– Det känns jättehäftigt. Jag ryser av välbehag när jag tänker på det.

Ett år. Så lång är väntetiden just nu på Akademiska sjukhuset för barnlösa par som vill använda sig av äggdonator. Morgana Wiksell är inte en av de köande. Hon är redan mamma till tre barn. Moderskapet beskriver hon som livsomvälvande och det som fick henne att vilja bli donator

– Jag har lärt känna många människor under åren som har haft väldiga svårigheter med att få barn. Om jag kan hjälpa någon att få känna den glädje jag gör som mamma så är det fantastiskt, säger hon.

Innan Morgana Wiksell skulle påbörja sin donatorbehandling läste hon på om hur det går till vid en äggdonation via internet. Många kvinnor beskrev en lång och jobbig hormonbehandling och Morgana Wiksell har hört om flera som avstått från att donera just på grund av påfrestningarna på kroppen.

– Men jag tycker inte att det var jobbigt alls. Och hur som helst, vad gör väl en jobbig månad om man vet att man kan skänka någon livslång glädje? säger hon.

Av de äggdonationer som sker i Uppsala är det bara i omkring tio procent av fallen som donator och mottagare känner varandra. Resten, liksom Morgana Wiksell, är anonyma donatorer. Sjukvården föredrar anonyma donatorer då det tar bort risken för att donatorn ska påverkas negativt av att se sitt barn växa upp hos någon annan. Å andra sidan innebär det också att den givande kvinnan inte har några rättigheter att söka upp sitt barn i framtiden för att se hur han eller hon mår.

– Jag har gjort mitt val och då får jag stå för det även om jag i framtiden skulle vilja träffa ett eventuellt barn. Oavsett så vet jag ju att jag har gett någon annan en enorm glädje.

Barnet har däremot rätt att ”i mogen ålder” uppsöka sin donator. Förutsatt att föräldrarna berättar att de mottagit en äggdonation. Flera studier som gjorts i ämnet visar att många föräldrar aldrig informerar barnet om dess biologiska ursprung.

– Som jag ser det är det viktigaste ändå att barnet växer upp i en varm och kärleksfull miljö. Jag går in med inställningen att det är längtande föräldrar som tar emot mina ägg och som kommer ge barnet en bra uppväxt, säger Morgana Wiksell.

Kjell Wånggren är överläkare på Reproduktionscentrum på Akademiska sjukhuset. Han tror att bristen på äggdonatorer dels beror på att det är en omständlig process, dels för att få kvinnor har kunskap om äggdonationer. Han hoppas dock att fler ska göra som Morgana Wiksell.

– Vi vill gärna ha fler äggdonatorer för det finns alltid ett behov av dem.

Är det rimligt att förvänta sig att kvinnor ska lämna ifrån sig sina ägg?
– Vi anser väl det. Vi tycker att det är lite som att lämna blod eller att göra en ideell insats. Många ser det här som sin chans att hjälpa någon.

Flera studier visar att många föräldrar inte berättar för barnet att han eller hon kommer från en donator, trots att barnet har rätt till det. Hur ser ni på det?
– Vi tror att de flesta hos oss berättar.

Varför tror ni det?
– Det är en känsla vi har. Det verkar vara vettiga kvinnor.

Donatorerna ska helst ha liknande hår- och ögonfärg samt kroppsbyggnad som mottagarkvinnan, varför?
– För att barnet ska likna den mottagande kvinnan.

Underlättar inte det för föräldrarna att avstå från att berätta om barnets biologiska bakgrund?
– Vi vill bara att barnen ska likna sina föräldrar och kunna få en bra uppväxt.