Logga in
Logga ut
Vädersponsor:

www.unt.se/schackbloggen

Schackbloggen

I Uppland spelas schack på snart sagt varenda skola. Schackfyran har många hundra deltagare varje år och ca 250 lärare och fritidsledare har utbildat sig för att använda schack i undervisningen. Dessutom finns i Uppsala en av Sveriges äldsta schackklubbar, och både klubben och många enskilda spelare hör till de bästa i Sverige. UNT har en över hundraårig tradition av regelbunden schackbevakning. I UNT:s schackblogg kommer vi att skriva om schack i alla former, om barn och vuxna, om bredd och elit, från i dag och historien, från Uppland, Sverige och resten av världen!

Bloggen är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar.

Salo Flohr och hans besök i Uppsala

Uppsala Året var 1939 och andra världskriget stod för dörren. Världen skälvde och schacket var i mångt och mycket en spegel av den katastrof som förestod. Europas schackspelare hade just avslutat den åttonde olympiaden i Buenos Aires och vissa valde att stanna och avvakta läget i Argentina, medan andra begav sig över Atlanten hemåt. Vissa spelare hade aldrig åkt till Argentina och Salo Flohr var en av dem. Orsaken var enkel. Han hade inget land att representera längre eftersom Tjeckoslovakien var upplöst efter den nazityska invasionen samma år.

Flohr befann sig därför på flykt i Europa. Efter segern i Kemeri-turneringen i mars 1939 så var Flohr, som SvD så korrekt beskrev det, ”Schackmästare utan hemland”.  Vart skulle han ta sig? Han hade en inbjudan till storturneringen i Margate i april, men kunde ändå få svårt att erhålla engelskt inresetillstånd. Från och med 1 april 1939 krävde nämligen britterna visum för tjeckoslovakiska medborgare.  Sverige hade också återinfört viseringsplikten för tjeckiska medborgare men redan hösten 1938.  Räddningen blev att vända sig till det svenska konsulatet i Riga och få tillstånd att tillfälligt vistas i Sverige i avvaktan på inresevisum till Storbritannien.

Efter en ny turnering i Bournemouth augusti 1939 så hopade sig stormmolnen över Europa på allvar. Strax innan turneringen var slut hade Hitler invaderat ytterligare ett land: Polen. Storbritannien förklarade krig och de utländska spelarna ombads att lämna landet så snabbt det gick. Salo och hans fru Rajsa bordade omgående Svenska Lloyds fartyg T/S Britannia den 2 september och båten nådde Göteborgs hamn den 4 september.

När Salo och Raisa anlände till Göteborg i september 1939 påbörjas en halvårslång vistelse i Sverige. Vi ska inte följa alla hans turer för att försörja sig och försöka få stanna utan lägger fokus på hans två besök i Uppsala 1939 och 1940. Två simultaner hölls hos Upsala Allmänna Schacksällskap och som förste och hittills ende utlänning erhöll Flohr ett hedersmedlemsskap i sällskapet. Vi ska i slutet av artikeln också presentera en liten överraskning i form av ett simultanparti mot en annan schackkändis.

I SSFs styrelse diskuterades i oktober 1939 hur förbundet kunde: ”draga fördel av stormästarnas nödtvungna uppehåll i Sverige” och då avsågs både Flohr och hans kollega i landsflykt från Österrike, Rudolf Spielmann. Sättet att göra det på skulle vara genom simultaner och tävlingar mot svenska elitspelare. Sålunda anställdes Flohr formellt av SSF hösten 1939 med uppdrag att besöka klubbar och distrikt i landet för en förutbestämd avgift om 50-60 kronor för simultanföreställningar samt helinackordering för både stormästaren och hans fru. I både TFS och i cirkulärbrev till klubbarna spreds erbjudandet och en resplan för Flohr lades fast.

