommer leendena på rad.

Pirkko Orjala från Uppsala kan redan betala räkningar och leta sig ut på nätet.

–  Egentligen vill jag inte men jag måste jag lära mig mer för att klara mig. Ett problem är att jag ofta bara kommer en bit sedan slår det stopp och jag blir osäker och rädd att göra fel, säger hon.

Nyligen skulle hon gå in och kolla om det fanns biljetter till en konsert på Uppsalas konserthus. Allt gick bra fram till själva köpet.

– När jag skulle se efter om det fanns biljetter kvar eller om platserna var reserverade så klarade jag inte att gå vidare så det blev inget köp. Det här gör att vi som inte kan hantera datorerna och den nya tekniken hamnar utanför, säger hon

Britt-Marie Nordman tycker man borde tänka mer på de äldre, främst när det gäller kontakter med myndigheter.

– Mycket information som man förväntas få kommer genom datorerna. Men allt kan ju inte bara hänvisas dit, säger hon.

Trots det drar allt fler myndigheter ned sin service och lägger ut hanteringen på nätet och förväntar sig att medborgarna klarar sig ändå. Det fick Pirkko Orjala erfara i somras när hon skulle flytta pengar från ett bankkonto till ett annat.

– Jag fick vänta i en och en halv timme för att komma fram till kassan. Efter det hjälpte min son mig att skaffa e-legitimation, berättar hon.

Men helst vill hon träffa en människa.

– Jag tycker det har gått för långt. Alla går ju runt och stirrar i sina mobiler, till och med när de cyklar och åker bil, säger Pirkko Orjala.

Alla som behöver hjälp anmäler sig dock inte till en kurs hos PRO. Många söker sig till exempel till biblioteken. Även där är många äldre och en hel del är nyanlända. Kunskapsnivån skiljer mycket.

– Vissa kan hantera allt själv men saknar dator. Andra behöver hjälp att lotsa sig fram till olika webbsidor, säger Kia Gumbel, enhetschef vid Uppsala stadsbibliotek.

Biblioteket har ett uppdrag att jobba med digital inkludering, och i takt med att myndigheterna lägger ned sina servicekontor hänvisas ofta deras kunder eller besökare till just biblioteken.

– Antalet besökare hos oss ökar stadigt, och i och med att vi har ett uppdrag att hjälpa så gör vi det. Det blir dock problematiskt om myndigheter och serviceinstitutioner hänvisar till webben, som sedan många uppsalabor inte klarar på egen hand.

Vad vill folk ha hjälp med?

– Allt möjligt, som att hitta webbsidor, skaffa e-post adresser eller ladda ner e-böcker. Någon kanske ska köpa flygbiljetter, kontakta en myndighet eller göra ett bankärende. Då hjälper vi till att komma rätt. Men inte längre än så. Inloggningar, köp och annat måste de själva göra och ta ansvar för.

Hur mycket kan ni hjälpa till med?

– Det är väldigt olika. Vi hjälper folk direkt och vi har väldigt låga trösklar. Behöver någon mycket hjälp så kan de boka tid för handledning. Vi ska ju vara tillgängliga för alla, säger Kia Gumbel.

I det gula rummet på PRO:s it-kurs jobbar Gunvor Holmqvist vidare. Hon köpte sin första dator redan för tio år sedan och vill lära sig mycket mer.

– Det beror väl på att jag jobbade med datorer under 25 år på Skatteverket. Det var ju inte såna här datorer, men jag har ju ändå hanterat dem.

Hon betalar räkningar över nätet, läser olika tidningar som UNT, DN och Aftonbladet och tittar på film på SVT play.

– Jag har ingen smartphone men är med i facebook. Det är roligt. Jag skriver meddelanden till barnbarnen. Det skulle vara kul att kunna lägga upp bilder också. Det vill jag lära mig, berättar Gunvor Holmqvist.

Gunvor har en syster som är 87. Hon köpte sin första dator för två år sedan och har redan lärt sig "massor". Så visst går det.