Bild på bloggaren

Ledarloggen




Månadsarkiv


« Tidigare inlägg   Senare inlägg »
Publiceras: 2014-04-22 14:53:20

Nej tack, MP

Miljöpartiet fortsätter sin flirt med lärarkåren, dock inte med eleverna eller deras studieresultat. I det senaste MP-förslaget ska de centrala proven i SO och NO i årskurs 6 och 9 bli frivilliga och samtidigt ska alla centrala prov utvärderas. Bakgrunden, enligt Miljöpartiet, är att minska lärarnas administrativa arbetsbörda.

Men inte ens som lärarflirt lär förslaget väcka någon entusiasm. Naturligtvis är det inte de centrala proven som avgör om eleverna lär sig tillräckligt i skolan eller inte. Men efter decennier av reducerade möjligheter att mäta vad man lär sig, så har ändå de centrala proven inneburit en förstärkning och ett förhållandevis kraftfullt instrument för lärarkåren. Att avskaffa eller kraftigt försvaga det instrumentet nu förefaller minst sagt korkat.

Lärarnas administrativa börda bör minskas, men det kan göras – och görs – på andra sätt. Mot den bakgrunden framstår Fridolin denna gång inte ens som populist.

Jan Fröman
vik ledarskribent

 

Publiceras: 2014-04-17 11:27:55

En invasion i små steg

Den storskaliga ryska invasionen av Ukraina har ännu inte ägt rum. I stället sker en smygande invasion eller en invasion i små steg.Ockupationerna av administrativa byggnader i landets sydöstra delar har utvidgats dag för dag. Den ukrainska armén beskjuts, vapen och fordon ”kapas”, alltså stjäls. Ockupanterna förefaller vara en löst hoprafsad skara av lokala bråkmakare, förstärkta med personer ur Janukovytjs upplösta säkerhetsstyrkor, Berkut, och med aktivt deltagande av ryska professionella militärer. Dessa har av allt att döma diskret ”smugglats in” i landet som ”turister. Nyhetsbyrån Unian säger sig ha identifierat med namn en ledare för ockupanterna i Slovjansk som en rysk Spetsnaz-officer.

Något större folkligt stöd har dessa ockupanter inte kunnat uppvisa. Men genom att uppträda mycket aggressivt gör de det mycket svårt för Ukrainas armé och polis att återta kontrollen utan våld – och våld är just den ursäkt som Ryssland vill ha för att antingen invadera eller ställa krav på att få ta över kontrollen över områdena i öster. Regeringen i Kiev har försökt agera försiktigt och ansvarsfullt, men frågan är om det hjälper mot en angripare som sätter i system att uppträda så provocerande som möjligt.
I ett senare skede kan Ryssland mycket väl på samma smygande sätt gå vidare i södra Ukraina och kanske också försöka ta kontrollen över andra delar av landet. Läckta dokument sägs bekräfta planer på att ta över ungefär hälften av Ukraina. Men man kan också uppfatta Vladimir Putins kommentarer som att målet är att ta kontroll över hela landet. Sannolikt improviserar man dag för dag inom ramen för en strategi där detta mycket väl kan vara den maximala målsättningen.

Viktigast av allt ur Putins perspektiv är troligen att omöjliggöra det ukrainska presidentvalet den 25 maj. De två ledande kandidaterna är den tidigare premiärministern Julia Tymosjenko och den pro-europeiske oligarken Petro Porosjenko. Oavsett vem av dem som vinner kommer han eller hon att ha ett demokratiskt mandat. Det har inte Putin. Ett demokratiskt fungerande Ukraina kan på längre eller kortare sikt bli ett exempel för dem som motsätter sig det system av auktoritär populism och korruption som håller Putin kvar vid makten.
Om valet inte kan hållas eller bara kan hållas i delar av landet kan Putin i stället framställa det egna ryska maktsystemet som det enda fungerande och därmed ge sig själv ytterligare argument för att i nästa steg försöka ta tillbaka kontrollen över hela Ukraina.

Vad kan hejda honom? Troligen räcker inte de sanktioner som hittills beslutats. Men Ryssland är mycket mer ekonomiskt sårbart än vad Putins agerande kan tyckas ge vid handen. Det gäller redan utan en ockupation av Ukraina, men ännu mer om en sådan skulle ske. Omvärlden måste agera därefter. Att slå sönder den europeiska fredsordningen måste vara mycket dyrt.

Håkan Holmberg
poltisk chefredaktör

 

Publiceras: 2014-04-16 14:13:25

Veckans funderingar

Jan Björklund krävde i veckan att Stefan Löfven tar avstånd från Socialdemokraternas i Skånes krav att det fria skolvalet ska slopas.

Det bästa för Björklund vore väl om Löfven inte tar avstånd från kravet.

 

Sverigedemokratisk ungdoms ordförande Gustav Kasselstrand uttalade i helgen att han hellre skulle välkomna Putin till Sverige än Obama.

Skulle någon av dem komma, lär inte Kasselstrand få komma i närheten av dem.

 

I måndags drabbade Jonas Sjöstedt och Jimmie Åkesson samman i en längre debatt i SVT:s Aktuellt.

Det är inte ofta man får tillfälle att tycka att en gammal kommunist förefaller att ha nästan sympatiska åsikter.

 

Inom de närmaste månaderna får Sverige besked om det statliga spelmonopolet kommer att hamna i EU-domstolen. Finansminister Anders Borg, och förmodligen även Magdalena Andersson, hoppas att det dröjer till efter valet.

De har väl inte helt gett upp hoppet att Svenska Spels ordförande Anitra Steen ska lyckas få Svenska Spel att uppföra sig som Systembolaget.

Jan Fröman

vikarierande ledarskribent

 

Publiceras: 2014-04-16 12:28:46

Ett hästarbete

Det är 40 dagar kvar till Europavalet och nu kan vi ta del av den ena undersökningen efter den andra om hur flitiga de svenska europaparlamentarikerna är. En som får svårt att bli uthängd som lättjefull är Marit Paulsen (FP). I tisdags nådde hon ännu en stor framgång då parlamentet med överväldigande majoritet röstade igenom hennes betänkande om en ramlag för smittsamma djursjukdomar.

Det är kanske inte EU:s sexigaste lag men den nya ramlagen skärper kraven på djurägare, veterinärer, medlemsstater och EU:s institutioner, när det gäller att förebygga och kontrollera smittsamma djursjukdomar. En god djurhållning är naturligtvis inte enbart viktigt för djuren, det har i allra högsta grad även stor betydelse för människan. De djur som hamnar i våra kök och på våra tallrikar blir både godare och nyttigare om fått leva friska liv. Och inte är fullproppade med antibiotika.

Det är ett, förlåt uttrycket, hästarbete som Marit Paulsen har gjort och som nu leder till en modern lag som ersätter ett 40-tal gamla lagar, en del ända från 60-talet. Det har hänt en del sedan dess.

Jan Fröman

vikarierande ledraskribent

 

Publiceras: 2014-04-15 15:10:36

Förtydligat förtydligande

Man kan inte uttala sig anonymt när man är språkrör. Det fick Åsa Romson (MP) erfara igår när hon rörde till det med våra grundlagar. Till Sveriges Radio sa hon först att den som ansvarar för en blogg inte ska få vara anonym. Sedan ändrade sig partiet och sade att vad Romson egentligen menade var att den som ansvarar för en elektronisk anslagstavla ska vara skyldig att plocka bort inlägg som kan innebära förtal, inte bara inlägg som innebär hets mot folkgrupp som idag.