Till Upsala Allmänna Schacksällskap (UASS) skulle Flohr komma efter att sekreteraren Emil Streiffert hade förhandlat med SSF. Flohrs rundtur var visserligen bestämd på förväg, men Uppsala som ju ligger på bekvämt reseavstånd från Stockholm lyckades ändå få till stånd ett besök. Staden blev den sista anhalten på Flohrs långa turné och simultanen spelades i klubblokalen på Fyristorg på kvällen den 5 december 1939 med ett begränsat antal platser. Resultatet betraktades av skribenten Richard Enström i UNT som ytterst gott med 26 segrar och 7 remier: ”Flohrs utomordentliga skärpa och precision i partianläggningarna trots den enorma utgångsfarten, då han faktiskt småsprang runt borden”. Han menade att Flohrs uppvisning var ”det finaste som visats här i den vägen”.

Säkerligen ansågs besöket lyckat av UASS eftersom Flohr faktiskt kom ytterligare en gång till staden. Nästa turné genom landet styrde också kosan mot Uppsala som tog emot stormästaren på kvällen den 28 november 1940. Något färre hade slutit upp denna gång och den svårslagne stormästaren fick, vid sidan av 21 segrar, inregistrera två nederlag mot korrspelaren Harald Malmgren och Th. Andersson. Tack vare sitt spela och fina uppträdande i Uppsala ståtar nu Salo Flohr med sitt namn i UASS förteckning av hedersmedlemmar.

Slutligen: I databaser finns få simultanpartier inkluderade så jag vågar påstå att 99 procent av er som läser detta inte har sett följande fina parti av Harald Malmgren, Uppsalaspelaren som nästan blev korrvärldsmästare trots svår sjukdom. Här möter han Salo Flohr i november 1939 med de vita pjäserna och ger stormästaren en liten fin lektion i hur man spelar Yates-varianten i Spanskt!


[Vit "Malmgren, Harald"]
[Svart "Flohr, Salo"]
1. e4 e5 2. Nf3 Nc6 3. Bb5 a6 4. Ba4 Nf6 5. O-O Be7 6. Re1 d6 7. c3 O-O 8. d4
b5 9. Bb3 Bg4 10. d5 Na5 11. Bc2 Ne8 12. h3 Bh5 13. Nbd2 Nb7 14. Nf1 Nc5 15.
Ne3 Bg6 16. Nf5 Bf6 17. g4 h5 18. Kg2 Bh7 19. b4 Nd7 20. Rg1 Nb6 21. Kh2 hxg4
22. hxg4 Nc4 23. Rg3 g6 24. Ne3 Nxe3 25. Bxe3 Bg7 26. Qg1 f6 27. Rh3 Rf7 28.
Qg3 Bf8 29. Kg2 a5 30. Nh4 axb4 31. cxb4 Ra3 32. Bb3 Qa8 33. Rah1 Re7 34. Qh2
g5 35. Nf5! Ett lysande drag som knäcker stormästaren. 

35...Bxf5 36. gxf5 Rg7 37. Rh7 Kf7 38. Qh6 Rxb3 39. axb3 Qa2 40. Qg6+ Ke7
41. Rxg7+ Bxg7 42. Rh7 Kf8 43. Bxg5 Qe2 44. Be3 Qd3 45. Qg4 Qxb3 46. Rxg7 Nxg7
47. Bh6 - Och nu tyckte Flohr att det fick räcka! 1-0

/Henrik

 

 

 

 

 

 

Bästa julklappsboken!

Uppsala Precis lagom till jul har en fantastiskt fin julklappsbok presenterats. Det är astronauten Christer Fuglesang och Sveriges främste schackpedagog Jesper Hall som tillsammans skrivit boken Schackjakten.

Schackjakten av Fuglesang/Hall

En äventyrsbok för barn, med schack som tema. och den perfekta julklappen till alla barn som gillar schack! Att allt överskott från boken går till satsningen på schack i skolan gör knappast saken sämre!

