Stockholmaren Hildegard Sakerwalla är ingen främling i Sigtuna kommun. Hon är före detta Märstabo, som blev politiskt aktiv inom vänsterpartiet på 1970-talet. Hon lärde sig om feminism och var med och bildade en Märstabaserad kvinnogrupp som liknade den feministiska organisationen Grupp 8.

I sin debutbok "Höra till" berättar hon om sin resa - från den fattiga barndomen under andra världskriget i Tyskland till flytten till Sverige på 1960-talet.

Om varför boken heter just "Höra till" förklarar hon så här:

Artikelbild

| Uppväxten var svår. Familjen var fattig, landet var krigsdrabbat, berättar Hildegard Sakerwalla

– Det är något jag har tänkt på sedan 1980-talet - min strävan och letande efter att ha en tillhörighet.

I många år kände hon sig vilse och ensam - som en som inte tillhörde någon grupp. Denna känsla hade hon redan i Tyskland, där hon betraktades som annorlunda, då hon är mörk. Alla i familjen var ljusa, vilket väckte nyfikenhet hos andra: "Varför är Hildegard mörk?"

Uppväxten var svår. Familjen var fattig, landet var krigsdrabbat.

– Vi hade en bondgård och vi svalt inte, men det fanns inga pengar. Alla skor var ärvda och kläderna hade mamma sytt.

Artikelbild

| Hildegard Sakerwalla var med och bildade en Märstabaserad kvinnogrupp som liknade den feministiska organisationen Grupp 8.

Hildegard drömde om ett friare liv, vilket blev verklighet genom resan till Sverige.

Det var lätt att få jobb i Sverige, då många rika svenskar kunde tyska. Tyska hembiträden var eftersökta, och det var ett jobb som betydde mat och husrum.

I boken berättar hon att enligt en särskild undantagslag behövde inte invandrarkvinnor arbetstillstånd under förutsättning att de tog anställning som hembiträde. Efter två år fick de söka jobb inom ett annat yrkesområde, och först då beviljades arbetstillstånd.

Två års hushållsarbete var därför nyckeln till den svenska marknaden för invandrarkvinnor, berättar Hildegard, och det var inget svårt jobb.

– Men jag kände mig degraderad till piga när jag fick äta själv i köket, och inte i matsalen tillsammans med familjen jag serverade.

Hon blev kär i en muslimsk man från Indien, något som inte uppskattades av hennes katolska familj. Situationen blev mer komplicerad när hon blev gravid, förblev ogift och födde ett barn som betraktades som "oäkting".

Nu är allt det förflutet. Hon har hunnit gifta sig några gånger, satsat på sin familj och en juristkarriär, och blev en av de första kvinnorna i Märsta som organiserat sig för att kämpa för jämställdhet.