Går det utifrån vissa skador hos ett spädbarn dra slutsatsen att någon skakat barnet kraftigt? Det är den centrala frågan i diskussionen om skakvåld.
Tre typiska skador hos barn, bland annat blödningar i ögonbotten, har av bland annat läkare vid Barnskyddsteamet på Akademiska sjukhuset tolkats som en kraftig signal om att barnet utsatts för skakvåld.
En tongivande läkare vid Akademiska sjukhuset skrev 2014 i en debattartikel att inget tydde på att diagnosen för skakvåld användes för frikostigt. Ett ifrågasättande av diagnosen innebar ett förnekande av barnmisshandel, skrev läkaren och jämförde med dem som tvivlar på klimatförändringar.
Samma läkare framträdde 2007 i Stockholms tingsrätt för att förklara teorin bakom skakvåld. Målet gällde en 42-åring man som kom att dömas till fyra års fängelse för misshandel av sin nyfödda dotter.
Efter att 42-åringen avtjänat fängelsestraffet granskades fallet av medicinprofessorn Ingemar Thiblin i Uppsala på uppdrag av Socialstyrelsens rättsliga råd. Ingemar Thiblin ifrågasatte den vetenskapliga grunden för skakvåldsteorin samt bevisningen mot 42-åringen. Det hela slutade med att mannen beviljades resning och frikändes.
42-åringen återfick dock inte vårdnaden om sin dotter eftersom hon hunnit adopteras av den familj där hon vårdats under pappans fängelsevistelse.
Även flera andra föräldrar som dömts för skakvåld kom senare att frias i olika resningsmål. En viktig orsak var en dom 2014 från Högsta domstolen. HD fastställde att de vetenskapliga rönen i skakvåldsfrågan var så osäkra att föräldrar inte fick fällas enbart på den medicinska bevisningen.
Ytterligare ett steg i samma riktning togs 2016 då Statens beredning för social och medicinsk utvärdering slog fast att det vetenskapliga stödet för skakvåldsteorin är svagt.
Christophe Pedroletti, chef för Akademiska barnsjukhuset i Uppsala, säger att rutinerna inte går ut på att sätta likhetstecken mellan skakvåld och de tre typiska skador hos barnen som ligger till grund för skakvåldsteorin.
– Det är viktigt att utreda även alternativa diagnoser. Det handlar om ett multiprofessionellt samarbete där flera yrkesgrupper är inblandade, bland annat psykologer.
Enligt Christophe Pedroletti har Barnskyddsteamet lyssnat in den kritik som framkommit på senare år för att säkerställa att arbetet genomförs utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.
Har de aktuella läkarna som vittnat i domstolarna om skakvåldsteorin någon skuld till att personer dömts till fängelse, domar som senare upphävts efter resningsmål?
– Jag kan inte uttala mig om deras vittnesmål i domstolar. Det jag kan svara för är att vi har rutiner som gör att man utreder de här barnen på ett korrekt sätt.
Finns det risk att våldsutsatta barn inte omhändertas om pendeln nu slår åt andra hållet?
– Inom Barnläkarföreningen pratas det om sådan risk, säger Christophe Pedroletti.
Hur ofta får ni in barn där det finns misstankar om att de utsatts för skakvåld?
– Det är extremt ovanligt, jag tror att det är mindre än ett fall om året.
– Jag tycker att debatten kring skakvåld har överskuggats av behovet av att identifiera stöd till barn som riskerar att fara illa. Det behövs mer preventivt arbete på det området.
Jonas Segersam är ordförande i Riksförbundet för föräldrars rättigheter. RFFR har engagerat sig i flera ärenden där föräldrar anklagats för att ha utövat skakvåld mot sina barn.
Han menar att barnskyddsteam vid olika sjukhus i landet på alltför lösa grunder dragit slutsatsen att barn utsatts för skakvåld och kallar det hela en nationell rättsskandal.