Eftersom det inte var helt lätt att få ihop det förtydligandet så återkom partiet senare under dagen med ett förtydligande av förtydligandet. Det innebar att MP ville se ett större ansvarstagande av den som gör uttalanden på nätet. Men, tillade partiet, man var medveten om att detta är svårt att reglera.

Ska man vara ytterligare lite välvillig mot Miljöpartiet, det sägs ju vara kutym inom pressen att vara det, så skulle man kunna säga att det är bra att partiet förtått poängen med att ha en ansvarig utgivare. På vilket sätt detta system skulle kunna föras över till bloggvärlden är en annan fråga. Men, och där är vi förhoppningsvis numera ense med MP, en bloggare ska även i framtiden kunna vara anonym.

Jan Fröman

vikarierande ledarskribent

Publiceras: 2014-04-14 15:59:27

Närvarande och mindre närvarande

Europaportalen fortsätter sin granskning av de svenska EU-parlamentarikerna. I förra månaden granskade de hur flitiga med aktiviteter mep:arna varit i sina utskott, en granskning som vanns av Cecilia Wikström (FP) som både varit rapportör och skuggrapportör flest gånger. Nu återkommer Europaportalen med en simpel närvarokoll och finner att hälften av de svenska ledamöterna uteblir från minst hälften av utskottssammanträdena. Flitigast att närvara är Isabella Lövin (MP) och Marit Paulsen (FP) som båda har närvarat vid fler än 90 procent av sammanträdena.

Man kan naturligtvis resa invändningar mot båda undersökningarna. Den som besitter särskild ämneskunskap, som exempelvis Marit Paulsen och Isabella Lövin, har lättare att få uppdrag i sitt utskott och i sin parlamentsgrupp. Den som sitter i ett tungt utskott, till exempel ekonomiutskottet, kanske inte får lika stort utrymme varje år men har ändå stort inflytande. Och den som sitter i flera utskott kan kanske inte vara på två möten samtidigt och tvingas därför spä på frånvarostatistiken.

Man kan också invända att bara närvaro gör ingen nytta. Sitta med armarna i kors och lyssna ger inget inflytande. Då är det kanske bättre att ägna sin tid åt nätverkande.

Men sammantaget säger ändå undersökningarna en hel del för att öka väljarnas intresse för vad de svenska europaparlamentarikerna ägnar sig åt i Bryssel och Strasbourg. Möjligen hade det varit roligare om de som har kommit bäst ut ur undersökningarna också fått tala om vad de gjort och inte bara de som måste förklara vad de inte gjort.

Jan Fröman

vikarierande ledarskribent

Publiceras: 2014-04-11 15:56:23

Vår tids myter

Myten: ”Regeringen prioriterar 118 miljarder kr på en fortsatt massinvandring.”

Fakta: Texten här ovan finns på första sidan i en broschyr som Sverigedemokraterna nyligen har spritt här och var i Uppsala. Slår man upp broschyren föreslås ett antal andra sätt använda samma summa.

Att ställa invandring mot fler vårdplatser, fler poliser eller bättre garantipensioner är naturligtvis helt meningslösa räkneexempel. Man kan lika gärna ställa garantipensionen mot vårdplatserna utan att ha bevisat någonting. Det finns många angelägna behov i varje samhälle och att argumentera som om ett bestämt av dessa, till exempel försvaret, sjukvården eller skolan, saklöst kunde strykas från utgiftslistan är naturligtvis helt meningslöst.

Myten i detta sammanhang är dock en annan och ligger i själva utgångsformuleringen. Det är inte regeringen som bestämt att vi ska ha invandring till Sverige. Vi har invandring för att människor av en rad högst rimliga skäl vill flytta på sig – ofta för att undkomma krig och förföljelse, men också för att arbeta, studera, gifta sig eller flytta tillbaka till sitt hemland. Det är inget som regeringen rår över, människor kommer alltid att vilja flytta och så länge det finns gränser så kan flyttrörelserna kallas för invandring – respektive utvandring. Detta kan medföra kostnader, men också inkomstmöjligheter för staten när de inflyttade arbetar, startar företag och betalar skatt.

Eller, rättare sagt, regeringen kan naturligtvis bestämma att ingen människa kommer vare sig in eller ut. Då får vi ett helt annat samhälle än i dag, med Nordkorea eller det gamla Östtyskland bakom Berlinmuren som närmaste förebilder.

Håkan Holmberg

Politisk chefredaktör

Publiceras: 2014-04-11 12:12:18

Veckans funderingar

I veckan presenterade Vänsterpartiet som första parti sitt valmanifest, inte helt utan ultimativa krav på Stefan Löfven.

Efteråt var det svårt att avgöra vilka som var gladast, de egna medlemmarna eller Fredrik Reinfeldt.

 

Och apropå vårbudgeten så är spekulationerna i full gång om höjningen av fordonsskatten. Men än så länge har reaktionen uteblivit från Åsa Romson på Borgs frieri.

 

Annars har veckan dominerats av det politiska modet, alltså inte mod utan mode. Efter Socialdemokraternas kavajförbud och Moderaternas avdammade pärlhalsbandsdito var det dags för övriga partier att precisera sin klädkod.

Vänsterpartiet: vad som helst som inte är blått eller slips.

Miljöpartiet: vad som helst som passar till leriga stövlar.

Kristdemokraterna: vad som helst som passar hemmafruar.

Centern: vad som helst som passar till keps från Lantmännen.

Sverigedemokraterna: Vad som helst som inte är brunt.

Folkpartiet: Vad som helst.

Jan Fröman

vikarierande ledarskribent

Publiceras: 2014-04-09 13:43:16

Vem tar ansvar för Åkessons svans?

När Sverigedemokraternas ordförande i dag kommer till Uppsala på sin Jimmiegata kan han inte känna sig särskilt välkommen. Det har han inte kunnat göra någonstans där han dragit fram, något som knappast har bekymrat Åkesson särskilt mycket.

Den uppmärksamhet han får av att anställda på de arbetsplatser han besöker på olika sätt tar avstånd från Sverigedemokraterna, är den uppmärksamhet han söker. Han trivs bäst i rollen som underdog, den som hunsas och inte blir accepterad av etablissemanget. Möjligen har han lite problem med att brandmän och undersköterskor normalt sett inte anses tillhöra det etablissemang Åkesson brukar hänvisa till.

Är det då mest synd om Åkesson eller om den personal som tvingas träffa honom?

Svår fråga, tråkigast är nog vad som kan bli konsekvensen av Åkessons turné. En vanligt förekommande åsikt har nämligen varit att personal på privata företag eller offentliga institutioner och myndigheter inte ska behöva agera kuliss och indirekt reklampelare åt ett politiskt parti som man själv aktivt tar avstånd ifrån. Konsekvensen av Åkessons turné kan alltså mycket väl bli att fler dörrar stängs för besök av politiker, något som det väl egentligen bara är skolorna som råkat ut för tidigare.

Två saker skiljer nämligen Jimmie Åkesson från andra ledande politiker och partiledare. Det ena är att en förkrossande majoritet av svenska folket tar aktivt avstånd från honom och ännu mer från hans politik. Det andra är att även om Åkesson själv har lärt sig att uppföra sig, dras han med en svans som är hatisk och hotfull.

