– När jag har satt mig för att göra något så gör jag det. Jag har lätt för att lära mig nya saker och skrivandet har hjälpt mig mycket, säger hon.

Det är svårt att tro att Karen Salmose är 87 år. Hon är liten och nätt och utstrålar livsglädje och pondus.

Vi sitter i hennes matsalsrum i lägenheten på Södergatan. Väggarna är fyllda av konst och i vardagsrummet intill skymtar böcker från golv till tak.

Artikelbild

| Viktigt. -För att bli en bra människa måste man ha något till sig själv, säger Karen Salmose. Själv älskar hon motion och går promenader varje dag. Hon gör saker hon tycker om.

Hon är ordförande i Sigtuna kulturförening och som yrke kan hon titulera sig journalist, forskare, grafiker och lärare i litteratur och historia. Hon säger att hon har levt ett rikt liv, men inte fått det serverat, utan fått kämpa för det.

– Som kvinna får man slåss för det man vill ha. Jag har slagits för kvinnors rättigheter hela mitt liv, säger hon.

Hon växte i upp på södra Jylland i Danmark med föräldrar som var bönder. De flyttade till Sverige när hon var 17 år. Hon var tidig med att bryta mot normerna och gick sin egen väg.

– På femtiotalet skulle kvinnor vara hemmafruar. Jag jobbade som kallskänka och senare i fabrik på grund av arbetstiderna. Vem skulle annars försörja mig och mina två söner?

Artikelbild

| Om självförtroende. -Det är viktigt att man gör ett så bra jobb som möjligt, oavsett om det är ett skitjobb. Det stärker självförtroendet, säger Karen Salmose.

Karen Salmose gjorde först som de flesta andra kvinnor, gifte sig. Men äktenskapet fungerade inte. Mannen hade alkoholproblem och det blev skilsmässa efter andra barnet.

Eftersom hon alltid tyckt om att skriva gick hon kurser i stenografi och maskinskrivning medan hon jobbade och fick sedan en tjänst på Ystad Allehanda. Där gick det bra. Hon hade hittat något hon passade för och vågade be om löneökning.

– Jag gick till chefen och bad honom att höja min lön och han sa ja.

Hon fick 150 kronor till i månaden, vilket var mycket på den tiden. Hon bad också om att få ta över en lägenhet som tillhörde tidningen när en av cheferna inte skulle bo kvar, då den var betydligt större än hennes lilla etta. Högsta chefen godkände det med.

– Den händelsen blev en vändpunkt och ledde till att jag vågade ta för mig mer.

Hon flyttade upp till Stockholm och fick jobb på Stockholmstidningen som grafiker. Samtidigt läste hon journalistik på Poppius, fortsatte med komvux och tog studenten 1969. Sedan universitetet, med studier i historia och litteratur.

När Karen Salmose växte upp var det inte vanligt att kvinnor satsade på högre utbildning eller en yrkeskarriär, men hon ser utbildning som bland det viktigaste i livet för att kunna förändra sin situation.

I slutet av 70- talet var Karen Salmose doktorand på Historiska Institutionen i Stockholm. Hon uppmärksammade tidigt att kvinnor inte sågs eller bemöttes på samma sätt som sina manliga forskarkollegor. Kvinnorna hade svårt att göra karriär. Tillsammans med forskarkollegorna Margareta Matowic och Yvonne Hirdman med flera, startade de en grupp som de kallade ”Forum för kvinnliga forskare”.

– Vårt mål var att alla skulle gå med. Vi ville se en förändring så att även kvinnor kunde göra karriär inom forskning.

De åkte ner till Lund och bjöd alla kvinnliga forskare att gå samman och kräva en förändring.

– Det var första gången kvinnor gick samman och slogs för sina rättigheter inom universitetsvärlden.

I dag finns ”Forum för kvinnliga forskare” i Uppsala, Lund och Göteborg, men heter numera ”Forum för feministisk forskning”.

I år är det fyrtio år sedan FN tog med Internationella kvinnodagen på sin lista över högtidsdagar.

Kampen för kvinnors rättigheter har följt Karen Salmose hela livet och hon är idag glad att hon lyckades skaffa sig en plattform och göra sin röst hörd. Hon vill gärna uppmuntra andra kvinnor att våga göra likadant.

– Mycket har gjorts men mycket finns kvar att göra för att kvinnor ska känna sig jämlika. Metoo-rörelsen har varit en välsignelse.

Hon menar att om fler hjälps åt går det lättare.

– Jämlikheten måste man alltid slåss för. Kvinnor ska inte hålla sig undan, vi har samma rättigheter som männen, säger Karen Salmose.