Det framgår av en ny FN-rapport, som släpptes tidigt på torsdagsmorgonen.

– De flesta dödsfallen bland världens barn är möjliga att förebygga. Vi har kunskaperna och instrumenten för att göra det, nu gäller det att föra ut dem överallt där de behövs, säger Stefan Swartling Peterson, chef för Unicefs hälsoavdelning i New York och professor i global hälsa vid Uppsala universitet.

FN:s barnfond Unicef är huvudansvarig för rapporten, som utarbetats i samarbete med bland annat WHO och Världsbanken.

Artikelbild

| Trots framgångar. Barnadödligheten har sjunkit kraftigt under de senaste årtiondena. Fortfarande dör dock miljontals barn i sjukdomar som kan förebyggas, framför allt i Indien och Afrika söder om Sahara.

Rapporten understryker att stora framsteg redan har har gjorts när det gäller att sänka barnadödligheten i världen, som sedan millennieskiftet beräknas ha räddat 50 miljoner barn från att dö innan de fyllt fem år.

– Ändå kan mycket mer göras för att rädda ytterligare liv, i synnerhet genom att förhindra att barn dör i anslutning till förlossningen, under samma dag som de föds eller någon av de första dagarna efter födelsen, säger Stefan Swartling Peterson.

Enligt rapporten dog förra året 2,7 miljoner barn – cirka 7 000 varje dag – i världen under sin första levnadsmånad och ytterligare flera tusen förklarades dödfödda efter att ha dött i livmodern i slutet av graviditeten eller under själva förlossningen.

– Bland annat projekt som forskare från Uppsala universitet deltagit i visar att sådana åtgärder som bättre hygien under förlossningen för att förhindra infektioner, känguruvård, enkel andningshjälp och tidig amning drastiskt kan sänka risken för sådana dödsfall, säger Stefan Swartling Peterson.

Enligt honom och rapporten är en av de största utmaningarna nu att se till att det överallt där barn föds finns utbildad hälsovårdspersonal med kunskaper om hur sådana åtgärder ska användas.

– Utifrån de stora framsteg som redan har gjorts finns skäl att vara optimistisk när det gäller möjligheterna att genomföra detta, men det kräver en fortsatt bred sammanhållning av världssamfundet. Ett orosmoln är därför tecknen på ökad isolationism som ses på vissa håll i världen, säger Stefan Swartling Peterson.