Likt elitklubbarna i fotboll och ishockey tvingas ta ansvar för sina våldsbenägna supporterklubbar, är det inte orimligt att även Sverigedemokraterna får ta ansvar för sin. Det skulle med andra ord inte vara något stort hot mot demokratin om en arbetsplats tackar nej till Jimmie Åkesson och ja till Stefan Löfven. I alla fall tills Åkesson fått ordning på sina supportrar.

Före Åkessons turné, kantad av mordhot och andra obehagligheter, var inställningen till besök av ledande politiker på de flesta arbetsplatser helt annorlunda. Den inställningen bör vi behålla. Dels för att det är ett utmärkt sätt för partiledare, statsråd och andra att skaffa sig information och kunskap, dels för att det är ett mycket välkommet tillfälle för personalen ute i verksamheten att träffa en minister och förklara vad det är de håller på med och vad de tycker att politikern i fråga bör göra för att det ska kunna göras ännu bättre.

Jan Fröman

Vikarierande ledarskribent

Publiceras: 2014-04-08 15:30:20

Trycket måste öka

Finns det en rysk plan för att ta över också delar av det egentliga Ukraina, sedan man först tagit över Krim? Eller är det så att makteliten i Kreml inte har full kontroll över de element man uppmuntrar och utnyttjar i östra Ukraina?

Ingen har svaret. Men omvärlden är tvungen att räkna med att en regim som tycker att den agerat framgångsrikt genom annekteringen av Krim mycket väl kan försöka igen. Rysk trupp står bara ett par mil från gränsen. Å andra sidan finns till skillnad från på Krim inga ryska baser i östra Ukraina. Naturligtvis finns inte heller något förtryck av rysktalande - det fanns det ju inte på Krim heller - men det är naturligtvis inget problem för den som bestämt sig för att invadera.

Däremot skulle en invasion och ett formellt maktövertagande över så stora områden vara ytterligt kostsamt för Ryssland. Därför är det fullt tänkbart att det egentliga syftet är att försöka pressa fram den form av federal struktur i Ukraina som skulle ge Ryssland möjlighet att i praktiken kontrollera Ukrainas politik och förhindra att landet fungerar som stat.

I så fall lär provokationerna fortsätta länge än. Och den enda möjliga reaktionen från omvärlden är naturligtvis att införa ytterligare sanktioner och restriktioner mot Ryssland. Konsekvenserna av att slå sönder den internationella rättsordningen måste vara kännbara.

Håkan Holmberg

Publiceras: 2014-04-07 15:40:54

Punktlighet för 300 miljoner

Från vårpropositionen som presenteras på onsdag läckte det på måndagen ut några nyheter med särskilt intresse för Uppsala. Dels påbörjas bygget av dubbelspår mellan Söderhamn och Sundsvall, dels satsar regeringen 300 miljoner kronor på att öka punktligheten på järnvägssträckan Stockholm-Uppsala.

Det viktiga med dubbelspåret är att hela regionen Stockholm-Uppsala-Gävle-Sundsvall stärks. Det blir naturligtvis lättare att rekrytera både personal och företag till regionen, men framför att innebär bättre tågförbindelser att den verksamhet som redan finns här och de personer som bor här, får lättare att röra sig - utan bilen. Det är självfallet därför också en god nyhet för miljön.

Vad 300 miljoner kronor till bättre punktlighet på Uppsalapendeln räcker till är svårt att sia om. Det finns sannolikt mer insatta personer som gjort sådana beräkningar. Det viktiga är att det finns en stark medvetenhet om behovet av att tåg kommer i tid. För den som pendlar dagligen har det naturligtvis ännu större betydelse.

Alltför många pendlare har lärt sig den hårda vägen att möten ska inte bokas in alltför nära tågets officiella ankomsttid. Och tåg som kommer fram för nära inpå förskolans stängningstid har man valt bort för längesen.

Tåg som kommer fram i tid borde vara ett signum för en regering som under två mandatperioder har satt Arbetslinjen högst på agendan.

Jan Fröman

vikarierande ledarskribent

Publiceras: 2014-04-04 17:30:46

Veckans funderingar

Regeringen har beslutat att bidra med 250 miljoner kronor till en planerad flygplats i Sälen i Dalafjällen.

Men tänk om Folk & Försvar flyttar sin konferens någon annanstans, det har de ju gjort förr.

 

Regeringen har även tillsatt en utredning som ska undersöka möjligheterna att införa ett maskeringsförbud vid idrottsevenemang.

Det borde gå bra. Även Honken stod ju utan mask ganska länge.

 

Socialdemokraterna har infört klädkod för sina kandidater inför valet. Ingen kavaj och mycket färgglatt lyder ordern om det finns en fotograf i sikte.

Vore det inte bättre att först sätta lite färg på partiprogrammet?

 

Och till sist undrar jag om man inte måste tänka om när det gäller Jimmie Åkesson. För varje arbetsplatsbesök där han inte är välkommen får han mer och mer uppmärksamhet. Hans stängda dörrar utvecklar sig snart till vad som närmast liknar en Eriksgata.

Då är det bättre att ta emot honom.

Jan Fröman

vikarierande ledarskribent

 

Publiceras: 2014-04-04 17:18:15

Är förväntningarna för stora?

Margot Wallström aviserar att hon kan tänka sig att göra come-back i svensk politik. Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven är naturligtvis nöjd - men vill inte peka ut någon speciell uppgift som Wallström kan tänkas få i händelse av en rödgrön seger i valet.

Wallström är uppskattad av många och vann också sympati genom den sidvördnad som hon så tydligt visades av dåvarande statsministern Göran Persson. Hur effektiv hon var som minister kan alltid diskuteras, men som EU-kommissionär har hon obestridligen vunnit respekt.

Varje gång som socialdemokratins ledarproblem har diskuterats de senaste åren har många försökt lansera Wallström som den kandidat som skulle lyfta partiet till tidigare storhet. Hon har hela tiden tackat nej och mer eller mindre tydligt markerat att det inte nödvändigtvis är en bra idé att gå tillbaka till svensk politik när man varit borta så pass länge. När hon nu tycks ändra sig så är det nog i första hand hennes sätt att försöka bidra till att Socialdemokraterna gör ett bättre val i år än 2010 och att Stefan Löfven får en chans att bilda regering.

Men det är lätt att förstå att hon skapar förväntningar - och det är också lätt att alltför högt ställda förväntningar på den ena eller andra personen visar sig vara problematiska. Kanske blir också hennes roll efter valet därför en helt annan än att vara medlem av en ny regering.

Håkan Holmberg

 

Publiceras: 2014-04-03 15:49:24

Den som förstår räcker upp en hand!

Det ordkrig som utbrutit mellan Trafikverket och vissa kommuner kring brutna eller icke brutna löften om medfinansiering av vissa infrastrukturprojekt ska vi inte lägga oss i. Däremot kan vi fundera lite över infrastrukturministerns tolkning av situationen. Till Dagens Nyheter säger nämligen Catharina Elmsäter-Svärd (M) att ”Medfinansiering har ingenting med statens prioritetsordning för byggstart av projekten att göra. Där­emot innebär medfinansieringen en möjlighet till ännu mer infrastruktur, men den ska vara frivillig.”

Den som förstår räcker upp en hand.

