Det framgår av en ny svensk studie som publiceras i medicintidskriften Upsala Journal of Medical Sciences.
– Jag är inte förvånad över det stora intresset för att redan före födelsen få veta barnets kön. Samtidigt är det en utmaning för barnmorskorna och läkarna som gör dessa undersökningar eftersom Socialstyrelsens riktlinjer säger att könsbestämning av foster inte är en uppgift för vården, säger docent Margareta Larsson vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet.
Studien omfattar nära 2 400 kvinnor vid 153 mödravårdscentraler runtom i Sverige, som i slutet av graviditeten besvarade en omfattande enkät. Några av enkätfrågorna gällde om de och deras partners före rutinundersökningen av fostret med ultraljud hade diskuterat om de ville veta barnets kön och vad de i så fall kommit fram till.
– Nästan alla uppgav att de hade diskuterat frågan med sin partner, så tydligen finns en utbredd kunskap i samhället om att det kan gå att ta reda på fostrets kön med dagens avancerade ultraljudsutrustning, säger Margareta Larsson.
57 procent av kvinnorna svarade att de själva hade önskat att få veta om det väntade barnet var en pojke eller flicka och en precis lika stor andel uppgav att deras partner varit intresserad av att i förväg få veta barnets kön. Margareta Larsson tycker inte att det är uppseendeväckande höga andelar.
– Andelen som inte vill vänta med att veta barnets kön till efter förlossningen är faktiskt lägre här än vad som framkommit i liknande undersökningar i flera andra länder. Trots att möjligheterna att med ultraljud ta reda på fostrets kön är mycket bättre nu än för några årtionden sedan tycks det inte ha påverkat viljan att få det gjort. I en liknande svensk studie för nära 30 år sedan uppgav nästan exakt samma andel av de gravida kvinnorna att de ville veta om de väntade en flicka eller pojke, säger Margareta Larsson.
Varför vissa är så nyfikna på att i förväg få veta barnets kön medan andra vill att det ska bli en överraskning tills dess att barnet är fött är oklart.
– Vi hittade inga skillnader mellan kvinnorna som ville respektive inte ville veta barnets kön som skulle kunna förklara detta, till exempel när det gällde ålder, utbildningsnivå, religiöst intresse eller om man redan tidigare hade fött barn, säger Margareta Larsson.
Nästan hälften av kvinnorna uppgav att de eller deras partner hade tagit upp frågan om barnets kön med barnmorskan som gjorde ultraljudsundersökningen. Tio procent uppgav att det tvärtom var barnmorskan som hade tagit upp frågan om könsbestämning med dem.
– Det senare är i så fall i direkt strid med Socialstyrelsens föreskrifter om att undersökningen inte ska användas för könsbestämning. Vi det dock från en tidigare undersökning att det finns barnmorskor som är positiva till att föräldrarna får veta barnets kön eftersom de tror att detta befrämjar anknytningen till barnet efter förlossningen, säger Margareta Larsson.
Ett skäl till att könsbestämning av foster är en kontroversiell fråga är att kunskapen kan användas för beslut att abortera foster på grund av deras kön. Att selektiv abort av flickfoster är vanlig i Indien och Kina är väl känt. Årligen beräknas sju miljoner foster i världen aborteras på grund av att föräldrarna önskat få barn av ett annat kön.
– Här i Sverige verkar dock intresset för att kunna välja kön på sitt barn att vara mycket litet. Den stora majoriteten av kvinnorna svarade att de inte skulle vilja göra det. Bara fem procent svarade att de, om möjligheten fanns, kunde tänka sig att välja vilket kön barnet skulle ha. En uppgift för framtida studier är att hålla koll på om intresset för att välja kön på sitt barn förändras, säger Margareta Larsson.
Hur det gick för dem som i förväg ville veta fostrets kön? En knapp majoritet av kvinnorna uppgav när de besvarade enkäten i slutet av graviditeten att de visste om de skulle föda en liten kille eller tjej.
Hela studien i Upsala Journal of Medical Sciences kan läsas här