Över en halv miljon svenskar uppfyller kriterierna för måttlig eller svår social fobi. Enligt Socialstyrelsen vårdades 4 101 personer för social fobi 2015. Men det kan var många fler än dessa som egentligen behöver vård.

Enligt bland andra Tomas Furmark, professor på institutionen för psykologi på Uppsala universitet förblir flertalet drabbade individer odiagnostiserade och obehandlade, bland annat därför att undvikandet av sociala kontakter även innefattar vårdsökande.

Sam, en Märstabo som drabbas av denna typ av rädsla, berättar för Sigtunabygden om sin tillvaro.

Sam, som egentligen heter något annat, träffar Sigtunabygden i sin favoritpark i Märsta. Han brukar sitta där för att iaktta människor. En familj som känner honom kommer förbi och hälsar glatt. Det är svårt att föreställa sig att denna trevliga, 50-åriga man drabbas av social fobi.

– Nu mår jag lite bättre. Jag klarar av att sitta här, och klarar att handla på Ica. Men visst är jag lite nervös över att prata med dig, säger Sam.

Sam tänker kvickt, pratar fort och utstrålar intelligens.

– År 2012 drabbades jag av panikångest. Jag har ett stressigt jobb där kunderna ofta är stressade och kan bli riktigt elaka. En dag när jag blev utskälld av en kund framför flera andra så fick jag tunnelseende. Allting blev svart och jag svimmade.

Efter den händelsen började Sam bli rädd för att vistas ute bland folk och fick diagnosen social fobi. Han blev också deprimerad.

– Jag blev inskriven på Danderyds psykmottagning. Senare försökte jag ta livet av mig några gånger, men misslyckades.

Han led av ständig rädsla för att vara bland människor. Sociala situationer gav honom stark panikångest. Till och med en kort promenad var skrämmande för honom och att handla mat var en plåga. Det blev svårt för honom att fortsätta ha ett normalt yrkesliv, sociala aktiviteter och relationer. Än i dag är han sjukskriven.

Tillståndet utvecklades till självhat. Han klarade inte att titta på sig själv i spegeln, han ville inte vara Sam.

Bakgrunden till sjukdomen tror han ligger mycket i att han tidigare utsatts för mobbning, både under skoltiden och i yrkeslivet. Nu vill han försöka bidra till att minska mobbning genom att berätta om vad han gått igenom och ungefär hur bakgrunden ser ut för många som mår psykiskt dåligt.

Sam var med om en mycket traumatisk händelse som liten. Hans mamma mördades av sin ex-pojkvän som ströp modern. Sam som då var fyra år bevittnade mordet. Hans skarpa minne har gjort att han minns detaljer om mordet mycket väl även idag. Han bodde med släktingar och bytte orter och skolor så ofta att han knappt hann börja skaffa vänner. Eftersom han ofta var ensam och ledsen blev han ett enkelt mål för mobbare.

– Det enda som hjälper mig är antidepressiva och antiångest-tabletter som jag tar varje dag. Jag vill vara i en relation, men jag är rädd för att bli sårad. Detta är konsekvensen av mobbning. Mobbning kan förstöra folks liv, därför ska man ha nolltolerans mot mobbning, för den påverkar människor även i vuxen ålder, säger Sam.

Sigtunapsykologen Anders Meijer, tidigare chef för barnpsykiatrisk mottagning i Sigtuna, berättar att det finns olika grader av social fobi.

– Jag har unga patienter som har blivit bättre genom att kommunicera via datorn. Då känner de sig inte pressade att svara direkt. Det underlättar för dem att kommunicera på nätet.