UNT.se

En bra klimatpolitik kräver rödgrönt samarbete, skriver Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt på DN-debatt. Det kan man förstås diskutera. Sjöstedts ärende är, i alla fall på ytan, att argumentera för en repris på det trepartisamarbete som fanns inför valet 2010 mellan S, V och MP.

Men. Det är bara det att detta samarbete snarast hjälpte alliansen till valseger igen. Varken Socialdemokraterna eller Miljöpartiet vill regera ihop med Vänsterpartiet. Och Miljöpartiet meddelar inför sin kongress, som börjar på fredag, att man inte vill gå fram som en del av något block över huvud taget.

Allt detta vet ju Jonas Sjöstedt mycket väl. Så vad han verkligen vill åstadkomma är nog något annat - att ge MP-väljare på vänsterkanten en anledning att rösta på Vänsterpartiet i stället.

Håkan Holmberg

Bostadspriserna slår nya rekord i storstadsområdena, särskilt gäller det bostadsrätterna. Det kan tyckas förvånande när det införts bolånetak och amorteringskrav, samtidigt som man ständigt varnar för hushållens höga skuldsättning.

Men svenskarna har fått reallöneökningar i snart 20 år, och skattesänkningar har gett det vanliga hushållen 3000-4000 kronor mer i månaden netto. Och bottenräntan verkar bestå för lång tid framöver, negativ inflation gör att den kan sänkas ytterligare. Sist men inte minst, det byggs alldeles för lite bostäder. Inte så förvånande att racet fortsätter med andra ord.

Johan Rudström

Arktiska rådets möte i Kiruna handlade för USA:s och Rysslands del mer om Syrien än om Arktis. Det var förmodligen ofrånkomligt. Men det berodde inte på Syrienfrågan att det inte blev någon rekommendation om stopp för olje- och gasutvinning i Arktis. Inte heller kan Sveriges regering lastas. Om de stora kuststaterna – USA, Kanada, Ryssland – inte vill ha ett förbud så blir det inget förbud. Då kan det minst att dåliga vara att koncentrera sig på de punkter där man kan nå framgång.Det blev i alla fall en arbetsgrupp för att minska utsläppen av sot och metan och gemensam beredskap för bekämpning av oljeutsläpp.

Men läget i Arktis oroar. Uppvärmningen här går dubbelt så fort som genomsnittet på jorden. Den biologiska mångfalden minskar med svåröverskådliga konsekvenser. Problemen märks i Arktis men måste angripas globalt. Det är bara att fortsätta med information och opinionsbildning.

Håkan Holmberg

På onsdagen dömdes 14 aktivister från Greenpeace för grovt olaga intrång efter att ha tagit sig in på Forsmarks kärnkraftverk. Det är bra. Så här skrev UNT:s ledarsida om händelsen 10/10 2012.

Johan Rudström

Det amerikanska budgetunderskottet ser ut att nästan halveras 2013, från 1 100 miljarder dollar till 640 miljarder. Det är en närmast sensationell utveckling, särskilt med tanke på den handlingsförlamade kongressen. Dock är det ännu för tidigt att blåsa faran över.

Det vi ser är en effekt som liknar den i Sverige på 1990-talet. Efter finanskrisen 2008 gick USA:s ekonomi i botten, man valde att se problemen i vitögat och ta höjd inför framtiden. Nu får man igen en del av de satsade pengarna, de som till exempel använts för hanteringen av dåliga bolån. Liksom i Sverige är också de underliggande ekonomiska förutsättningarna goda. Om det politiska systemet i USA börjar fungera och leverera igen är förutsättningarna ännu bättre.

Johan Rudström

Lettland fortsätter processen mot att bli det artonde eurolandet från årsskiftet. Någon folkomröstning stöder man sig inte på, däremot ett beslut i parlamentet från i vintras som bemyndigar regeringen att gå vidare med en ansökan.

Framsynt eller dumdristigt? Den lettiska befolkningen är i alla fall skeptisk, så säger 62 procent i en opinionsundersökning på måndagen. Inte så konstigt, kanske, då varenda artikel som publicerats om valutan de senaste åren också handlat om den djupa krisen. I Sverige har stödet för att införa euron sjunkit till cirka tio procent.

Kanske är det framsynt av Lettlands regering ändå? Åtminstone är själva ansökan i detta läge en djupt symbolisk handling som borde ge andra euroländer råg i ryggen.

Johan Rudström

Vitrysslands röd-vita flagga får nu åter visas upp på VM-matcherna i ishockey. Svenska Ishockeyförbundet som först vek sig för diktatorn Lukasjenka, som inte tolererar denna symbol för landets demokratirörelse, tog intryck av kritiken. Lukasjenkas representant på plats vid VM, ordföranden i Vitrysslands ishockeyförbund Jauhien Vorsin, har meddelat den som orkar höra på att de som använder denna flagga är "kriminella glaningar", men i det demokratiska Sverige kommer han inte längre än så. Yttrandefriheten gäller också på idrottsläktarna.

Ibland hjälper kritik och protester. Nästa steg bör förstås vara att Svenska ishockeyförbundet ansluter sig till de allt fler som vill se till att nästa års VM flyttas från Vitryssland till ett demokratiskt land.

Håkan Holmberg

Den gamla tennishallen i Uppsala, mest känd som Bollhuset, är i dåligt skick och fastighetsägaren vill riva och bygga bostäder. I princip är detta fullt begripligt, även om ett bostadskvarter inte känns självklart just på denna plats.

