23-årige Mohanad Smirat pendlar mycket mellan Knivsta där han bor, och Märsta och Järfälla där han jobbar. Han är jobbcoach på ett företag, som nyligen fick Arbetsförmedlingens toppbetyg.

– Vi har uppmärksammats på grund av att vi har fått ut många personer i arbete, förklarar Mohanad Smirat.

Företagets ambition är att få arbetslösa att hitta jobb så snabbt som möjligt.

Artikelbild

| Familjen bodde i Norrland, som har färre invandrare. - Pappa har tänkt strategiskt, säger Mohanad Smirat.

Varje dag träffar han deltagare i Märsta och Järfälla. Han har ansvar för 20 arabisktalande nyanlända.

– Jobbet handlar om att hjälpa dem söka jobb och matcha dem till rätt företag. Vissa hjälper jag med intervjuträning. Då gör vi fejkintervjuer. Andra vill träna på språket, så vi slussar dem till rätt utbildning.

Tidigare var Mohanad Smirat frilanstolk med massor med uppdrag från olika myndigheter. Han ler när han kommer ihåg ett uppdrag då han fick tolka ett helt teoriprov för en person som vill skaffa körkort.

Han har också tolkat åt flyktingar med tuffa bakgrunder.

Artikelbild

| Kulturkrocken märks varje dag. Ett exempel är svenskarnas behov av integritet. - Man ska vara tillbakadragen här, säger Mohanad.

– Vissa var krigsskadade och torterade flyktingar med gripande och intensiva berättelser.

Själv var hans flykt inte lika hemsk, berättar han. Men för att det finns konflikter i Palestina - där hans pappa kommer ifrån - och Libanon - där mamman har ursprunget - måste de hitta ett annat land där familjen får vara tillsammans i fred. Sverige blev räddningen.

Artikelbild

| Lilla Mohanad Smirat med pappan Mohammed, mamman Lina och brodern Daniel.

Familjen som består av mamma, pappa och två pojkar anlände år 2004. Mohanad var endast tio år gammal.

– Jag har levt 60 procent av mitt liv i Sverige kan man säga, säger han.

Artikelbild

| Lilla Mohanad Smirat med storebrodern Daniel.

Ändå känner han sig identitetslös. Han känner sig varken svensk eller palestinsk.

– I Palestina är jag svensk, men i Sverige är jag palestinier.

Kulturkrocken märks varje dag. Ett exempel är svenskarnas starka behov av integritet.

– Man ska vara tillbakadragen här. Men det är exakta motsatsen när man är i Palestina. Där pratar främlingar på bussen eller taxin.

Trots att han vet att svenskarna har en hög grad av integritet vill Mohanad Smirat ändå ta steget och bryta normen genom att prata med främlingar, framför allt medpassagerare. Det är ju det enda sättet att öva det svenska språket. Så han har pratat på. Det har blivit många ensidiga samtal, tills han förstått vem man egentligen ska prata med - "tanterna".

– Ungdomar har alltid hörlurar på, eller kollar på mobilen. Men tanterna brukar vara välkomnande.

Vid alla samtal visar han respekt och öppenhet.

– Jag försöker vara en god representant för människor med andra bakgrunder.

Sedan de har kommit till Sverige har familjens mål varit klart. De ska integrera sig fort i samhället. Hans pappa har därför valt att bo i norra delen av Sverige.

– Pappa har tänkt strategiskt. Norrland har färre invandrare. Där finns resurser. Vi bodde i en liten by med många hjälpsamma människor. Och vi var endast ett fåtal familjer med invandrarbakgrund där, säger han.

Pappan studerade direkt. Han ville validera sin examen från hemlandet. Han läste klart svenska, och tog en masterutbildning i hållbar utveckling vid Umeå universitet.

Han såg till att sönerna tog språkutbildningen på högsta allvar.

– Språket är ju nyckeln till samhället.