Menar statsrådet att om Trafikverket (staten) kommer överens med en kommun om att bygga en väg och att kommunen ska stå för halva kostnaden så har det ingen inverkan på när vägen byggs? Knappast troligt. Snarare är det väl så att staten säger något i stil med ”betalar ni hälften så får ni er väg”. Och det är inte samma sak.

Vilket också vidimeras av Trafikverkets Samhällsdirektör Torbjörn Sunesson som till DN säger att om inte kommunerna är med och betalar får de vänta tills satsningarna är samhällsekonomiskt motiverade. ”Uppsala fick vänta i 30 år”, säger Sunesson och syftar på E4:ans förbifart.

Vilket låter betydligt trovärdigare än ministersvaret.

Jan Fröman

vik ledarskribent

Publiceras: 2014-04-02 11:43:27

Vi behöver inte sponsra bruna bönhor

När centerpartisterna i regeringen i går presenterade det nya landsbygdsprogrammet som ska gälla fram till 2020 handlade det om sammantaget 36 miljarder kronor. Det låter mycket, även uppdelat på sex år, men här ryms många och stora poster som naturligtvis ändå skulle funnits med i budgeten varför det kanske är lite överdrivet att betrakta allt som satsningar. Åtta miljarder till miljö- och klimatersättningar, till exempel.

Annat känns mer angeläget att lyfta fram även om 700 000 kronor (en struntsumma i hela programmet) till bruna böne-odling på Öland bör diskuteras ur ett annat perspektiv; denna nationalrätt borde rimligtvis kunna överleva på egna ben. Här vore det bättre med en kampanj för att få de yngre generationerna att äta bruna bönor i stället för att stödja odlarna på Öland. En märklig, för att inte säga felaktig prioritering.

Vilket för oss osökt in på fläsket som lever i symbios med dessa bönor.

Här hittar vi en intressant budgetpost, nämligen nästan 1,3 miljarder kronor till djurvälfärd. Det är ett särskilt stöd till de producenter som gör mer för att förbättra djurhållningen än vad lagen kräver. Stödet har funnits tidigare till grisar, nu får även kossor och lamm glädje av det.

Sverige har utvecklats till ett matland av världsklass. I takt med att svenska kockar och svenska restauranger når högre och högre höjder, ökar också intresset för kvalitetsmat även hos gemene man. Tillgången till bra, ekologiska och inhemska råvaror spelar en stor roll för det intresset, både när det gäller restaurangerna och för satt höja matkvalitén i hemmaköket.

Bon apetit

Jan Fröman

vikarierande ledarskribent

Publiceras: 2014-04-01 14:04:07

Stöd Rysslands demokrater

Det svenska stödet till demokratirörelsen i Ryssland låg för tio år sedan på nivån 100 miljoner kronor. Nu är det inte mer än 37 miljoner. Förklaringen är, såvitt man kan begripa, att Ryssland inte är något fattigt land och inte bör komma ifråga för bistånd.

Nej, Ryssland är inte fattigt. Men Ryssland är näst intill en diktatur och de krafter i landet som drar åt andra hållet förföljs på ett allt mer brutalt  sätt. Stöd till demokratirörelsen i Ryssland kan inte likställas med stöd till regimen utan handlar om helt andra saker. Därför bör biståndet till Rysslands demokrater åter ökas.

Resonemanget, som tidigare också förts på ledarsidan i UNT, utvecklas klargörande av Östgruppen för demokrati och mänsliga rättigheter, Forum Syd, LO-TCO:s biståndsnämnd och Olof Palmes Internationella Center på DN:s debattavdelning.

Borde inte de senaste månadernas händelser få också regeringen att tänka om? Demokratibistånd har ju varit något som denna regering berömt sig av att vilja prioritera.

 

Håkan Holmberg

Publiceras: 2014-03-31 13:52:51

Kulan i luften

Längtan efter våren är nog extra stark i Sverige. Med våra fyra, i många delar av landet skarpt avgränsade, årstider finns det många som känner särskilt stor livslust när de välkända vårtecknen kommer.


Vilka vårtecken som betyder mest för var och en torde variera. Igår gick vi över till sommartid, det är ett av de vårtecken jag har svårast för. När man stiger upp tidigt på måndagsmorgonen, i morse alltså, var det mörkare än i förra veckan. Dessutom var jag tröttare och det vet jag av erfarenhet att jag kommer att vara åtminstone under resten av denna vecka.


Mina mest efterlängtade vårtecken brukar i stället vara flyttfåglarnas ankomst, de ljusa kvällarna och när gruset försvinner från cykelbanorna (vilket ju ibland tenderar att bli ett sommartecken).


För många är det ”kulan i luften” som är det mest efterlängtade vårtecknet. Men knappast i år. Den allsvenska fotbollspremiären i söndags kommer att förmörka hela säsongen. Dödsmisshandeln är naturligtvis mest tragisk för offret och för offrets anhöriga. I förlängningen kommer den också att vara tragisk för gärningsmännen även om vi ännu inte vet hur brottet kommer att se ut när det är löst.


Men det går inte att komma ifrån att den även är tragisk för alla som gillar fotboll, både att spela och att titta på.


Själv tillhör jag inte storkonsumenterna men när sonen hade spelat knattefotboll i flera år var jag naturligtvis tvungen att ta ställning till frågan om att även gå och se på bra fotboll, helst snäppet bättre än knattefotbollen han själv spelade.


Det lockade inte. Tills vi upptäckte att det finns ju elitfotbollslag som inte ackompanjeras av huliganer och våldsamma hejarklackar.


Att se damfotboll på elitnivå är synnerligen underhållande. Bra fotboll, trevlig publik och härlig stämning.


Naturligtvis hoppas jag att de svenska elitlagen på herrsidan tillsammans med Svenska Fotbollsförbundet och polisen så småningom kan komma till rätta med det problem som i söndags fick tragiska konsekvenser men som varje vecka håller barnfamiljer borta från herrfotbollens elitmatcher. Men även om de skulle lyckas med detta kan jag varmt rekommendera 90 minuter högkvalitativ fotboll med tjejeliten.


Jan Fröman

vikariernade ledarskribent

 

Publiceras: 2014-03-31 11:28:04

Sultanen av Turkiet

Maktberusning är en farlig sjukdom och mycket få politiska ledare är helt immuna. Turkiets premiärminister Recep Tayip Erdogan har fått den i ovanligt aggressiv form. Utgången av helgens lokalval lär inte bidra till något tillfrisknande.

Det är bara några år sedan som Erdogan kunde beskrivas som den som hade brutit militärens långa grepp över turkisk politik, öppnat ekonomin, närmat landet till EU och ändrat den destruktiva politiken mot kurderna. I dag framstår han som en paranoid och maktfullkomlig härskare som anser att den som vinner ett val har rätt att driva igenom vilka beslut som helst och sätta sig själv över både författning och rättsväsende.

Många trodde att Erdogans islamistiska AKP-parti nu skulle gå mot ett nederlag i lokalvalen. Någon effekt borde det väl bli av de växande korruptionsskandalerna, av försöken att tysta sociala medier och av den okänsliga hanteringen av protesterna mot förstörelsen av Gezi-parken i Istanbul 2013? Men ingenting alls tycks ha hänt. Med 95 procent av rösterna räknade hade AKP fått 45 procent och det största oppositionspartiet 28,5. Oppositionen har, som vanligt, ett grepp över många städer i västra Turkiet medan AKP:s stöd är massivt i landets centrala delar. Nu räknar alla med att Erdogan i augusti siktar på att överta presidentposten, samtidigt som han uttalar sig hotfullt om sina kritiker.