Men Bollhuset har också en historia. Det var här som en majoritet av de närvarande Uppsalastudenterna den 17 februari 1939 röstade nej till tanken att ta emot ett litet antal judiska läkare på flykt från Nazityskland. Bollhuset är känt i hela Sverige av just detta skäl och Bollhusmötet är en skamfläck i både Sveriges och Uppsalas historia.

Därför bör Länsstyrelsen bifalla den begäran om att huset ska förklaras som byggnadsminne som nu lämnats in av Upplandsmuseets kulturmiljöchef Per Lundgren. Huset skulle kunna användas på många sätt och vara en ständig påminnelse om vad humanitet och öppenhet verkligen betyder. Om vi ska förstå historien så måste vi också visa upp dess dystra sidor.

Håkan Holmberg

Annie Lööf (C) for med osanning för två veckor sedan när hon förhördes i konstitutionsutskottet. Och Sten Tolgfors (M), f d försvarsministern, slirade ju angående Saudiaffären i fjol våras. Och så räknade Anders Borg fel nyligen på subventionerna till ungdomsjobb i S-vårbudgeten. Därmed var saken klar för Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg: regeringen "har satt lögnen i system".

Enligt Lindberg tog det alltså sju år av regeringsmakt för alliansen att bli korrumperad, eller "en moderat enpartistat" som han skriver. Utnämningen av Christina Lugnet till generaldirektör visar också att man "blivit ett med staten", men här gäller det Centerpartiet.

Om alliansen skulle styra landet i ytterligare 37 år, som S gjorde 1932-1976, då kommer vi säkert att få se fler och bättre exempel på maktmissbruk än dem Lindberg presenterar, men det hoppas vi att slippa.

Johan Rudström

Vad menar egentligen Svenska Dagbladets Sanna Rayman i gårdagens ledare om Sverigedemokraterna? Å ena sidan finns rubriken, Se upp för Mittfältar-Jimmie, som tycks förmedla budskapet att väljare och övriga partier inte bör låta sig duperas av Åkessons taktik att tala så lite som möjligt om invandringen och i andra frågor låta som om han höll med alla andra lagom mycket. Är detta budskapet så finns inget att invända. SD:s karaktär är ju oförändrad.

Å andra sidan finns uttryck som ”beröringsskräck” och några nästan raljerande formuleringar om hur överdrivna andra partiers avståndstaganden ter sig. Budskapet här tycks snarare vara att SD är att ganska normalt parti, låt vara med en lite extrem inställning till invandring – men tydligen inte mer extrem än övriga partier som enligt Rayman har utgångspunkten att ”all begränsning är fel”.

Nu tycker ju övriga partier att invandringen ska vara reglerad och asylprövningen individuell – alltså något helt annat än vad Rayman påstår. Och redan i stycket efteråt tycks hon själv inse detta. Men vad är meningen med att beskriva SD på detta slappa och självmotsägande sätt?

Håkan Holmberg

Arbetsgivaravgiften för unga är en fråga som kommer att debatteras fram till valet nästa höst. Har den sedan 2008 halverade avgiften haft effekt eller inte? Inte, säger Socialdemokraterna. Kanske, säger regeringen och tillägger att en höjning i alla fall kommer att få negativa effekter. Och får medhåll av Miljöpartiet.

Den gångna helgen släppte SVT en nyhet på temat. Institutet Ifau rapporterar att halveringen saknat effekter för arbetsmarknaden. Men det var för tidigt. Spå här skriver Ifau på sin hemsida: "Ifau har inte givit ut någon rapport om sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar. Vi samarbetar med forskare vid Stockholms universitet i projektet. Vår princip är att kommentera först när kvalitetsprocessen är klar och rapporten är publicerad."

Vi får vänta och se således.

Johan Rudström

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) brukar säga att det tar tid innan reformerna i skolan får effekt. Han hånades för det av Stefan Löfven i dennes första maj-tal: "Det sägs att det är som att vända en atlantångare, men det går visst att göra på ett par minuter".

Björklund fick dagen därpå stöd av den särskilde utredaren Per Thullberg i en rapport: "De olika åtgär­derna som regeringen har vidtagit sedan 2007 kan enligt utredaren komma att ge utslag i förbättrade resultat i de internationella kunskapsmätningarna tidigast från mitten av 2010-talet, mer säkert först mot slutet av 2010-talet. Effekter av den nya lärarutbildningen och den åter­införda speciallärarutbildningen kommer sannolikt att vänta på sig ännu länge, tills mitten eller slutet av 2020-talet. Här utgör lärarbris­ten ett hot mot önskad utveck­ling."

Johan Rudström

Kristdemokraterna är onekligen ett parti

som lyckas locka intressanta personer som nya medlemmar. Författaren Marcus Birro (första maj-talare i fjol) och journalisten Lars Adaktusson, årets talare, har båda mycket att berätta om och kan göra det på ett underhållande sätt. Men när de ställer sig under KD-flaggan och talar handlar allt egentligen om en enda sak: föräldrars rätt att välja vem som ska vara hemma med barnen.

Familjen först var temat för årets demonstration i Uppsala och riksdagsledamoten Mikael Oscarsson värmde upp åskådarna med att tala om socialdemokraters och liberalers oheliga allians, de som vill kvotera föräldraförsäkringen.

