Många barn lever med någon som missbrukar eller är svårt sjuk. Just nu undrar en pojke om hans pappa orkar laga mat. En tonåring väcker sin mamma och lägger fram kläder. En flicka är osynlig sedan hennes bror blev sjuk. Någonstans i Knivsta sörjer ett barn just nu, men trots att barn i sorg riskerar hälsa, vänskap och skolgång, har vården sällan rutiner för att ta hand om dem.

Det behövs fler hembesök och möten med utsatta människor för att ge dem vardagen tillbaka. Staten måste finansiera expertstöd till familjer, yrkesgrupper och osäkra myndigheter. En nationell stödlinje bör stötta anhöriga dygnet runt, oavsett bostadsort. Och lagar måste skärpas.

Sjukvårdslagen ger barn rätt till stöd om en förälder eller ”vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med” drabbas av sjukdom, dör eller missbrukar. Bristen ligger i ordet ”vuxen”– barnens rättigheter sviktar när ett syskon drabbas. Jag är stolt över att jag och Alliansen säkrade att syskon ska stöttas i Uppsala län, men det räcker inte. Stödet måste finnas i hela landet.

Socialtjänsten då? Där ska bara vuxna anhöriga stöttas. Barn som tar hand om föräldrar eller syskon nämns inte ens i lagens förarbeten.

Vård, socialtjänst och vuxenvärld måste se och möta barn som har det svårt. Det är en obetydlig kostnad, men mycket viktig investering. Vänder vi barnen ryggen är det en gemensam skuld att bära.