Konfliktlinjerna i turkisk politik är mer komplicerade än i de flesta länder. Erdogans parti tycks kunna räkna med stöd från troende turkar nästan oavsett hur han själv agerar som premiärminister. Hans tidigare allierade i den mäktiga islamistiska Hizmet-rörelsen, ledd av predikanten Fethullah Gülen, har brutit med honom och aktivt avslöjat korruptionsskandalerna. Som svar har Erdogan genomfört omfattande utrensningar i rättsapparaten och – inte helt utan skäl - anklagat Hizmet för att försöka upprätta en parallell stat. Samtidigt är det sekulära oppositionspartiet CHP alltjämt så belastat av tidigare samröre med militären att det inte är något lockande alternativ.

Turkiet behöver en helt annan opposition än den som Hizmet, respektive CHP, kan erbjuda. Om ingen sådan opposition tar politisk form så kan Turkiet räkna med att Erdogan försöker sitta kvar, nu som president med kraftigt förstärkta befogenheter, i minst tio år till.

 Håkan Holmberg

Publiceras: 2014-03-28 15:53:09

Att Krimgå sanningen

Rysslands president Vladimir Putin förnekade länge att ryska trupper skulle ha varit direkt inblandade när Krim annekterades. Det hette i stället att ”lokala försvarsstyrkor” som hade agerat ”frivilligt” var ansvariga.

Dock har Putin enligt TT (som citerar AFP) nu ändrat sig. I samband med en tv-sänd ceremoni ska han nämligen ha gratulerat den ryska militären till insatsen och menat att denna visade på ”kvalitet” och hög ”moral”.

Putin erkänner nu alltså indirekt de ryska truppernas delaktighet i övertagandet av Krim. Ifall någon skulle ha tvekat.

Lucas Hermans

Publiceras: 2014-03-27 17:08:59

Samma nazister här som där

För övrigt är det ju ungefär … samma nazister här som där.

Cornelis Vreeswijk hade kunnat göra en ny vers i Getinghonung Provencale om han hade läst UNT:s kartläggning i onsdags av de personer som förekommer i den så kallade Svenska motståndsrörelsens våldsaktioner runt om i landet. Samma personer dyker upp i Umeå som i Gävle, i Uppsala som i Kärrtorp, i Sverige som i Norge. Totalt sett består hela gruppen av 150 – 200 personer i hela landet, de flesta från Stockholm, enligt Säpos uppskattning.

Ska man vara noga så var detta i stora drag känt också förut. Det märktes på taktiken för att åstadkomma bråk, som kopierats från plats till plats och det märktes på att så många av de inblandade personerna så uppenbart inte hörde hemma på den plats där de gick till attack. Inom gruppen finns uppenbvarligen också ett strikt kontrollsystem, som innebär att man måste delta i ett bestämt antal så kallade aktioner för att inte kastas ut.

Hur som helst bör det bli lättare för polisen att klarlägga vad som hände när UNT nu i detalj redovisat hur Svenska motståndsrörelsen uppträder.

Håkan Holmberg

Publiceras: 2014-03-26 16:06:15

Idiotisk majoritet

Regeringens vitbok om övergrepp mot, och diskriminering av, romer var välbehövlig. Ironiskt nog kunde vi genast läsa om hur Diana Nyman ­– som skulle tala på ceremonin där boken presenterades – hindrades från att äta frukost av personalen på hotell Sheraton, där hon hade övernattat för att kunna närvara.

Orsaken är inte svår att tänka sig. Diana bar vid tillfället traditionellt finskromska kläder. Sannolikt finns det få plagg som medför ett sådant stigma som de stora kjolar som ingår där. Så fort en sådan syns till i det offentliga utrymmet börjar majoritetsbefolkningen att viska och titta snett. Uråldriga myter tas för sanna, och kränkande ”egenskaper” projiceras på bäraren.

Men det kanske vackraste med plagget är att det ger fingret till just allt sådant. Att det visar på en vägran att anpassa sig till majoritetens skruvade normer och vanföreställningar. Och varför skulle man? Det är naturligtvis majoriteten som måste anpassa sig och inse hur sjukligt idiotiskt den beter sig.  

Lucas Hermans

Publiceras: 2014-03-25 14:50:46

Seminariet: Nu räcker det!

I måndags meddelade Mark- och miljööverdomstolen sin dom om byggplanerna vid Seminariet. Kommunens detaljplan underkänns. Domen kan inte överklagas.

Man kan tycka att frågan därmed borde vara avgjord. Men byggföretaget NCC vill komma igen med nya planer. Det är som om man inte uppfattade att ett av domstolens två skäl var att utbyggnaden kan innebära en allvarlig skada på en unik miljö som klassats som riksintresse. Det andra skälet var mera formellt, men ändå viktigt: kommunen hade inte redovisat att byggplanerna stod i strid med kommunens egen översiktsplan.

Bakom byggplanerna stod Moderaterna, Socialdemokraterna och Kristdemokraterna i en lika trist som ohelig allians. Mot stod Centern, Folkpartiet, Miljöpartiet och Västerpartiet. Men Plan- och byggnadsnämndens ordförande Liv Hahne (M) kunde i går utesluta ett försök att få nya byggplaner godkända. Som om domstolens skäl inte betydde något.

Partivänner och allierade till Liv Hahne måste nu ta sitt ansvar för att också de som från början ville bygga ska förstå att de förlorat. I stället är det nu angeläget att börja planeringen för att utveckla Seminarieområdet till den öppna och tillgängliga parkmiljö som denna del av Uppsala behöver.

Håkan Holmberg

Publiceras: 2014-03-24 14:54:09

Fem procent kan vara obehagligt mycket

På ytan ser inte siffrorna för högerextrema Front National i de franska lokalvalen så märkvärdiga ut. Fem procent är inte så mycket mot vänsterpartiernas 38 och högerpartiernas 47. Men då bortser man från sammanhanget. Front National ställde bara upp i ett mindre antal städer och kommuner. Och på de ställen där man verkligen ställde upp leder partiets kandidater ofta inför den andra valomgången då bara två kandidater återstår. I Paris står dock den avgörande omgången mellan Socialistpartiets Anne Hidalgo och konservativa UMP:s Nathalie Kosciusko-Morizet.

Valet är naturligtvis till stor del en förtroendeomröstning för eller mot president Francois Hollande och för många är en röst på ett extremistparti mest ett sätt att visa missnöje. Det behöver inte betyda att man bokstavligen vill att högerextremister ska styra landet.

Men de etablerade partierna inger inte heller överdrivet mycket förtroende. Och inför den andra valomgången måste väljare som normalt föredrar vänsterpolitiker på många håll rösta på högern och tvärtom för att hålla Front National borta. Det är nödvändigt, men främmande för många fransmän.

Håkan Holmberg

Publiceras: 2014-03-21 12:05:46

Myten om Krim och Kosovo

Myten: Krims utbrytning ur Ukraina och anslutning till Ryssland är inte annorlunda än Kosovos utbrytning ur Serbien.

Varianter av denna folkrättsliga myt upprepas gång på gång av den ryska propagandan. Men hur påståendet än formuleras så är det falskt.

Det finns i normalfallet ingen rätt för en del av en stat att förklara sig självständig om inte moderstaten är införstådd med beslutet (som fallet skulle kunna vara om Skottland ville lämna Storbritannien eller Québec ville lämna Kanada).

