Familjen Serebrannikov består av mamma Oksana, 56, och sonen Andrey, 25. De kommer från Turkmenistan och har bott i Sverige de senaste tio åren.

De är rysk-ortodoxa, och tillhör en religiös minoritet som inte var fria att utöva sin tro.

– Polisen slog mamma flera gånger när de hittade en ortodox bibel på ryska, säger Andrey.

Artikelbild

| Arlanda flygplats

En annan släkting blev misshandlad och fängslad för sin tro och politiska värderingar.

Mor och son bestämde sig för att fly, men under resan förlorade de sina ID-handlingar. De hävdar att den turkmeniska polisen har tagit deras ID och pass.

De hamnade i Stockholm, där de uppehöll sig i två år genom svartjobb. Men när jobbet tog slut hade de ingenstans att bo i. De besökte då Migrationsverket för att söka asyl.

År 2010 kom Migrationsverkets beslut om utvisning.

– Problemet är att inget land kan ta emot oss. Så vi kan inte heller lämna Sverige, säger Andrey.

I några år fick familjen bo i en lägenhet i Kiruna, med hjälp av Migrationsverket. De fick också drygt ett par tusen kronor per månad för mat, kläder, medicin och busskort.

– Vi klarade oss. Det är ju billigare att bo i Kiruna, säger Andrey.

Han och hans mor ville jobba, men fick inte då de inte har arbetstillstånd.

Situationen blev tuffare när en ny lag infördes. Den nya lagen säger att personer som fått ett utvisningsbeslut men inte lämnar landet blir av med rätten till dagersättning och boende. Under en kall vinterdag i februari 2017 förlorade familjen sin lägenhet och tvingades sitta på gatorna i Kiruna.

Men de hade vänner som ryckte in och hjälpte dem att köpa buss- och tågbiljetter till Finland.

– Vi bodde på ett asylboende i Finland i tre månader, men till slut skickades vi tillbaka till Sverige. Finska polisen eskortade oss till flygplanet som förde oss tillbaka till första asyllandet, Sverige, säger Andrey.

Det rörde sig om principen om första asylland, som säger att den som flyr från förföljelse ska söka asyl och få hjälp i det första europeiska land han eller hon anländer till.

Andrey och Oksana vände sig till olika hjälporganisationer, men alla hade då redan fullt upp och kunde inte hjälpa dem. Utan hjälp fick de bo på gatorna och utanför kyrkor, tills de fick tips från en annan flykting om ett bra ställe att bo på - Arlanda flygplats.

– Han gav oss pengar så vi kunde ta oss från Stockholm till flygplatsen.

Mor och son bodde på flygplatsen i drygt en månad.

– Där fick vi sova på bänkarna. Det finns toaletter så vi kunde borsta tänderna och tvätta kroppen och håret. Vi duschade dock inte.

– När det gäller mat kollade vi sopkorgarna. Vi frågade också restauranger om matrester som vi kunde få gratis.

En Arlandapolis upptäckte dem dock och skickade dem till Sigtuna kommun för att söka hjälp.

Idag bor familjen Serebrannikov i en tillfällig lägenhet i Sigtuna. De får bidrag för mat och andra behov - men framtiden är oklar.

– Vi vet inte hur länge Sigtuna kommun kan hjälpa oss. Varje dag oroar vi oss om hur vi ska leva i framtiden, säger Oksana Serebrannikov, med tårar i ögonen.

Fler artiklar om Arlanda:

Kackerlackor fortfarande kvar

Misstänkt mördare gripen på Arlanda

Kackerlackor på restaurang

Plan bombhotades på Arlanda

Arlanda lockade rekordmånga resenärer

Greps med knogjärn på Arlanda

"Fullt upp med falska pass"

Smuggelkatt avlivades vid gränsen

Felparkerad bil hade nio miljoner i p-böter