Lars Adaktusson innebär ingen nyordning

för partiet, om nu någon hade förväntat sig det. I sitt tal blickade han ut över Europa, tog ett språng till krigets Bosnien på 1990-talet men landade bekvämt i den vanliga familjefåran. Vem bryr sig om hur våra barn har det, frågade han sig retoriskt. Jo det gör nog kristdemokrater, men också socialdemokrater och liberaler.

Johan Rudström

Socialdemokraterna gav på måndagen Anders Borg (M) fullt jobb. Förslaget till vårbudget resulterade i en formlig explosion av tabeller och diagram när det var dags för Borgs kommentar. Finansministern blev nationalekonom och stortrivdes.

Väljarna borde också trivas med att tydliga skillnader börjar utkristallisera sig inför valet 2014. Det blir flera tunga skattehöjningar med S-politiken, t ex bolagsskatten, arbetsgivaravgiften för unga, kilometerskatt på transporter och restaurangmomsen. Pengarna ska framför allt gå till utbyggda socialförsäkringar och till ungdomsjobb.

Tydliga är också skillnaderna mellan S och MP, vilket alliansen förstås kommer att försöka utnyttja.

Johan Rudström

"Löfven klarade krisen" blir fredagens rubrik i DN. Anledningen är att 26 procent av de tillfrågade i DN/Ipsos undersökning tror att Stefan Löfven är bättre lämpad att "leda regeringens arbete" än Fredrik Reinfeldt. I mars, före Omar Mustafa-affären, var siffran 24 procent.

För det första gynnar dessa undersökningar alltid den sittande statsministern. För många är det självklart att den som leder regeringens arbete och representerar landet är bättre än ett oprövat kort. För det andra, vad säger egentligen den lilla förändringen i förtroendet för Löfven?

Denna önskan att ständigt mäta förtroendet för politiker härstammar från USA. Det ger konkreta resultat som lämpar sig för journalistisk behandling, men väljarna tenderar oftast att i stället göra en samlad bedömning över tid vad gäller förtroendet för enskilda politiker. Inte ens som temperaturmätare duger den här undersökningen, då Omar Mustafa-affären knappast kan sägas vara över.

Johan Rudström

Det blev i alla fall inget nyval direkt efter parlamentsvalet. Tre italienska partier har uppenbarligen enats om att bilda något som är näst intill en samlingsregering för att försöka bryta det förödande dödläge som råder i landets politik.

Den nye premiärministern heter Enrico Letta och har åtminstone den fördelen att han är född efter andra världskriget – till skillnad från de geronter som brukar besätta Italiens högsta ämbeten. Politiskt har han gått från det gamla och nu kapsejsade kristdemokratiska partiet till Demokratiska vänsterpartiet som innehåller allt från mittenpolitiker till före detta kommunister. Men i regeringen ska tydligen både Berlusconis högerpopulister och den hittills partilöse förre premiärministern Mario Montis anhängare ingå.

Åtstramningspolitiken ska mildras och reformer av parlament och valsystem genomföras. Stödet från Monti ska skapa lugn i EU. Kan det lyckas? Ett svar är att det inte finns något val. Ett annat svar är att så länge som Berlusconi finns med i bilden kan allt saboteras när som helst.

Håkan Holmberg

Transportstrejken avblåstes efter bara en halvtimme på onsdagen. Precis som Byggnads nyligen ville förbundet Transport ha "ordning och reda" på jobbet. Det måste bli svårare att anlita bemanningsföretag i stället för egna fast anställda, hävdade man. Och precis som Byggnads fick man till en skrivning i kollektivavtalet som båda parter kan leva med.

I stället för att som arbetsgivarna morra om strejkhot och "utpressning" kan man konstatera att antalet strejkdagar i Sverige är oerhört litet. Undantag finns, men nästan alltid tar man sitt förnuft till fånga, och undviker stora skador för ekonomin och samhället i stort. Sverige har en bra ordning på arbetsmarknaden, och ansvarstagande parter. Det glöms ibland bort i stridens hetta.

Johan Rudström

Mycket som sagts om ekonomen Lars E O Svenssons avgång från Riksbanksdirektionen har varit bra. Som att det varit bra för Riksbanken att "ha olika ståndpunkter" angående styrräntan. Svensson har ju tillsammans med Karolina Ekholm förordat en lägre ränta än majoriteten, de övriga fyra ledamöterna.

Men många sväljer också okritiskt Svenssons påstående att en lägre ränta hade inneburit en väsentligt lägre arbetslöshet, så många som 60 000 jobb hade skapats. Det man måste fråga sig är vad en drastisk sänkning nu hade inneburit för framtiden. Svensk ekonomi är i gott skick, men kan likt 2009 åter dras med i en ny global kris, och då skulle det med Svenssons strategi inte ha funnits utrymme kvar att sänka räntan. Dessutom hade hushållens skuldsättning fortsatt rakt uppåt från redan farligt höga nivåer.

Om inflationen har han rätt, den borde vara högre. Men det går liksom inte sänka mer då man redan har bottenränta.

Johan Rudström

"Jag kan inte precis beskrivningen av dem ... ."

Nej, Veronica Palm (S) hade inför söndagens Agenda tydligen inte ens brytt sig om att ta reda på namnen på Muslimska Familjedagarnas gäster, fastän de enligt henne var den direkta orsaken till att Omar Mustafa blev tvungen att lämna styrelsen efter bara sex dagar.