Men i Kosovo rådde helt andra förhållanden än de normala. Den albanska majoritetsbefolkningen utsattes sedan många år för systematisk diskriminering och grova kränkningar, som till sist ledde till ett försök från Milosevic-regimen att med hot och våld driva ut så många som möjligt ur landet. Det var dessa förhållanden som ledde till Natos ingripande 1999. Många domare vid Internationella domstolen menade 2008 att sådana förhållanden kan räknas som grund för att acceptera en självständighetsförklaring, oavsett vad moderlandets regering anser om saken och domstolen har erkänt självständighetsförklaringen.

På Krim fanns inte spår av någon diskriminering av den ryska majoriteten och de grupper som velat bryta sig ur Ukraina har inte haft mer än marginellt politiskt stöd (fyra procent vid senaste regionala valet).

Krim ockuperades av rysk trupp. Folkomröstningen övervakades av 20 000 ryska militärer i uniform. Dagen efter självständighetsförklaringen anslöts halvön i stället till Ryssland.

Den ryska propagandan saknar uppenbarligen all grund i verkligheten.

Håkan Holmberg

Publiceras: 2014-03-20 16:46:24

Lidande är inte underhållning

På gårdagens SvD Brännpunkt skrev tolv ledamöter och sakkunniga i Statens medicinsk-etiska råd (Smer) om tv-inspelningar i sjukhusmiljö.

Bland de mest uppmärksammade exemplen på hur fel dessa dokumentärserier finns rättsfallet med en döende cancerpatient, som filmades på Akademiska i Uppsala.  Smer-ledamöterna kritiserar skarpt landstingets chefsjurists hållning att den friande domen skulle vara ett kvitto på att korrekta etiska överväganden har gjorts. Man framhåller i stället vikten av att inte blanda ihop juridik och etik.

Vidare skriver man: ”Samtidigt vänder vi oss till landstings- och sjukhusledningar med samma uppmaning. Skriv inga kontrakt om tv-inspelningar där integriteten kan hotas för patienter i utsatta situationer.”.

Självklart är det inte okej att göra tv-underhållning av mänskligt lidande, och landstingets vägran att erkänna misstaget är allt annat än hedersam. Att hela historien kommer att minska Alliansens chanser till valseger i Uppsala län känns inte som någon långsökt slutsats.

Lucas Hermans

Publiceras: 2014-03-19 15:47:00

Sigtuna - en sådan riktigt god skola

Först var det Lundsberg. Nu är det Sigtuna. För riksinternatet i Sigtuna har en ny rektor som driver linjen att skolan ska omformas till en någorlunda modern och socialt funktionell utbildningsinrättning. ”Skandal!” ropar de drabbade.

Sigtunas rektor Margret Benedikz har bland annat föreslagit att personalstyrkan på internaten ska professionaliseras, att prestigeboendet Herrgården ­– med kunglig glans – ska stängas, att könssegregerade elevhem ska förpassas till historien, samt att sexuella trakasserier och misshandel ska motverkas. Inte undra på att de berörda låter sig uppröras.

En förälder säger följande till DN: ”Hon skrev sådant som: riv strukturerna! Det var feministiska ordval. Tvärtom tror jag att det kan finnas en fördel i att hålla könen åtskilda på hemmen. Då slipper tjejer sminka upp sig till middagen …”.

Man häpnar.

Varan-tv:s klassiska Sigtuna-parodi kan du, för övrigt, se här

Lucas Hermans

Publiceras: 2014-03-18 12:13:22

Allt obehagligt är inte rasism

Vad menade egentligen folkpartisterna Robert Hannah och Simona Mohamsson med den debattartikel i DN i måndags där de slog fast att ”även rasism mot etniska svenskar måste bekämpas?

Ingen kan naturligtvis ha någon annan åsikt i sak. Men kan man utan vidare jämställa utfall som ”svennehora” och liknande mot etniskt svenska ungdomar med den behandling som många unga med annan bakgrund drabbas av på arbetsmarknaden, på bostadsmarknaden och i andra sammanhang? Och handlar inte den bild av aggressioner och gruppfördomar i så kallade utanförskapsområden som de två beskriver snarare om klass än om rasism i ordets egentliga mening?

Det viktiga är inte fördomar mot den gruppen eller mot den andra utan den skada som rasistiska strukturer och tänkesätt gör för hela samhället, för oss alla oavsett bakgrund.

Håkan Holmberg

Publiceras: 2014-03-18 10:53:32

Flathet mot nazister är en politisk handling

Är det sant, som Dagens Arena skriver, att man i dag betraktas som vänsterextremist om man aktivt tar ställning mot nazism? I så fall har det redan gått alldeles käpprätt åt skogen.

Men om det inte är så, vad kan det då vara som hindrar sådana självklara handlingar?

Malmö FF:s ordförande Håkan Jeppson har, genom att deklarera att han är tveksam till att ta ställning mot nazister, gjort just det stora politiska ställningstagande som han menar att MFF bör undvika. Samtidigt som en av supporterklubbens profiler ligger svårt skadad på sjukhus, utsatt för mordförsök av nazister.

Sveriges Radio, med ny opartiskhetspolicy, tar också ett slags obehaglig politisk ställning när man inte berättar att en intervjuad person är aktiv nazist, och dessutom ger honom ett forum att torgföra sina rasbiologiska apartheid-idéer i den stora radiokanalen P1. Public service ska inte agera på det sättet, om man säger sig stå för demokrati och alla människors lika värde.

Om alla skulle reagera med till exempel Håkan Jeppsons ryggmärgsreflexer i ett läge då nazismen växte sig starkare - ja, då vore vi riktigt illa ute.

Vänta aldrig med att markera mot nazism. Det finns annars en risk att du tar politisk ställning på ett sätt som du egentligen inte önskar.

Maria Ripenberg

Publiceras: 2014-03-17 16:25:57

Två sanningar om skolan

Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt var ense om mycket när de debatterade i Agenda i söndags kväll. Men de ville inte alltid medge att de var ense. Inte minst gällde detta skolpolitiken. Löfven kritiserade regeringen för de dåliga skolresultaten, medan Reinfeldt påpekade att det i stort sett råder enighet om vad som bör göras. Vilket givetvis gav Löfven anledning att hävda att regeringen bara kopierar socialdemokratiska förslag.

Här finns två sanningar på samma gång, en långsiktig och en kortsiktig.

I ett kort tidsperspektiv är sanningen att alliansledarna just nu lägger fram förslag i skolpolitiken som är till förväxling lika de förslag som Socialdemokraterna lagt fram samtidigt eller strax innan – och att båda sidor verkar mer intresserade av att neutralisera varandra än av frågan om vilka förslag som är mest verkningsfulla.

I ett längre perspektiv är sanningen att Socialdemokraterna från att ha misstänkliggjort regeringens och Jan Björklunds fokus på kunskaper och tidiga insatser för att stödja de elever som behöver sådana (vem har glömt den upprörda retoriken om ”sorteringsskola”) nu själva säger ungefär detsamma som Björklund sagt i tio års tid.

Denna långsiktiga utveckling mot större enighet i grundfrågorna är bara välkommen. Det är inte lika bra när partierna inför valet ägnar mer kraft åt att kopiera varandra än åt att tänka efter vilka åtgärder som verkligen har störst effekt. Mindre klasser tycks till exempel, enligt OECD:s experter, inte vara det mest angelägna. Däremot är det mycket angeläget att höja läraryrkets status.

