Fotbollskrönika Att Sirius är skadeskjutet är bara förnamnet och att spelet under försäsongen har gjort laget så där knepigt svårbedömt är ingen hemlighet. När IFK Göteborg kom till Löten för att ta hem gruppsegern i Svenska cupen knöt Sirius spelare sina nävar och raderade ut det allra senaste som lagrat sig i närminnet. De började om från noll och 2–2 mot IFK Göteborg gav en hel del bra signaler. Spelet över 90 minuter gav inte Sirius någon seger, men väl en självförtroendeboost.

Intrycken var många, men det mesta var bekräftelser på saker vi redan visste.

Som att konkurrenssituationen om mittbackspositionerna i Sirius inte är direkt mördande just nu.

Som att Josh Wicks var en av Sirius viktigaste kontraktsförlängningar i höstas.

Som att Christer Gustafsson växer som Sirius allra viktigaste spelare i tomrummet efter Niklas Busch Thor. Mot IFK Göteborg styrde han spelet på mitten med bravur när blåvitt nöjde sig med att parkera sitt lag på egen planhalva. IFK Göteborgs målvakt Pontus Dahlberg var tydlig i sitt budskap vid fler tillfällen; "Ni kan inte falla tillbaka hur långt som helst"

Sirius gjorde en mycket, mycket bättre match än cupmatcherna mot Öster och Varberg (även mot Gif Sundsvall och BP, för den delen) och visade sig från sin gamla, fina sida igen, som ett välorganiserat, välutbildat och hårt arbetande kollektiv.

Dessutom var de begåvade med matchens bäste spelare.

Vem? Moses Ogbu, förstås.

Han var så där bra som han ska/måste/bör vara, och Siriusstjärnan vann bollar på mitten till höger och vänster på … Ja, Moses Ogbu-vis, där han med sin styrka och teknik höll undan sin försvarare med lätthet. Att han också låg bakom den straff som Jesper Arvidsson tog hand om till 1–0 var föga oväntat.

Fler klev fram. Skhodran Maholli var tillbaka i startelvan med pigga fötter när han blev frispelad två gånger om i den första halvleken, men kanske var det matchovanan som gjorde att han saknade den sista touchen för att överlista Dahlberg i IFK-målet.

Trion ”CG”, Ogbu och Maholli är enligt ritningarna, men tränarduon Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf kommer att få grunna länge innan de har pusslet lagt. Särskilt i defensiven.

Ian Sirelius imponerande stort som högerback och valet att ställa Vasalundsvärvningen Axel Björnström vid sidan kan mycket väl bli ett stående val av Sirius, om jag kan min fotboll.

Linus Nygren ersatte å sin sida Östersundsförvärvet Tim Björkström som mittback redan i halvtid och knoppade in 2–2-bollen.

Hur Sirius ska formera sin backlinje är den stora frågan. Ska vi gissa att den ser ut som följer i den allsvenska premiären mot Hammarby 1 april: Karl Larson, Jesper Arvidsson, Oscar Pehrsson, Ian Sirelius.

Fyra trygga namn. Den som lever får se.

IFK Göteborg kom till Löten som gruppetta och vände 0–1 till 2–1, men hade inte förmågan att knyta ihop säcken mot Sirius. De gick till slut vidare före Öster ändå på – bättre ranking!

Har ni hört?

IFK Göteborg och Öster (som vann mot Varberg med 2–1) hamnade på samma antal poäng (5), de fick samma målskillnad (4–3) och gjorde lika många mål (4). Dessutom spelade de 1–1 mot varandra.

När fyra variabler inte räckte för att sära dem åt kom tävlingsbestämmelsernas paragraf nummer fem in i bilden; den att ”högst ranking” skulle bestämma vilket lag som tog sig vidare.

IFK Göteborg tillhör allsvenskan och spelar därmed kvartsfinal i Svenska cupen. Det gör inte Öster.

Nej, vad säger ni? Ska vi se till att alla cupmatcher får ett avgörande nästa omgång? Straffläggning vid oavgjort resultat vid full tid bör lösa den biffen. Den parametern är åtminstone en sportsligt avgörande sådan, även om straffar också är ett lotteri på sitt sätt.