 

/Carl Fredrik Johansson

Bilden berättar (2)

Den 28 november 1941, i skuggan av andra världskrigets fruktansvärda händelser, fortsatte schacklivet i Uppsala med en simultan. Simultangivaren var Rudolf Spielmann som då var på besök. Denna österrikiske stormästare hade spelat mot alla de stora - Lasker, Capablanca, Aljechin, Euwe, Rubinstein och Tarrasch - decennierna tidigare.

I samband med Anschluss 1938 hade han tvingats fly från sitt hemland och undkom då nazisternas klor i Tjeckoslovakien. Men Prag var ingen säker plats. I början av 1939 hade den tidigare huvudstaden i Tjeckoslovakien förvandlats till en del av "protektoratet Böhmen Mähren" och Spielmann flydde för livet igen. Att han hamnade i Sverige berodde delvis på Ludwig Collijn som hjälpte till att ge en fristad i Stockholm.

När Spielmann kom till Uppsala den 28 november 1941 blev han välkomnad som en kär gäst. Sthig Jonason som har forskat en hel del i Uppsalas och Sveriges schackhistoria har räddat resultatet av simultanen till eftervärlden: +28 =12 –6, ett gediget resultat mot sammanlagt 46 motståndare.

På bilden spelar Spielmann mot Harald Malmgren på UIFs lokal, ja just det, korrspelaren Malmgren(!) som senare skulle slå sig fram och bli VM-tvåa. Han skrev i ett brev till UASS styrelse: ”Jag räknar det som en upplevelse att få möta denna obestridligt talangfulla angreppsspelare. Spielmanns stora teorikännedom, hans exakthet och klara samt logiska tankeskärpa gör, att man fruktar hans spelsätt mer än någon annan mästares på detta område. … Hans geniala behandling av gambitöppningarna och då främst den även i våra dagar så omdiskuterade kungsgambiten, har för alltid ristat Spielmanns namn i schackhistorien, som en av dess allra förnämsta giganter och kämpar.”

/Henrik

Svart och vitt

 

 

Den som förväntar sig konsekvent tänkande av sina idoler blir lätt besviken. I september besökte Angela Davis Konsthögskolan i Stockholm, väl medveten om att hon bjudits in som staffagefigur och berömd person. Hon lär ha uppträtt mycket värdigt, men det hindrade inte flera kulturjournalister från att kritisera hennes förbindelser med östblocket på 1970-talet.

Det har gått många år sedan dess, men Hynek Pallas var ytterst upprörd när han listade hennes försyndelser i Expressen 13 september 2015: ”Hon vip-behandlas, en 60-sidig pamflett publicerades i 45 000 kopior, skolbarn får läsa om Davis och hon blir hedersprofessor i Moskva.” Ack, den som finge synda på det sättet! Angela Davis var snygg, svart och smart och det räckte långt på 1970-talet. Det är väl mycket begärt att hon också skulle ha varit politiskt korrekt enligt vår uppfattning.

Historien har en anknytning till schack som Uppsalaprofilen Alexander Hildebrand berättade för mig. Alex Hildebrand (1921-2005) var extremt språkkunnig och talade flytande ryska, tyska, franska, estniska och svenska. Han hade goda kontakter med schackvärlden och kände bland annat världsmästaren Boris Spassky som berättade hur det gick till när Sovjetunionen skapade en aktion för Angela Davis. Det skedde som motvikt till den kritik som drabbade Sovjet efter invasionen i Tjeckoslovakien 1968. Alla sovjetiska kulturpersoner förväntades skriva på ett upprop för Angela Davis som nyligen ställts inför rätta i USA. Spassky vägrade blankt. ”Vad vet jag om amerikanska domstolar?”. När Angela Davis betackade sig för allt stöd från Sovjetunionen sa Spassky spydigt: ”Där ser ni! Jag visste hela tiden vad hon gick för!”

