När vi skrev reportaget blev det funderingar på redaktionen om hur mycket vi ska skriva om de kemiska ämnena.

Vad vet allmänheten om PFAS egentligen? Hur mycket bakgrundsinformation behövs och vad har vi skrivit om ämnet tidigare?

Som journalist är det alltid en balansgång. Texten ska vara lockande och lättbegriplig och människor med olika bakgrund och kunskap ska kunna ta till sig den.

Det är inte alltid lätt. För det som är självklart för den ena kan vara en svårighet för den andra.

Vi hoppas att ni hör av er till oss med synpunkter på innehållet och språket i vår tidning. Hur tycker ni att vi skriver, är språket för lätt eller för svårt eller lagom?