I Riksteaterns höstrepertoar finns en världspremiär. Sonya Hartnetts fantasyroman Surrender har aldrig tidigare dramatiserats för scen. Fantasyberättelser är överhuvudtaget inte vanliga på teatern, även om de börjar dyka upp här och var.
- Det är svårt att skildra magi på scenen, tidsplan som går i och ur varandra. I den här berättelsen är det små glidningar, det är inte Twilight - människor som förvandlas till onda demoner. De olika världarna samsas bra mer varandra och det subtila fungerar bra på scen, säger Ninna Tersman, dramatiker och dramaturg på Riksteatern.

Det är Ninna Tersman som har gjort dramatiseringen av Alma-pristagaren och ungdomsförfattaren Sonya Hartnetts roman. Under några år bodde hon i Nya Zeeland och läste mycket australisk ungdomslitteratur. Den starka psykologiska skildringen i Surrender, om knappt 20-åriga Gabriel som tynar bort i en märklig sjukdom, fick henne att genast vilja göra teater av boken.
- Jag gillar att historien öppnar sig i flera skikt, det finns en magisk dimension samtidigt som det är en skräckhistoria och en thriller.

På ett annat plan berättas Gabriels historia från sjuårsåldern fram till nutid, en verklighet som också den visar sig vara skev. Dröm och verklighet går i varandra.
- Det gör det möjligt att skildra starka känslor och händelser som inte skulle fungera om det var en helt realistisk historia, säger Ninna Tersman om fördelarna med de övernaturliga inslagen.

Men det är inte fantasyinslaget som gör Sonya Hartnetts berättelse angelägen. Ninna Tersman framhåller hennes förmåga att skriva för högstadiebarn om det som är svårt utan att förenkla.
- I den här åldern går man igenom så mycket. Det är svårt att gå på högstadiet, det tror jag alla minns, känslorna är så starka. Hon skildrar ungdomars liv nyanserat, utan att det känns tillrättalagt.