Boris Spassky var en humorist men också en gentleman. Han hade kunnat vinna den legendariska matchen mot Bobby Fischer i Reykjavik 1972 genom att helt enkelt åka hem efter Fischers regelbrott, men föredrog att spela vidare. Spassky förlorade men vann mångas sympati. Några år senare emigrerade han till Frankrike. Det är en illustration till vårt tema att Spassky fyrtio år senare har flyttat tillbaka till Ryssland och är en ivrig nationalist i Putins anda.

/Lars Falk

 

Bilden berättar (1)

Uppsala har varit värd för ett riktigt stort internationellt schackmästerskap. Men det är så länge sedan som 1956. Då spelade studentolympiaden här i stan på Norrlands nation. Då visste ingen, men många kunde nog ana, att några av de unga spolingarna som spelade skulle bli riktigt framgångsrika. Traditionsenligt avslutades studentolympiaden med en blixtturnering. Då hade ryssarna, alltså Sovjetunionens lag, vunnit själva olympiaden redan. Men nu var det alltså fråga om 5-minutersblixt. Kanske gick det att skaka ryssarna då?

Tabellen ovan är slutresultatet. Turneringsledare var Ulf Norevall - som fortfarande spelar aktivt - då ung student och en av arrangörerna av mästerskapet. Ulf sparade lyckligtvis tabellen som numer vilar på Uppsala Folkrörelsearkiv. Av de sex Sovjetspelarna tog sig alltså alla sex vidare till finalen. En svensk kvalificerade sig, Erik Lundin, men "Ludde" fick inte spelet att flyta i finalen som synes. Den enda spelare som kunde utmana var istället islänningen Fridrik Olafsson som hamnade på andra plats strax bakom Kortschnoj - eller Korcnói som namnet här är stavat.

En av spelarna i blixtturneringen skulle gå hela vägen till VM-titeln blott fyra år senare. Men här hamnade Tal bara på 10-e plats i blixtfinalen. Ulf Norevall som fick chansen att möta Tal i kvalet, vann faktiskt en hel pjäs mot honom. Tal slog då upp sina stora mörka ögon mot honom och tittade förvånat, men tog sig sedan samman och lyckades vinna partiet. Fyra år senare skulle samme Tal sitta mittemot legenden Botvinnik och slå honom i en legendarisk match. Men det är en helt annan historia.

/Henrik

I Uppsalas Öppna DM vann Simon Rosberg - men gammal är fortfarande äldst

Uppsalas Öppna DM har nu spelats sedan 1993. Alltsedan 2010 går tävlingen under namnet Uppsala Möte och detta års upplaga av Uppsala Möte fick samma slutsegrare som 2010. Simon Rosberg, numer spelande för Norrköpingsklubben Schack 08, vann på fina 6 poäng av 7. Stort grattis Simon!

Men vid sidan av Simon finns det också anledning att uppmärksamma DM-segraren Börje Jansson. Börje vann sin första stora titel redan på 1950-talet när han sopade hem Junior-SM, då spelande för Tierp. Sedan blev "lejonet från Tierp" som han kallades en regelbunden deltagare på schackolympiaderna under 1960- och 1970-talen. På svensk mark vann han SM odelat två gånger - bland mycket annat. Numer spelar Börje mest på hemmaplan, men talangen har inte åldrats. Den här gången räckte den till en 2-4 fjärde plats i Uppsala Möte och en ny DM-titel. Grattis än en gång Börje! 

/Henrik 

VI SOM BLOGGAR: Lars Falk: Schackskribent, problemist och studiekompositör. Carl Fredrik Johansson: tränar barn och ungdomar i schack på alla nivåer samt utbildar lärare i hur man använder schack i undervisningen. Henrik Malm Lindberg: spelar och skriver om schack i Uppsala, intresserad av schacket i skuggan av storpolitiken under 1900-talet. Erik Malmstig: tidigare svensk juniormästare och trefaldig vinnare av Elitserien i lagschack, intresserad av relationen mellan schack & kreativitet. Sture Olsson: UNT:s schackredaktör sedan 31 år, Internationell Mästare i korrschack.