– Det innebär en 25-procentig lönesänkning för oss. Det är svårt att acceptera, säger Fredrik Sjöberg, deltidsbrandman i Storvreta.

Han och kollegerna tycker att de redan i dag gör allt för stora uppoffringar i förhållande till den ersättning de får. Var fjärde vecka har de dygnet runt-jour. På tre–fyra minuter ska de kunna ta sig till brandstationen vid ett larm, vilket innebär stora uppoffringar för hela familjen.

– Det mest betungande är beredskapstiden. Det blir som att ha en fotboja där man inte kan röra sig fritt. Skillnaden är stor mot andra grupper som snöröjare och fastighetsskötare. De har någon timmes inställelsetid när de har jour, men dubbelt så hög ersättning, säger Fredrik Sjöberg.

Ingen av deltidsbrandmännen i Storvreta har ännu tagit steget att säga upp sig. De säger att de avvaktar utfallet av de lokala löneförhandlingarna först. Men de pekar på den höga omsättningen av brandmän som en indikator på att det inte är ett uppdrag man vill ha någon längre tid på grund av villkoren. De senaste fem åren har mellan två och fyra personer per år bytts ut i styrkan på 20 personer vid stationen i Storvreta. Omräknat i personalomsättning blir det mellan 10 och 20 procent.

Grunden till missnöjet är ett avtal som fackförbunden Kommunal och Vision tecknade i höstas. Kommunal och Vision organiserar de deltidsbrandmän som delar brandmanssysslan med ett annat kommunalt arbete. Detta är dock bara en mindre del av av det totala antalet deltidsbrandmän, som till största delen är medlemmar i Brandmännens Riksförbund, BRF.

Kommunals avtal med Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, blev sedan styrande när BRF skulle teckna avtal med SKL.

– Vi blev bakbundna i förhandlingarna eftersom SKL vägrade gå med på någon annan nivå än de redan kommit överens om med Kommunal. Och det avtalet innehöll delar som vi visste att våra medlemmar aldrig skulle acceptera, säger Magnus Sjöholm, distriktsombudsman på BRF.

De mest kontroversiella delarna innebär att deltidsbrandmännens bilersättning och ob-ersättning togs bort och bakades in i den totala ersättningen. Dessutom sänktes ersättningen för dem som har beredskap under den ordinarie semestern.

– Man hade behövt göra en ordentlig satsning på deltidsbrandmännen. Ersättningarna är så pass låga i dag att vi har en genomströmningshastighet på 2–3 år. Det Kommunal och SKL gjort är att orkestrera en systemförändring för att göra deltidsbrandmän av dem som redan jobbar i kommunerna, säger Magnus Sjöholm.

Maria Hansson, ombudsman på Kommunal, säger att upprördheten till viss del beror på missförstånd, och att de av BRF:s medlemmar som hört av sig är nöjda när de fått avtalet förklarat för sig.

Många är fortfarande upprörda över att ob-ersättningen försvunnit.

– Vi har haft en diskussion med våra medlemmar. Och vi har enats om att det är mer värdefullt att få ut pengar till alla och inte bara vissa, säger Maria Hansson.

Anders Ahlström, brandchef i Uppsala, vill inte kommentera det nya kollektivavtalet eftersom han inte hunnit läsa det än.

Men han ger inte stort hopp till de deltidsbrandmän som hoppas på de lokala förhandlingarna. Han tror inte att höjd ersättning är en lösning på rekryteringsproblemet.

– Det här är en nationell utmaning. Men jag tror inte att man tar ett sådant här uppdrag för den fantastiska ersättningen utan för att man tagit på sig ett samhällsuppdrag.