Håkan Holmberg

Publiceras: 2014-03-14 17:10:01

Sovjettiden i repris

Kremls propagandaoffensiv kring Krim och Ukraina riktas inte bara mot omvärlden utan lika mycket mot det ryska folket. I fredags blockerades tre kritiska webbsidor och regimkritikern Aleksej Navalnyjs populära blogg släcktes. Sidorna går fortfarande att nå från utlandet.

På två av sajterna medverkade Aleksandr Podrabinek som kolumnist. Vem är han?

Aleksandr Podrabinek är ett av de stora namnen från kampen mot sovjetsystemet. Han arbetade inom sjukvården och upptäckte hur sovjetregimen missbrukade psykiatrin för att tysta och krossa oppositionella. Eftersom sovjetsystemet var det mest högtstående som mänskligheten upplevt så måste var och en som hade invändningar vara sinnessjuk – och kunde följaktligen spärras in på mentalsjukhus. Missbruket tilltog under 70-talet.

Podrabinek skrev en samizdatbok om psykiatrimissbruket (som också publicerades i USA) och dömdes 1978 till fem år i Sibirien och 1980 till tre och ett halvt år till. När Glasnostperioden inleddes började han arbeta som journalist. Nu är han i vägen för regimen igen. Kommunistpartiet är borta från makten i Ryssland, men det är personer med rötterna i sovjetsystemet som styr.

Håkan Holmberg

Publiceras: 2014-03-14 16:43:10

Mer utbildning för pengarna

I går meddelade Fredrik Reinfeldt (M) att regeringen har ändrat sig angående sin tidigare hållning att bidragsdelen i studiemedlet bör sänkas med 300 kr.

För tre veckor sedan skrev vi om minskningsförslaget på UNT:s ledarsida, under rubriken ”Dumsnålt förslag av M”. I texten konstaterades bland annat att: ”Det är viktigt att komma ihåg att valet att studera innebär ett inkomstbortfall under de år man i annat fall kunde ha varit aktiv på arbetsmarknaden. Om lånebördan därtill blir tung, minskar intresset för att utbilda sig.”. Vi varnade även för att förslaget knappast var någon vinnare bland väljargruppen ”studenter”.

Att regeringen inte från första början kunde se att de 300 kronorna inte är värda sitt pris var svagt. Men samtidigt är det ett tecken på styrka att man nu vågar göra om och göra rätt.   

Sverige behöver mer utbildning, inte mindre.

Lucas Hermans

Publiceras: 2014-03-13 16:18:31

Ett bra system justeras

På många håll kommenteras fempartiöverenskommelsen om pensionssystemet med fondförvaltningen som övergripande perspektiv. Men man kan också utgå från förtroendet för själva systemet bland dagens och framtidens pensionärer.

Då handlar det i första hand om den så kallade bromsen, det system som ska skapa balans mellan goda ekonomiska år och dåliga. Principen är riktig. Men när systemet infördes räknade ingen med att bromsen skulle behöva användas mer än i ett fåtal mycket ovanliga situationer. I stället har den nu slagit till tre gånger på några få år.

Nu är de fem partier som skapat dagens system överens om att dämpa bromsens verkningar. Det betyder både att pensionerna sänks mindre när ekonomin går dåligt och höjs mindre när ekonomin går bättre. Så måste det naturligtvis fungera. Konsekvensen blir att det blir lättare för pensionärerna att förutse hur den egna ekonomin kommer att se ut.

De fem har också bland annat tittat på premiepensionssystemet. Idén bakom detta är i och för sig fullt rimlig, men det är också ett ofrånkomligt faktum att de flesta av oss inte har tid eller lust att följa upp placeringar som gjorts och eventuellt byta dem mot nya. En möjlighet är då att placeringar som inte bekräftas eller ändras inom en viss tid med automatik flyttas över till sjunde AP-fonden som nu förvaltar premiepensionen åt dem som inte velat välja alls. Något konkret förslag finns dock inte i dag.

Från olika håll muttras det nu kritiskt. Man borde göra på det ena eller andra sättet i stället. Så kan man tycka – men alla kan inte tillgodoses samtidigt. Och de som tycker att systemet borde göras om ännu mer bör också fundera över något annat: Det har ett stort egenvärde både för de enskilda pensionärerna och för hela samhället att fem seriösa partier är överens om vilka regler som gäller. Man kan inte byta pensionssystem efter varje val.

Håkan Holmberg

Publiceras: 2014-03-12 17:40:26

Också Sverige sysslade med slavhandel

De femton medlemsländerna i organisationen Caricom eller Karibiska gemenskapen har enats om att kräva ersättning för lidanden på grund av den slavhandel som de tidigare kolonialmakterna bedrev. Kravet ställs förutom till Storbritannien också till bland andra Sverige och Danmark. De gamla franska kolonierna i Karibien är i dag delar av Frankrike, vilket bör förklara att Frankrike inte är med på listan.

Visst kan man diskutera om ersättning i dag är rätt väg att hantera den obestridliga historiska skulden. Men varför riktas kraven också till Sverige? Jo, den svenska kolonin Saint Barthélemy var en av huvudstationerna för slavhandeln fram till 1800-talets mitt (ön var svensk i nästan hundra år, från 1784 till 1878).

Det vore en överdrift att påstå att sanningen om Sveriges roll som slavhandlarnation är särskild väl känd i vårt land. Det är dags att ändra på det.

Håkan Holmberg

Publiceras: 2014-03-11 16:05:20

Lärarnas villkor är viktigast

Det vore säkert bra med mindre klasser i skolan. Fler speciallärare behövs också. Och det är helt rätt tänkt att satsa särskilt på lågstadiet. Det är där problemen grundläggs för elever som senare behöver stöd i olika former.

Regeringens stora skolutspel i går syftar alldeles uppenbart till att täcka upp fronten mot Socialdemokraterna som utlovat just lägre klasser och fler speciallärare. Och det är just det som är problemet.

Den utredning som OECD:s expert Andreas Schleicher nyligen presenterade visade nämligen att mindre klasser inte är det mest angelägna. Det är betydligt viktigare att värdera upp läraryrket, med hjälp av lönesättning, vidareutbildning och karriärmöjligheter. Regeringen borde ha högre ambitioner än att bara ställa ut likadana löften som oppositionen, om det nu är så att oppositionens löften är diskutabla.

Det bästa med regeringens utspel är därför satsningen på lågstadiet. Om detta talade Jan Björklund redan på den tiden som oppositionspartierna avfärdade fokus på kunskap med uttrycket ”sorteringsskola”.

Håkan Holmberg

Publiceras: 2014-03-10 16:14:16

FP-kamp mot mäns våld

På internationella kvinnodagen, i lördags, inledde partiledaren Jan Björklund sitt tal på FP:s riksmöte i Örebro med att förespråka en satsning för att komma åt våld i nära relationer.

Förslaget innehåller bland annat stärkt lagstiftning, så att personer som bryter mot ett kontaktförbud i större utsträckning kan dömas till övervakning genom fotboja. Vidare vill FP höja minimistraffet för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning, från nio månader till ett år, samt öka tillgången på skyddade boenden.