Azzam Tamimi är en brittisk-palestinsk akademiker och aktivist som sympatiserar med palestinska Hamas och ibland skriver i The Guardian. Flera gånger har han bjudits in till Olof Palme Center, vilket mött kritik från olika håll. De socialdemokratiska arrangörerna har då försvarat sig med att man vill "föra dialog" med personer vars värderingar man fördenskull inte delar, och att det finns "extrema åsikter bland många som vi... jobbar med". (Aftonblandet 5/6 2008.)

Tamimi bjöds in av Omar Mustafas organisation Islamiska Förbundet till Muslimska Familjedagarna. Veronica Palm (S) var också inbjuden som gäst i en debatt under evenemanget. En annan av Familjedagarnas inbjudna, även hon omtalad som antisemit i Expo, är Yvonne Ridley, brittisk journalist och aktivist. Ridley har tidigare besökt riksdagen på inbjudan av Mehmet Kaplan (MP).

Man kan ha synpunkter på vad dessa personer har sagt, och om de är lämpliga samtalsgäster. Men rätt ska vara rätt. När Veronica Palm i söndagens Agenda säger att hon aldrig i något samtal tvivlat på att Omar Mustafa bottnar i S värderingar, men att man "som socialdemokrat inte kan" skapa forum för "den typen av extrema åsikter", klingar bortförklaringarna ovanligt falskt.

Maria Ripenberg

I fjol jobbade svenskarna 4,6 miljoner timmar övertid, enligt TCO. Det motsvarar 117 000-150 000 jobb. Om bara en bråkdel av detta verkligen kunde omsättas i nyanställningar skulle det göra stor skillnad för arbetslösheten – och i förbättrad hälsa för dem som ständigt jobbar över.

Ett av hindren är uppenbarligen anställningsskyddet. Lagen om anställningsskydd (las) kom 1974 och sedan dess förändrats flera gånger för att göra arbetsmarknaden mindre stelbent, till exempel genom undantag från turordningsreglerna. Men det hjälps inte, i det allmänna medvetandet är skyddet för den anställde fortfarande så starkt att företagare tvekar. En anställning ses som ett så stort åtagande att man i det längsta söker efter andra lösningar, som prov- och visstidsanställningar, bemanningsföretag eller, vilket TCO visar, att låta de som redan anställts jobba mer.

Om Moderaterna agerade mindre stelbent, och lyssnade på sina allianskolleger, skulle anställningsskyddet kunna bli valfråga. Då skulle valet nästa höst i ännu högre grad komma att handla om jobben.

Johan Rudström

Varför vänder det inte för ekonomin i Sydeuropa? På måndagen kom nya prognoser för Spanien som visar på fortsatt recession 2013, 1-1,5 procents negativ tillväxt.

Den förklaring som Anders Borg gav efter mötet på Världsbanken i Washington i helgen ligger nog ganska nära sanningen, nämligen att bankerna i krisländerna fortfarande är i mycket dåligt skick. Tillväxt bygger på att sysselsättningen tar fart, vilket i sin tur bygger på att företagare börjar investera igen, vilket i sin tur bygger på att bankerna tillhandahåller riskvilligt kapital.

Men spanska, italienska och grekiska banker (i synnerhet) har fortfarande stora svarta hål i sina balans- och resultaträkningar. I den mån de lånar ut pengar är det till en alldeles för hög ränta. Tyvärr behövs det alltså mycket mer av krisåtgärder än vad EU, eurozonen och ECB hittills presenterat. Vad säger de tyska skattebetalarna om det, är en av frågorna som väntar på ett svar.

Johan Rudström

Uppsala studentkår har reagerat på ledaren i UNT 7/4 (Föreningsfrihet måste gälla):

Det förekommer sakfel i texten som vi vore tacksamma om det kunde rättas.
- I texten står det att "Förra året tilläts teknologerna att starta en egen kår, UTN". Detta stämmer inte. UTN (Uppsala teknolog- och
naturvetarkår) är i dagsläget ingen studentkår. Därtill ska läggas att
(1) Uppsala universitets beslut träder i kraft först den 1 juli i år och
(2) beslutet har överklagats av Uppsala studentkår varför det kan få ett annat utfall än universitetets beslut.
- Vidare står det att "I fallet med UTN lät Uppsala universitet inte medlemsantal avgöra. I stället fick teknologerna själva rösta om av vilken kår de ville företrädas." Detta var dock inte en omröstning som universitetet var involverad i, den initierades av organisationerna - organisationerna kom dock inte överens om hur valresultatet skulle tolkas. För Uppsala studentkår innebär det att vi inte betraktar studentomröstningen som gällande.

Nils Jobring
Handläggare och pressansvarig på Uppsala Studentkår

Häromdagen beslutades att moskén i Fittja ska tillåtas ha böneutrop från minareten en gång i veckan. Det är bra. Vi har religionsfrihet i Sverige, och om kyrkklockor ska få ringa – det gör de ganska ofta – måste även böneutrop från minareter få höras.

Det exceptionella  i detta fall är att det blev en ren ordningsfråga – polisen fattade beslutet utifrån ordningsstadgan. Trots att vi har yttrandefrihet och religionsfrihet hamnade ärendet hos ordningsmakten!

