I backspegeln På 70-talet kom Glenn Berry till Sverige. En artist på basketplanen. Alvik blev basketsportens svar på Leksand eller Brynäs – laget som det var häftigt att heja på. Södertälje var en av Alviks utmanare och publiksiffrorna sköt i höjden. Södertälje började spela matcher i Scaniarinken för att få plats med alla som ville se laget.

KFUM Uppsala hängde med i racet och värvade Larry Robinson. Fullsatta läktare i Fyrishallen och SM-final 1979. Något år senare kom en 24-årig Kelly Grant till Uppsala. Han skulle bli KFUM:s nya stjärna.

I september 1981 var Grant på plats i Uppsala och fotograferades av UNT tillsammans med damernas nyförvärv Sheri Lauyer.

Kelly Grant med sitt yviga hår och sin speciella stil glömmer man inte.

Peter Sandquist, som spelade i KFUM Uppsala från slutet av 70-talet till 1989, säger att han inte minns så mycket när jag ber honom berätta någon historia om Kelly Grants första tid i Sverige, men det finns en sak som ”Sankan” inte glömmer:

–Det enda minnet jag har är att han var fruktansvärt stel i kroppen. Våra sjukgymnaster hade ­aldrig sett någon som var så stel som Kelly, säger Peter Sandquist.

Men spela basket, det kunde Grant göra. Han blev aldrig någon stjärna som Larry Robinson och han är nog bättre som coach än som spelare, men jag som såg ­honom spela under 80-talets begynnelse gillade det jag såg även om jag aldrig har utgett mig för att vara basketexpert.

Kelly Grant är numera coach i Uppsala Basket och håret är inte längre lika yvigt. Men stilen är densamma. När man ser honom promenera över planen så är det bara att sluta ögonen och tänka sig tillbaka 30-talet år så ser man spelaren Grant för sitt inre.