Olsson hade inte träffat sin son på hela dagen. När han blev utvisad i den tredje perioden vände han sig om och fann sonen sittandes precis bakom utvisningsbåset. Trots en ganska hetsig match så tog sig Olsson tid att kommunicera med barnet under utvisningen till dennes stora glädje.

– Jag har inte träffat min son i dag och man saknar ju honom, jag brukar träffa honom i alla fall en stund på dagarna. Man fick vinka lite grann i alla fall och det är kul att de kunde vara här och kolla, han tycker det är kul när pappa ser honom också, säger Olsson.

Redan innan det hade Olsson presenterat sig mot sitt gamla lag AIK genom att kvittera till 1–1 i den första perioden. Han gav även Peter Berlin ett drömläge att avgöra matchen med fyra sekunder kvar, men skottet gick över ribban. I förlängningen klev han sedan själv fram och punkterade det hela.

– Jag är ändå besviken, men det var skönt att vinna. Vi hade inte medstudsen i avsluten i dag, men två poäng är bättre än noll.

Skönt att sänka sitt gamla lag?

– Det är alltid lika kul att göra mål och alltid lika kul att göra viktiga mål. Det blir svaret i dag.

Matchen i Solnahallen präglades annars av utvisningar. Domarna lyckades hitta hela elva utvisningar under matchen varav sex var i den andra perioden. Det var märkbart upprört från båda lagen.

– Herregud, jag vet inte vad grabbarna i gult gjorde i dag alltså. Det blev väl tio utvisningar eller något sådant, jag fattar inte att det kan vara så ... usch.

Hur svårt var det att spela när nivån skilde så mycket från situation till situation?

– Det blir lite svårt. I ena sekunder släpper den något som man själv tycker är en solklar tvåa och i nästa sekund så kanske man åker ut för något som man inte alls tycker är utvisning. Så är det och sånt är livet i dag.