Publicerad: 2011-02-06 12:05, senaste uppdaterad: 2011-08-16 14:08
Big Mama tjuter av skratt när vi går runt i djungeln på hennes lilla ö Pangaimotu. Vi letar krabbor mitt i natten och något är roligt på ett språk vi inte förstår. Hon lyckas till och med väcka de enda andra gästerna på ön. Det är beckmörkt så vi har alla varsin ficklampa till hjälp, och vi hittar till slut runt 20 inte alltför små krabbor som bor i mullvadsstora hålor i marken. Som svensk känns det ganska udda att jaga krabbor i tjock vegetation, men det är här de bor, och en har till och med klättrat någon meter upp på en trädstam.
Big Mama, eller Ana Emberson som hon egentligen heter, äger Pangaimotu Island Resort med sin man Earl. Tillsammans med sin son och dotter har hon tagit med oss ut på krabbjakt, något de gör några gånger i månaden. Stämningen är på topp. De skrattar sig genom växtligheten, trots att de under en lång stund inte riktigt vet vart de ska gå. De vanliga gångvägarna har tydligen växt igen, men som lyckligtvis är Pangaimotu bara en pytteö (det tar en halvtimme att gå runt), så man är aldrig långt ifrån vattnet.
Tonga, Söderhavets enda kvarvarande kungadöme, består av 169 öar, varav 36 är bebodda. Vi landar i huvudstaden Nuku’alofa på ön Tongatapus kust. De flesta turisterna tar sig vidare därifrån till ögrupperna Ha’apai och Vava’u, en halvtimmes respektive timmes fortsatt flyg norrut, men vi tycker att biljetten är för dyr. Eftersom 24-timmarsfärjorna inte heller känns som något bra alternativ, känner vi en växande oro för att vi inte ska hitta den där tropiska paradisön med den tropiska paradishyddan på den tropiska paradisstranden som vi drömt om sedan resan började planeras hemma i Sverige för länge sedan. Det visar sig snart att oron är obefogad.
Vi väljer den betydligt mer okända lilla ön Pangaimotu, tio minuter med båt utanför Nuku’alofa, och när vi stiger iland inser vi direkt att vi kommit rätt. Vi behöver inte spendera flera tusen på flygbiljetter för att hitta vår paradisö. Den ligger här.
Sista båten in till huvudön Tongatapu går klockan sex på kvällen, därefter kommer ingen hit och ingen åker härifrån. Det gör att vi lär känna resortens ägare Big Mama med familj samt de enda andra gästerna – Earls kusin Margaret Burke, en nyzeeländsk kvinna i 60-årsåldern som är där med sin halvsyster och dotter.
– Jag kommer hit två gånger om året bara för att slappna av. Jag läser, äter, badar och gör ingenting, säger Margret.
Stugorna vi bor i ligger alldeles vid stranden, de saknar el och varmvatten, men har trådlöst internet. Det blir sällan mycket folk på ön. Stränderna är stillsamma, vi ser max tio personer som badar samtidigt. Skulle det bli fler och man vill vara ifred är det bara att smyga runt hörnet 100 meter bort.
Vi snorklar vid ett litet rev nära stranden och vid vraket från en lastbåt lite längre ut. Blir man uttråkad finns det pingisbord på stranden, biljardbord och dart i restaurangen, och så är det som sagt bara tio minuters båtfärd in till stan. Mest gör vi så lite som möjligt.
– Jag har bott i USA och Europa och där stressar man hela tiden. Vi blir kanske inte miljonärer på det här, men vi njuter av livet varje dag, säger Earl lite ölfryntligt när vi på Big Mamas födelsedag bjuds på barbequebuffé med bland annat sjögräs och havs-snigel på menyn.
– Som första européer här är ni nu del av Big Mamas familj. Välkomna, skrålar Big Mama och skrattar lika högt och hjärtligt som under krabbjakten.
Vi stannar på Tonga en vecka, och det är för kort tid. Det finns kanske finare stränder och bättre dykning i till exempel Fiji, men det gör också turismen större och stränderna mer exploaterade. På Tonga är öarna fortfarande orörda.