Det hela började som ett medborgarförslag till Botkyrka kommun från Islamiska föreningen. Kommunen bollade frågan från samhällsbyggnadskontoret till polisen. Som alltså inte ser något ordningsproblem med ett utrop på tre till fem minuter mellan klockan 12 och 13 på fredagar. Nej, tacka för det.

Men vad hade hänt om polisen gjort det? Är inte religionsfriheten överordnad ordningsstadgan?

Hur som helst kan man i sociala medier ändå läsa protester mot den störda ”ordningen”, och inlägg från dem som även anser sig störda av kyrkklockor. De vill ha ”tyst och lugnt”. Men då kanske man inte ska bo i stan över huvud taget, för i en stad måste man faktiskt stå ut med både väntade och oväntade ljud: vrålande motorer, ambulanser, skrikande ungar och skällande hundar. Tre till fem minuters böneutrop måste vara bland det minst störande i en stad.

För dem som säger att de vill ha det offentliga rummet helt fredat från ”alla religiösa yttringar” kan man fråga sig: vad ska vi göra med Domkyrkan i Uppsala?

Maria Ripenberg

"En skammens dag för Washington". President Barack Obama var tydlig med vad han tyckte om de fega senatorer som inte vågade rösta för en förändring av vapenlagarna. Förslaget gällde bättre kontroller av vapenköpare och förbud mot den typ av automatvapen som bland annat användes vid skolmassakern i Connecticut och som gjorde att så många fler barn miste livet.

Rädslan som senatorerna känner (för vapenlobbyn) är ingenting mot rädslan som förstaklassarna vid Sandy Hook Elementary School måste ha känt, skriver Gabrielle Giffords i New York Times (17/4). Läs hennes krönika här.

Johan Rudström

Finanskrisen och den påföljande skuldkrisen har nu varat så länge att de flesta glömt vad "normalränta" är. En styrränta på cirka 4–5 procent skulle rasera privatekonomin för en hel del hushåll som köpt bostad de senaste åren. När Riksbanken igår meddelade att styrräntan tros förbli låg i år och nästa år, kring dagens nivå 1,00 procent, får dessa bolånetagare respit. Men de stigande bostadspriserna är en verklig fara för svensk ekonomi på sikt.

Den ständiga bottenräntan gör också att Riksbanken har liten påverkan på ekonomin – det finns inget utrymme att göra sänkningar som sätter fart på efterfrågan. Det man kan göra, och som man gjorde igår, är att ta tillbaka väntade höjningar.

Men det är på marginalen som tillväxten och arbetslösheten kommer att påverkas. Kronkursen och inflationen, som nu ligger långt under tvåprocentsmålet, redovisar också mycket små rörelser. Effekterna av bostadsbubbla som spricker om ett eller två år skulle däremot bli allt annat än marginella.

Johan Rudström

Uppsala Innovation Centre (UIC) utmärker sig igen. Företagsinkubatorn hjälper nystartade företag med kapital och annat utvecklingsstöd och det går anmärkningsvärt ofta väldigt bra. Företaget Q-Linea, som utvecklat ett system mot antibiotikaresistens, fick plats på 33-listan där tidningarna Affärsvärlden och Ny Teknik listar landets 33 hetaste unga teknikbolag. Dessutom meddelades på onsdagen att fyra UIC-bolag, Sensebit, Episentec, Gradientech och Pophunters Film & TV, fått priset Bona Postulata som tilldelas uppländska bolag med stor tillväxtpotential.

Det sägs ofta att Uppsala med sina universitet har bra förutsättningar för innovationer, att forskningsidéer kan bli affärsidéer och även ge nya jobb. Men det gäller också att ta till vara på dessa förutsättningar och det har verkligen UIC lyckats med.

Johan Rudström

Lagom till sista april kommer fackförbundet Kommunal med ett strejkvarsel som berör 9 000 anställda. Förbundet kräver en procentenhet mer i löneökningar på tre år, 7,8 procent, än i industrins nyligen tecknade avtal. Kravet är väntat och även rimligt ur ett jämställdhetsperspektiv.

Industrimärket fungerar i stort sett bra, förutom att det ökar skevheten i LO-kollektivet. Den byggnadsarbetare som får 6,8 procents lönepåslag får cirka 700 mer i månadslön än undersköterskan med samma avtal. Avståndet växer.

Därför har LO samordnat krävt ett lägsta krontal, 1 740 kronor, för alla arbetstagare. Arbetsgivarna SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) har bjudit 1 500 kronor, så det mesta tyder på att man kommer överens.

En alltför sammanpressad lönestruktur

är inte bra för Sverige, men ojämställda löner är heller inte bra. Andra kvinnodominerade yrken som sjuksköterskor och socialsekreterare har större rätt än byggnadsarbetaren att kräva betydligt mer betalt än undersköterskan. Utbildning ska löna sig. Kön ska inte löna sig.

Johan Rudström

En undersökning från Europeiska Centralbanken (ECB) visar att de cypriotiska hushållen är rikare än de tyska. Mycket rikare. Med 267 000 euro i förmögenhet per hushåll toppar Cypern listan över de 17 euroländerna medab Tyskland ligger i botten, med 51 000 euro per hushåll.

Med alla reservationer (att enkäten gjordes 2010, att förmögenheter beräknas på olika vis och att det är svårt för Cyperns invånare att kapitalisera på sina fastigheter i dag) är det ändå så att detta är allvarligt för eurosamarbetet. Angela Merkel har hittills haft svårt att få med sig det tyska parlamentet vad gäller stödlån till krisländer. Det blir inte lättare nu.

