Åkrarna runt om i Uppland är torra. De vårsådda spannmålen tunna och spensliga. Det blir en liten skörd i år. Årets sommar är extrem, på alla möjliga sätt. Ovanlig hetta, knappt en enda regndroppe.

I Vattholma har det regnat 20 millimeter mellan sista april och mitten av juli. Ändå har ekojordbruket i Hånsta, Vattholma klarat sig väl i jämförelse med många andra. Och här vajar också höga, blågröna ruskor av korn i en speciell inhägnad. Varje planta är unik, en egen sort. Mätt och kontrollerad, väldokumenterad. Biologen och genetikern Anna Westerbergh försöker ta fram framtidens mat på ett försöksfält.

– En sådan här extrem sommar ser man verkligen potentialen i det växtmaterial som vi jobbar med. Vi har plantor som etablerades förra året som har återväxt det här året. Och de är inte bevattnade, säger Anna Westerbergh.

Artikelbild

| En grön planet. Det vill ekobonden Kjell Sjelin att lantbrukarna ska bidra till.

Det här är hennes heliga graal. Någonstans i det genetiska materialet kanske hon och hennes forskargrupp kan lyckas skapa ett spannmål som är flerårigt (perennt) och som går att odla i större skala.

Det är de flera meter djupa rotsystemen som perenna växter kan skapa som hon eftertraktar. Rotsystemen binder upp vatten i marken. Via rötterna kan plantorna ta upp näring, lagra kol och hindra att koldioxid släpps ut i atmosfären. Målet är ett miljövänligare och mindre skört jordbruk.

– Om Sverige ska bli självförsörjande på livsmedel kan man inte ha en situation som i år, när man inte får en skörd på grund av torka och värme. Vi måste hitta lösningar. Och det är lösningar på gång, säger Anna Westerbergh apropå årets extremväder.

Att driva lantbruk med fleråriga växter är egentligen inget nytt. Redan i dag odlar många lantbrukare vall (som används till hö och djurfoder) med fleråriga grödor. De sädesslag och växter, som genom tiotusentals år har selekterats och förädlats till att användas i livsmedelsproduktion, är däremot ofta ettåriga.

Artikelbild

| Det förutspås bli en halverad skörd för bönderna i Uppland i år.

– Det är en pusselbit som saknas; att det inte finns fleråriga grödor som man gör livsmedel på, menar forskaren Per-Olof Lundquist, som också är gift med Anna Westerbergh. Han ingår också i SLU:s (Sveriges Lantbruksuniversitets) projekt och har expertkunskap om rotsystem.

Anna Westerbergh visar det lilla fältet med ett hundratal varianter av knylkorn, var och en märkt med en pinne med ett nummer. Alla växternas egenskaper dokumenteras noggrannt i Excel-ark.

Artikelbild

| Grödorna ska klara kalla vintrar.

– Det finns god potential hos knylkornet som är en vild flerårig släkting till korn, menar hon.

Även för ett otränat öga ter sig växterna välmående och starka.

Artikelbild

| Varje planta är unik. Här knylkorn som stått två säsonger.

– Det är faktiskt fint för en bonde att se så här kraftfulla plantor, säger ekobonden Kjell Sjelin som upplåter delar av sin mark till växtstudierna.

Än så länge har knylkornet visat sig passa bra för förädling. Det är viktigt att de önskade egenskaper som finns i plantan också förs vidare i växtens frön – och det har varit svårare när det gäller korsningar mellan sädeslaget Kernza och vete.

Artikelbild

| Rotsystemen kan bli flera meter djupa och även breda ut sig på fleråriga plantor. Per-Olof Lundquist visar en sorts stammar under jord som kan skicka upp nya skott.

Men tiden är knapp. Den heta sommaren har också försenat studierna med flera veckor. När det gäller forskning går det inte att ta för stora risker och därför kunde Anna Westerbergh inte plantera ut visst förädlat material mitt i värmeböljan.

Nästa år är pengarna till forskningsprojektet slut – och det kommer ta minst fem år till innan det finns en förädlad sort som är lämplig för storproduktion.

– Vi är de enda i världen som håller på förädling av flerårigt korn. Det blir inte så mycket semester, konstaterar hon.

Hon ser stora möjligheter med försöksstudierna.Men hon behöver mer tid.

– Får vi inte mer pengar så kommer ju allt det här materialet att gå förlorat, säger hon och ser ut över försöksfälten.

matilda.nilsson@unt.se