I februari 2019 går Ragnar Persenius i pension och avslutar sin tjänst som biskop i Uppsala stift efter arton år, och får då titeln biskop emeritus. Vem som blir hans efterträdare återstår att se, men datum för vigningen av den nya biskopen är satt till mars 2019.

– Det är en del formalia som ska uppfyllas. Sedan är det ju en människa som ska lämna sitt sammanhang och bli biskop. Då måste det finnas tid för det, säger Mats Lagergren som är Uppsala stifts pressekreterare.

Det finns 13 stift i Sverige och alla har en egen biskop. Stiftsstyrelsen, Svenska kyrkans styrorgan på länsnivå, ansvarar för biskopsvalet som görs genom omröstningar.

Artikelbild

| Biskop Ragnar Persenius i Östervåla

– Det är 700 personer som röstar. Hälften är präster och diakoner i aktiv tjänst. Resten av personerna är utvalda av de lokala kyrkofullmäktige och är röstberättigade elektorer ur församlingarna, förklarar Mats Lagergren.

Biskopen är den högsta andliga ledaren i stiftet. Dennes uppgifter inkluderar bland annat att utbilda och viga präster och diakoner.

– Men framför allt ska biskopen finnas för att ge råd och stöd till församlingarna.

Efter det första nomineringsvalet fick två kvinnor flest röster. Tredjeplatsen delas lika mellan en kvinna och en man. Så sent som 1997 fick Sverige sin första kvinnliga biskop.

Artikelbild

| Den nya biskopen blir vigd i Uppsala domkyrkan av Ärkebiskopen.

– Det blir vanligare och vanligare. I det här valet är de nominerade ganska jämnt fördelat mellan män och kvinnor och det är ju uppseendeväckande, säger Mats Lagergren.

För att kunna bli biskop måste man ha prästbehörighet, vilket prövas av ansvarsnämnden för biskopar.

– Dessutom ska man kunna samarbeta med både män och kvinnor. Du kan inte vara kvinnoprästmotståndare och bli biskop.

Den som fick flest röster i nomineringsvalet är Karin Johannesson, som är universitetslektor i religionsfilosofi vid Uppsala universitet.

Tidningen har sökt Karin Johannesson för en kommentar.

sara.hogbom@unt.se