Johan Rudström

Att det är svårt för unga och lågutbildade att få jobb i Sverige är välkänt. Men för de väletablerade går det lättare än någonsin. Trygghetsrådet meddelar att man under årets första kvartal hjälpt nästan 5 000 tjänstemän som blivit av med jobbet, och att 88 procent fått ett nytt arbete, i mars hela 91 procent. Många av de somm de senaste åren fått gå i uppmärksammade neddragningar på Saab och Astra Zeneca har inte haft bekymmer med att hitta nya anställningar.

Detta påverkar inte omedelbart arbetslöshetssiffrorna, men på sikt är det viktigt för alla att de med hög kompetens finns i arbete. Sannolikheten ökar då för nya idéer som ger nya företag och jobb. Marssiffrorna kan vara ett tecken på en vändning i konjunkturen, tror Trygghetsrådet, och det är många som hoppas att man har rätt.

Johan Rudström

Omar Mustafa (S) har på sajten Tro och Solidaritet backat från inbjudningarna av egyptierna Salah Sultan och Ragheb Al-Serjany till Islamiska förbundets konferens 2010, som jag kommenterade på ledarplats i dagens tidning. Han har tagit tydligt avstånd från föreläsarnas antisemitiska åsikter samt från rasism och antisemitism i allmänhet – företeelser som han själv sedan länge arbetar aktivt för att motverka. Han är dessutom tydligare i sin markering mot antisemitism än flera andra socialdemokrater, bl a Carin Jämtin som lite slängigt i går sade att antisemitism inte är ”okej”.

Omar Mustafa kanske kunde ha varit tydligare redan i ett tidigare skede, och bestämt och omedelbart tagit avstånd från Islamiska förbundets inbjudan. Han kunde också ha klargjort att han själv inte var ordförande vid detta tillfälle. Kort sagt, hanteringen av ”affären” har hittills inte varit klockren. Men Mustafa övertygar i slutändan mer än de socialdemokrater, som försökt släta över inbjudningarna av judehatare med att det är respektingivande att vilja föra "dialog" osv.

Socialdemokraterna ska därför ha mer kritik för sin (skriande brist på) hantering. Förste ombudsmannen i Stockholms stad Olle Burells överslätande kommentarer antyder att inbjudan av antisemiter egentligen inte är något större problem. Och Carin Jämtins lättvindiga avfärdande - att antisemitism inte är "okej" -  låter lite för klämkäckt för att verka ta ett så pass allvarligt fenomen på fullt allvar.

Maria Ripenberg

Regeringen satsar tre miljarder på nya utbildningsplatser 2013 och 2014 för att motverka att arbetslösheten ser ut att bita sig fast på höga åtta procent. Det går inte att säga mycket om förutom att man redan borde gjort det (S) och att man borde satsat ännu mycket mer (V).

Vårpropositionen ska presenteras inom kort och börjar nu "läcka ut" på sedvanligt vis. Frågan som Anders Borg lär få besvara när det är dags är om det plötsligt uppstått ett nytt reformutrymme. Höstbudgeten gav inte vid handen att det skulle kunna bli ytterligare miljardsatsningar redan 2013.

Johan Rudström

Efter Industriavtalet har lugnet som förväntat lagt sig i den svenska avtalsrörelsen. Alla har nu ett märke att förhålla sig till, nämligen 6,8 procents löneökningar på tre år. Avtalet är bra för svensk konkurrenskraft. Det uppfattas säkert som dytr av många arbetsgivare, men det är också mycket värt att kostnaderna är kända för tre år fram i tiden, samt förstås att en period av fred på arbetsmarknaden är att vänta.

Riktigt lugnt blir det ändå inte. LO enade sig centralt på måndagen om att dessutom kräva minst 1 740 kronor för samtliga, det vill säga en låglönesatsning som särskilt kommer att prägla Kommunals kommande avtal. Detta krav skulle innebära åtta procents löneökning på tre år. Och landstingen och kommunerna har ont om pengar. Om någon månad får vi se vartåt det bär.

Johan Rudström

Programmet Debatt i SVT tar varje vecka ”upp de viktigaste och mest aktuella frågorna i samhällsdebatten och låter dem de berör komma till tals”, enligt SVT:s hemsida. Redaktionen bjuder in ”de mest relevanta rösterna”, påstås det.

Nå. Med två veckors mellanrum har programmet bjudit in två kända skådespelare – Sven Wollter för att diskutera höjd pensionsålder och (igår) Claire Wikholm för att diskutera vinster i välfärden. Den uttalade kommunistsympatisören Wollter hävdade att pensionsåldern ”ska sänkas, inte höjas”, medan Wikholm, som kallar sig socialist, gång på gång hävdade att regeringen låter gamla dö medan kapitalet får dansa på borden. Ungefär så.

SVT lyckas här göra två viktiga framtidsfrågor till underhållning (både Wollter och Wikholm är onekligen underhållande i sina pamfletter). Det blir kaos i studion, alla pratar förbi varandra och ingenting viktigt blir sagt. Eftersom förfarandet med dessa inbjudningar upprepas får man anta att det är meningen, och det känns lite märkligt med ett public service-företag som har en sådan syn på sitt uppdrag.

