Problemen med dottern började i augusti i år. 12-åringen började umgås med äldre ungdomar, ofta i Märsta och Valsta centrum, både på skoltid och kvällar.

– Min dotter har skolkat i säkert två månader nu. Det var jag som larmade om detta, säger mamman, som vi kan kalla för Daniela.

Daniela är orolig eftersom gänget dottern umgås med ungdomar som håller på med droger.

Dottern har också försvunnit några dagar i rad flera gånger, vilket lett till att mamman även bett polisen om hjälp. Polisen i sin tur har gjort flera orosanmälningar till Sigtuna kommun.

När dottern försvinner tar Daniela ledigt från jobbet för att leta efter henne. Som tur är har ofta privatpersoner hittat dottern och kontaktat Daniela.

Daniela har åkt så långt bort som till Gävle för att plocka upp dottern.

Sammanlagt åtta orosanmälningar från polisen, privatpersoner, socialjouren och Daniela har skickats till Sigtuna kommun sedan i augusti. Först i slutet av oktober fick de en handläggare.

Nu pågår en utredning som ska hålla på i fyra månader, vilket Daniela tycker är en lång tid. Daniela är orolig för att dottern ändå hittar tillbaka till gänget.

– Jag vill att mitt barn placeras i ett familjehem långt bort. Där blir det svårt för henne att komma tillbaka till sina kompisar.

Hon är kritisk mot Sigtuna kommuns långsamma agerande. Hon önskar också att Sigtuna kommun lyssnar på hennes förslag om familjehemsplacering.

Nils-Olof Nilsson, enhetschef på ungdomsenheten i Sigtuna kommun, förklarar att utredningstiden enligt lagen är på fyra månader, men att det ska ske skyndsamt. Under utredningstiden kan beslut fattas om insats.

– Antalet orosanmälningar bestämmer generellt inte om ett fall är allvarligt eller inte, säger Nils-Olof Nilsson.

Generellt är det så att om behovet är akut och om kommunen är överens med vårdnadshavaren, kan ett barn eller en ungdom placeras nära nog omedelbart i ett HVB-hem (hem där bland andra barn och ungdom kan bo om de behöver vård, stöd och behandling någon annanstans än i sitt egna hem), eller ett jourhem, som är ett tillfälligt boende på drygt två månader på upp till sex månader tills man hittar ett lämpligt familjehem.

– Det kan ta mer eller mindre än ett halvt år för att få en placering i ett familjehem. Men vi är helt beroende av frivilliga människor som ställer upp som familjehem, söger Nils-Olof Nilsson.

Enligt honom kan det finnas familjehem så långt bort som i Kiruna och Trelleborg.

– Familjehem finns över hela Sverige men vi arbetar utifrån att familjehemmet ändå ska ligga relativt nära geografiskt.

För att kunna fatta ett sådant beslut, behöver även barnet godkänna det?

– Lagstiftningen är tydlig med att man måste lyssna på barnets uppfattning och väga in det i beslutet. Vi kan inte göra något över barnets huvud. Men det är vårdnadshavaren som har det slutgiltiga beslutet.

Mamman tycker att ni agerar långsamt. Vad säger du om det?

– Man ska ta vara på sina rättigheter. Och om man är missnöjd ska man kunna anmäla oss till IVO (Inspektionen för vård och omsorg).

Fotnot: IVO utövar tillsyn över verksamheter inom socialtjänstmyndigheter och hälso- och sjukvården, samt över hälso- och sjukvårdspersonal.