Publicerad: 2011-12-28 17:41, senaste uppdaterad: 2011-12-29 18:12
– Vi var 40 personer hemma hos mig på julafton och alla fick äta svenskt julbord och öppna paket, en riktigt traditionell svensk jul, säger Dahlgren.
Filip Dahlgren och hans bror Stefan (som befinner sig i Indien under turneringen) har ett klädesföretag i Singapore och för drygt två år sedan väcktes tanken att starta ett innebandylag.
– Det är genom skolan vi tränar och innebandyn växer sig större hela tiden. Innebandyn är en av sju sporter det satsas på i Singapore. Genom skolan och sponsorer kunde vi komma hit utan att det kostar något för spelarna.
Killarna har tränat i snart två år medan tjejerna endast varit aktiva i sex månader. Spelmässigt har turneringen dock var allt annat än lyckad.
– Jag försökte förbereda alla på att det skulle vara tufft men tjejerna är ledsna att dem inte lyckats göra något mål, säger Dahlgren.
Niza Muhd är lagkapten i tjejlaget och när UNT träffar henne efter förlustmatchen mot Nacka (0–6) är leendet brett – trots förlusten. Samtidigt som hon tar sin toolbag över axeln möts Niza och hennes lagkompisar av spontana applåder från publiken i allianshallen.
– Det är första gången vi är i Europa. Alla är så snälla och gästvänliga här. Det är kul att vara i Sverige eftersom innebandyn är så stor här och sen tycker jag det är vackert, säger Niza.
Hur var det att fira jul i Sverige?
– Det var annorlunda. Vi fick äta svensk julmat och vi var med på julklappsutdelningen hemma mot Filip.
Innan cupen startade spenderade laget fem dagar i Stockholm. Allt från träning med Nackas innebandylag till sightseeing stod på schemat för laget som hade sin hemvist mitt i centrala Stockholm – men under cupen är det annorlunda.
– Nu bor vi en skolsal och känner på det riktiga cuplivet, säger Dahlgren
Det blev ingen vinst för vare sig kill- eller tjejlaget i årets turnering men bara att få vara med i världens största innebandycup är en merit.
– Det är stort att vara med i en cup i samma land som innebandyn grundades i, avslutar Niza Muhd och återvänder till sina lagkompisar samtidigt som spridda applåder tillägnas de tappert kämpade spelarna återigen.