Johan Rudström

TV-dokumentären om Carl Bildt kritiseras hårt på många håll. Underdånig och inställsam är några av omdömena. Det är kanske att ta i. Men Bildts engagemang i Lundin Oil kunde förvisso ha belysts mer. Bildt borde aldrig ha gett sig in i denna verksamhet och allt som är värt att veta om Lundin har knappast kommit till allmänhetens kännedom. Dokumentären gjorde i det avseendet varken till eller från. Det gäller för övrigt också Bildts insatser som svensk statsminister när det gäller Baltikum, där han obestridligen var mycket viktig för att de återupprättade staterna kom in i den europeiska familjen och för att Ryssland fann sig i det som skett. Den som vill läsa mer om detta kan gå till Lars Fredéns memoarböcker.

Men det finns en fråga till att ställa: Varför gjordes denna dokumentär medan Bildt fortfarande är aktiv politiker? Är inte det naturliga att man avvaktar någons avgång för att sedan kunna göra en ordentlig genomlysning av personens insats, på gott och ont? Antag att Bildt under den tid som programmen sändes eller kort därefter hade råkat i politiskt trassel, kanske med bäring på det som skildras i de två avsnitten. Och även om något sådant inte skett eller kan väntas ske, så blir ändå perspektiven andra när den som skildras i höägsta grad är mitt uppe i en politisk gärning. Varför gjordes denna dokumentär nu?

Håkan Holmberg

Tankesmedjan Timbro tänker återlansera de böcker av den amerikanska författarinnan Ayn Rand som man tidigare givit ut och sålt slut på. Det har säkert goda kommersiella skäl. Vad Rands filosofi för dem som anser sig själva vara starkare än andra har att göra med opinionsbildning för marknadsekonomi kan ju andra fundera över. Den som vet något om Rysslands historia från tsartidens slut och framåt ser lätt att bakgrunden till Rands tänkande snarare finns där än i de liberala demokratierna i väst.

Så här skrev jag i UNT den 25 november (se nedan). Jag återlanserar gärna den texten också.

Håkan Holmberg

Ett namn dyker ständigt upp i skildringarna av den amerikanska högern: författarinnan Ayn Rand (1905-1982). Republikanernas vicepresidentkandidat Paul Ryan uppges ha gett hennes böcker till samtliga medarbetare i sin stab. Den republikanske senatorn Rand Paul är döpt efter henne.

Paul Ryan tycks höra till de personer som när de läst Rands verk känner att de inte behöver läsa något mer för att förstå hur världen fungerar. I USA har hennes filosofi (kallad objektivism) odlats i små närmast kultartade sällskap långt innan de plötsligt fick genomslag hos Republikanerna. I Sverige hyllade Annie Lööf henne på sin hemsida innan hon insåg de politiska riskerna.

Rand är mot alla former av kollektivistiska ideologier och rörelser men hennes individualism är av ett säreget slag. Hon tänker sig ett samhälle där varje individ alltid handlar i sitt upplysta egenintresse, men godkänner själv bara ett handlingssätt. Att tänka på sig själv är rätt, att bry sig om andra är att vara svag och omoralisk. Altruism ses som en börda som håller tillbaka de starka. En del tror att hon är en extrem liberal – men den liberala individualismen uppstod som en protest mot tyranni, ofrihet och privilegier, inte mot tanken på solidaritet med andra.

Inte heller är det rimligt att beskriva hennes filosofi som en extrem tillämpning av de amerikanska idealen om självtillit och oberoende. För att förstå den extrema radikalismen i hennes tänkande måste man gå till en helt annan politisk miljö.

Rand föddes som Alissa Rosenbaum i Sankt Petersburg och upplevde som barn hur bolsjevikerna beslagtog och förstörde familjens apotek. Som judinna blev hon ännu mer utsatt.

Det är lätt att associera hennes totala kompromisslöshet med den desperata och konspirativa miljö som präglade Ryssland vid tsartidens slut.  På samma sätt överensstämmer hennes ständigt upprepade föreställning att starka individer heroiskt kan omforma hela världen med den tidiga sovjetepokens proklamationer i samma anda (Rand levde i Sovjetunionen till 1926). I hennes bild av kapitalismen känner man snarare igen nutida ryska oligarker än strävsamma småföretagare i fungerande marknadsekonomier.

För Paul Ryan ligger Rands attraktion nog till stor del i hennes föreställning att skatter och välfärdspolitik är en form av kommunism – temat är vanligt på Republikanernas yttesta högerkant där president Obama jämförs med Lenin och Stalin. Okunskapen är monumental.

I Sovjetunionen fanns ingen ambition att utjämna klassklyftor utan tvärtom ett genomarbetat privilegiesystem där varor, sjukvård och annat fördelades i fallande skala efter godtyckliga kriterier (Nomenklatura). I stället för ”rätt till arbete” rådde arbetsplikt, vilket också var den ideologiska motiveringen till att ingen annan försörjning erbjöds den som inte kunde arbeta. Den form av trygghet som fanns utgick från arbetsplatserna. Skatterna var låga och på intet sätt omfördelande. Industrialiseringen genomfördes till stor del med hjälp av tvångsarbete och utplundring av bönderna. Välfärdspolitik, både i USA och i Europa, hänger samman med demokrati och fri ekonomi, inte med kommunism.

Andra har reagerat med betydligt större insikt på verkligheten i de totalitära staterna. Statsvetaren och Harvardfilosofen Judith N Shklar (1928-92) föddes i en judisk familj i Riga och kom tretton år gammal till USA som flykting. I den berömda essän The Liberalism of Fear utgår hon från historiens otaliga exempel på orättvisor och grymhet.

