– Det känns lite vemodigt faktiskt. Samtidigt så måste man ju sätta en parantes nånstans. Jag är oerhört tacksam och stolt över att ha varit med så här länge och fått förmånen att vara ute. Jag är mer än nöjd, säger Christer Nordström, presstalesperson för Uppsalapolisen.

Hur har valborg ändrats under de här åren?

– Från början sa polisen nej till allt. Polisen ville inte ha valborg, inte kommunen heller. Man tyckte att det var ett onödigt jippo och hoppades på hagel, snö, kyla och regn för att så få som möjligt skulle ut. På tillståndssidan satt nåra sura gubbar som tyckte att uteserveringar inte skulle få finnas och att trafiken alltid skulle fram. Det var någon slags syn att här ska vi inte ha roligt. Men jag tänkte där i unga år att om jag en dag får möjlighet att påverka så ska vi ändra på det.

Och det gjorde du?

– Ja, dagen kom då jag blev planeringsansvarig för ordningspolisen, det var i början av 90-talet. Då tänkte jag att nu ska vi släppa loss, vi ska stänga av för trafiken och öppna upp för evenemang. Det blev från början en viss konkurrens mellan mitt och kommunens synsätt kan man säga. Men jag tänkte varför inte göra det här till ett kul evenemang, inte bara för studenter utan för alla. Som får ut uppsalaborna men också drar hit personer utifrån. Och kommunen insåg ganska snart att det som händer i Uppsala är en del av varumärket.

Det låter som att du verkligen gillar valborg?

– Ja, absolut. Jag gillar folkfesten, och har alltid tyckt om det här med evenemang. Men man måste skapa ordning och reda, och det var det inte i början eftersom polis och kommun inte var intresserade. Nationerna levde sitt eget liv. Fyllan var betydligt värre på 70- och 80-talet än nu. Man söp sig redlös. Då låg polishuset på Stora torget, där fanns tre fyllearrester och i varje sådan kunde det vara upp till tio personer. Så fort de kunde resa på sig blev de frigivna, de fick ragla ut från polisstationen för vi måste in med nya.

Hur är det med fyllan i dag då?

– Det är 100-150 personer varje valborg som vi tar hand om. Men vi märker att ungdomar dricker allt mindre. Det är inte särskilt ofta man ser redlösa personer längre. Det dricks, men sups inte för att prata i klartext. När jag fick möjlighet att påverka i början av 90-talet så samlade jag nationsansvariga och tog upp problemet med det utbredda supandet på nationerna. Man serverade folk som inte kunde stå upp. Jag sa att vi måste få slut på detta, annars riskerar ni att tillstånden dras in. Och det styrdes upp ordentligt, jag upplevde att de var tacksamma för att vi ställde krav.

Hur blir man som polis bemött på valborg?

– I allmänhet väldigt positivt. Man möter så mycket värme från vanligt folk, folk kommer fram och pratar och vill ha mobilbilder på oss. Vi har ju annars vår vardag som handlar om brott och tråkiga händelser. Därför känns det så viktigt att kunna träffa folk under andra former. Ha kul tillsammans och samtala.

Har det alltid varit så?

– Nja, förr var det som sagt fyllan vi främst fick rikta in oss mot. Jag kommer ihåg när bolaget hade öppet i city. Folk stod i långa köer, för påfyllning, haha, och vi stod där och bevakade och tog de som var redlösa. Och sedan, i mitten av 90-talet, fick vi problem när folk började kasta ägg under forsränningen. Inte bara på de som åkte, utan rätt över på de som stod på andra sidan. Då fick vi fixa nåt möte med handlarna i city, så att de plockade bort alla äggen under valborg. Tack och lov att vi fick stopp på det där äggkastandet.

Sker det fler brott på valborg än andra dagar?

– Det är en hel del fickstölder och det kan bli en och annan gatuboxning. Men riktigt allvarliga brott har vi under flera års tid sluppit. Det handlar delvis om de krav på ordning och säkerhet som vi ställer på arrangörer, näringsidkare och nationer. Till exempel att man inte säljer alkohol till för fulla personer. Det har stor betydelse att ingen blir liggande utslagen någonstans och då kanske utsatt för brott.

Blir firandet lugnare om vädret är kasst?

– Inte alltid. Det kan i stället bli mer intensivt under en kortare period. Sådant kan man aldrig förutse, utan vi måste vara skärpta hela tiden. Själv hoppas jag alltid på strålande sol och värme.

– Jag kommer särskilt ihåg valborg i samband med Tjernobyl. Olyckan inträffade bara någon dag innan valborg. Det blev väldigt dämpat valborgsfirande. Medierna rapporterade mycket kring det radioaktiva nedfallet. En hel del var ute men de försvann in ganska snabbt. Det la sordin på firandet.

Har du kunnat fira privat på nåt sätt då?

– Nej, inte så mycket. På Filmstaden har man haft tidig sillunch för personalen, där har jag kunnat ta en liten rast. Annars har det blivit firande betydligt senare, framemot midnatt när jag tagit ett glas vin hos kompisar. Men inte mycket, för sedan är jag ju igång första maj.

Så du jobbar alltid första maj också?

– Ja, nästan. Jag brukar vara ute och räkna antalet demonstranter eftersom media ofta frågar om det. Jag minns särskilt en första maj när en demonstrant från KPMLR dök upp. Han hade gjort ett jättestort plakat med en pratbubbla, i den stod "Inte ett öre till polisen". Och så gick han bakom en av poliserna hela dagen med det där plakatet, haha. Men de blev goda vänner och gick på kondis tillsammans när dagen var slut.

Vilka berättelser du har! Men hur ska du fira Valborg nästa år då, första gången som civil?

– Jag får gå ut och titta och prata med kollegerna. Jag kommer säkert att sakna att inte vara i tjänst. Men allt har sin tid och jag är stolt och tacksam över att ha fått vara med och byggt upp det här stora evenemanget. Jag har säkert trampat några i kultureliten och några politiker på tårna. Men det bjuder jag på!

Läs också om Christer Nordströms bästa och sämsta minnen från valborg.