Det är ett välkommet initiativ som FP nu tar gällande mäns våld mot kvinnor. Årligen mördas 17 kvinnor av en man i en nära relation, och det råder ingen tvekan om att lagstiftningen under inga omständigheter får vara för tam inom ett område där stora risker för människors fysiska hälsa, psykiska välmående ­­– och i värsta fall deras liv – finns.   

Lucas Hermans

Publiceras: 2014-03-08 00:30:00

Vi blir fler och fler svenskar!

Myten:
”Om några årtionden kommer svenskar att vara i minoritet i sitt eget land.”

Fakta:
Detta i grunden rasistiska påstående faller egentligen på sin egen kullerbytta. De som kommer till Sverige och blir medborgare, liksom de barn som föds i Sverige, blir ju svenskar. Alltså blir vi ju fler svenskar tack vare invandringen. Svenskarna kan ju på så sätt aldrig bli en minoritet ”i sitt eget land”. Den som säger så här har en annan agenda än att beskriva det faktiska skeendet.

Påståendet i denna mytbildning är nämligen byggt på rasistiska idéer om människor, ”raser” och kulturer. Vad den säger är ju att man inte kan bli svensk som invandrad, trots att man faktiskt har fått svenskt medborgarskap eller fötts som medborgare i Sverige. Myten utgår från etniska, rasbiologiska föreställningar och/eller föreställningar om kultur som något statiskt, oföränderligt eller till och med genetiskt betingat.

Även om de som invandrar till Sverige, och stannar, teoretiskt sett skulle förbli utländska medborgare så skulle dessutom andelen svenska medborgare inte kunna hamna i minoritet. I dag är cirka 15 procent av Sveriges befolkning födda i ett annat land, och Statistiska centralbyrån har räknat ut att andelen kommer att stabiliseras kring 18 procent.

Få känner kanske till att den enskilt största invandrargruppen, som stod för hela 20 procent av invandringen under 2012, var hemvändande svenska medborgare. Utöver dessa kom medborgare bland annat från nordiska grannländer, Syrien, Afghanistan, Somalia, Polen och Irak. De som kom hit var, utöver flyktingar, arbetskraftsinvandrare, studenter, anhöriginvandrare och adoptivbarn.

Eftersom mer än hälften så många som invandrade hit (103 059) också utvandrade från Sverige (51 747) så blev år 2012 migrantnettot 51 000 personer.

Maria Ripenberg

Källa: SCB. Se även regeringen.se.

Publiceras: 2014-03-05 14:45:40

Rätt av regeringen om bistånd till Uganda

För ett par veckor sedan skrev Ugandas president Museveni under det lagförslag som belade homosexualitet med livstidsstraff, samt förbjöd ”uppmuntrande till homosexualitet”. Human Rights Watch (HRW) skrev följande om anti-gaylagen: ”Lagen är endast den senaste i raden av oroväckande signaler på att grundläggande skydd av mänskliga rättigheter ignoreras.”.

I dag meddelade regeringen, genom biståndsminister Hillevi Engström (M), att Sverige nu följer Norges och Danmarks exempel och drar in på delar av biståndet till Uganda. Till Sveriges radio sade Engström: ”Vi kommer inte att göra några utbetalningar till den ugandiska staten förrän vi har en ny strategi på plats. Vi kommer att tillförsäkra oss om att stödet ska gå till människor, till att stärka mänskliga rättigheter, till att minska lidandet och hjälpa förtryckta människor i Uganda”

Regeringens beslut är både välgenomtänkt och förnuftigt. Det måste få konsekvenser att bryta mot mänskliga rättigheter och att förtrycka sexuella minoriteter. Sverige måste visa att sådant under inga omständigheter är acceptabelt. Däremot ska organisationer inom civilsamhället ­– som arbetar med exempelvis demokrati och jämställdhet – självklart inte drabbas ekonomiskt.

År 2013 gick cirka 221 miljoner svenska biståndskronor till Uganda. Regeringen väljer nu att hålla inne på cirka 6,5 miljoner kronor ­– pengar som annars skulle ha gått till den ugandiska staten, bland annat för att utveckla handelssektorn. Mot den strategin finns inget att invända.  

Lucas Hermans

Publiceras: 2014-03-04 15:27:58

SD mer öppet rasistiskt än förr

Många tror ju att Sverigedemokraterna under Jimmie Åkesson har tvättat bort mycket av sitt uttalat rasistiska idégods. Åkesson själv vill gärna att vi ska tro det. Därför har det sitt intresse att läsa den granskning som Gefle Dagblads http://gd.se/ledare/1.6911049-akesson-har-radikaliserat-sd ledarskribent David Nyström gjorde häromdagen. Han finner nämligen att det öppet rasistiska tankegodset blivit tydligare. Läs och tänk efter! 

 

Håkan Holmberg

Publiceras: 2014-03-04 14:40:50

Usch och fy för förföljda författare

Det vore tjänstefel att undanhålla UNT:s en insändare från tre Gävlemoderater i Arbetarbladet (http://arbetarbladet.se/torget/debatt/1.6907969-vi-sager-nej-till-att-gora-gavle-till-en-fristadskommun). Det handlar om ett förslag, i detta fall från MP, om att inrätta en fristadsplats för en förföljd bildkonstnär. Ett antal svenska kommuner och regioner fungerar redan som fristäder för författare som förföljs eller hotas i sina hemländer. Fristadsrörelsen är en växande internationell rörelse för solidaritet med förföljda kulturarbetare.

Men inte i Gävle om de tre M-politikerna får råda. ”Hur påverkar detta våra lokala konstnärer som har en tuff vardag”, frågar man upprört och fastslår att bara 0,1 procent av Gävleborna har något intresse för förföljda konstnärer. Ska någon engagera sig så borde det vara Kulturdepartementet (som man för övrigt inte kan stava till).

Nu är poängen med Fristadsrörelsen just att det är kommuner och städer över hela världen som engagerar sig. Det är till att ha låga tankar om Gävleborna om man föreställer sig att bara en tiondels procent av dem är intresserade av ordets frihet.

Håkan Holmberg

Publiceras: 2014-03-03 12:19:14

Läs på, Reinfeldt

Fredrik Reinfeldt avsåg säkerligen inte att ursäkta eller släta över det ryska agerandet på Krim med sina uttalanden i söndags. Vad Reinfeldts kommentarer visar är i första hand att han inte är påläst. Det är illa nog.

För det första finns det inte någon rysk minoritet på Krim – vilket Reinfeldt hävdade. Ryssarna är i klar majoritet och den enda minoritet som är intressant i sammanhanget är krimtatarerna, som deporterades under Stalin och sedan i någon utsträckning kunnat återvända. Krimtatarerna vill, förståeligt nog, under inga omständigheter lyda under Ryssland.

För det andra har inga hot av något slag förekommit mot ryssarna på Krim. Den ryska ockupationen föregicks av att en ryskvänlig ”regering” på ett kuppartat sätt tog makten. Först därefter inleddes den ryska militäroperationen.

För det tredje borde Reinfeldt känna till det retoriska mönster som ryska makthavare brukar åberopa för att legitimera aggression mot suveräna grannstater. Tesen om ”rätt” att ingripa i grannländernas politik för skydda ryska befolkningsgrupper finns numera också inskriven i rysk lag.

Innan Reinfeldt uttalar sig nästa gång bör han läsa på.

Håkan Holmberg


 

Seriebloggen

Svart humor på vit bakgrund. Se fler på Isabelle Söders blogg »