Fri företagsamhet och rätt till privategendom finns inte för att låta de starka göra vad de vill utan för att sprida makten på många händer. Politiken ska försöka eliminera sådana sociala förhållanden som gör att människor kan bli offer för förtryck och förödmjukelse. Statsmakten är alltid det största hotet, men det blir inte bättre om statens makt används till att sanktionera obegränsad privat maktutövning. Till den insikten har Ayn Rands nutida politiska eftersägare aldrig nått.

Jasenko Selimovic, flykting från Bosnien, har varit dramatiker och regissör vid Göäteborgs stadsteater, chef för Radioteatern och är sedan 2010 statssekreterare (FP) hos integrationsministern. I Dagens Nyheter i dag skriver han ett öppet brev till författaren Jonas Hassen Khemiri.

Selimovics brev innehåller ingen polemik mot Khemiris starka DN-text nyligen, utformad som ett brev till justitieminister Beatrice Ask. Tvärtom, han håller med. Men han ger också ett nödvändigt kompletterande perspektiv. Det är ohållbart att dra slutsatsen att Sverige är ett rasistiskt samhälle - hur ska man i så fall förklara de utomordentligt starka reaktionerna mot Reva, alltså det som föranledde Khemiris brev? Väljer man att tolka allt som händer efter ett i förväg uppgjort mönster, till exempel rasism eller kvinnohat, så gör man likadant som de extremister  som förklarar allt som sker som ett resultat av invandringen. Vi kan inte dela upp landet i grupper som alla känner sig mer kränkta än andra.

Selimovic skriver som privatperson. Men visst vore det bra om fler politiker vågade och förmådde ta upp lika viktiga frågor, på samma nivå och på ett lika engagerande sätt.

Läs alltså DN i dag, 27 mars, kulturdelen sidan 6-7.

Håkan Holmberg

Sedan 2000 har antalet föräldradagar som tas ut av pappan mer än fördubblats, nästan trefaldigats. I Uppsala län tar papporna ut 27,2 procent av föräldradagarna, näst högst i landet, enligt TCO:s pappaindex. De allra flesta är eniga om att detta är en bra utveckling, liksom att det på det hela taget går alldeles för långsamt.

Frågan om föräldraförsäkringen har blivit politiskt het sedan Maria Arnholm (FP) tagit över som jämställdhetsminister. Hon driver på för en tredje pappamånad om inte statistiken visar snar bättring. På S-kongressen nästa vecka har S-kvinnorna som vanligt uppförsbacke för sina idéer. Mycket pekar på att jämställdhet och föräldraförsäkring kan bli en het valfråga 2014.

Johan Rudström

Kinas nyvalde president Xi Jinping har varit på sina första utlandsbesök. Först styrdes kosan till Moskva och Vladimir Putin, sedan till Afrika. "Afrika tillhör det afrikanska folket", förkunnade Xi i sitt tal som hölls i en ny konferenshall byggd av och finansierad med kinesiska pengar. Han tillade att Afrika är en kontinent av "hopp och löften". Om Kinas höga tillväxt ska hålla i sig är man beroende av Afrikas naturtillgångar.

Det är inte klart när presidenten kommer till Europa och USA. Men har redan, genom sitt schema, sagt något om hur han ser på den gamla västvärldens betydelse för den framtida ekonomiska utvecklingen i Kina och i världen.

Johan Rudström

Språkrådet har tagit bort ordet ogooglebar från sin lista över nya ord 2012. Ogooglebar betyder att ett ord inte kan hittas på internet med en sökmotor. Ordet finns och kommer att fortsätta användas. Men Språkrådet orkade inte bråka med Googles jurister längre, mejlväxlingen tog för mycket tid i anspråk.

Den stora frågan är hur Google resonerar. Man kan förstås inte bestämma över det svenska språket. Det kan inte heller Språkrådet som bara vill skildra hur vi använder det. Om nu Google vill att vi inte ska använda ett ord är det ju dumt att ge det så stor uppmärksamhet, genom att ge sken av att vilja förbjuda det. Det leder bara till att ogooglebar används mer, som i den här texten. Även folk som tidigare aldrig sagt ogooglebar och som aldrig tänkt säga ogooglebar kanske nu får ordet i huvudet och inte kan låta bli att säga det, ni vet som ”pitt” i den gamla sketchen med Gösta Ekman. Ogooglebar, ogooglebar, ogooglebar.

Johan Rudström

Cypern har till måndag på sig att komma upp med en alternativ garanti för att få del av stödpaketet från ECB, EU och IMF. Mycket tyder på att man gör en ägarrekonstruktion som berör bankerna på Cypern, som tillsammans är goda för cirka sju gånger landets BNP. Detta skulle betyda att den akuta krisen upphävs, men att landets ekonomiska problem i högsta grad består.

Möjligheten till hjälp från Ryssland visade sig inte oväntat vara ett blindspår. Som tidningen Cyprus mail skriver: "Den ryska regeringen har ingen moralisk, juridisk eller politisk skyldighet att ge oss nya lån ... Den ryska federationen är ingen välgörenhetsorganisation, utan en stat som ser till sina egna intressen och, ifall vi inte förstått det, är dessa intressen inte identiska med Cyperns."

Johan Rudström