Höghastighetståg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö är de mest spektakulära delarna i allianspartiernas ”Sverigebygge”. Planen är i verkligheten mest en skiss och ska inte börja förverkligas förrän 2017. Siffrorna 140 miljarder till höghastighetsjärnväg och 70 miljarder till ny infrastruktur för kollektivtrafik i storstäderna är därmed mest räkneexempel. Men oppositionspartierna har inget principiellt att invända.
Anders Borg har många gånger de senaste dagarna påmints om vad han själv sade om höghastighetståg för inte så många år sedan. Nu har man, i alla allianspartier, dragit konsekvenserna av storstadsregionernas betydelse för Sveriges utveckling och accepterat att infrastrukturen är en nyckelfaktor för att storstäderna ska vara fungerande och attraktiva miljöer. Men då uppstår också frågan om prioriteringar. Bättre infrastruktur inom storstadsområdena kan vara viktigare än höghastighetståg mellan storstäderna.
Det spektakulära får inte tränga ut det vardagliga. Den som stiger av tåget vill kunna fortsätta resan på ett enkelt, bekvämt och miljövänligt sätt. I Stockholm vill allianspartierna bygga ut både tunnelbanan och spårvägen. I Uppsala talar allt för att det är en satsning på spårväg som ger bäst utväxling.
Att spårväg är ett miljövänligt kommunikationsmedel behöver inte närmare utredas. Men spårvägen har också andra egenskaper som är väl lämpade för moderna storstäder. Kapaciteten är inte lika begränsad som den är för bussar, resandet upplevs som mera bekvämt och kan ibland gå betydligt fortare. Linjedragningen binder på ett synligt sätt ihop staden och hållplatser och knutpunkter bidrar i sig själva till en levande stadsmiljö. Det är ingen slump att spårväg så ofta uppfattas som själva symbolen för storstäder med livskvalitet.
På kontinenten byggs spårväg sedan åtskilliga år ut på nytt i många städer. I Sverige planerar, enligt intresseorganisationen Spårvägsstäderna, i dag sju städer – Lund, Malmö, Helsingborg, Uppsala, Stockholm, Göteborg och Malmö – för ny eller utbyggd spårvägstrafik. I ytterligare fyra städer – Västerås, Linköping, Eskilstuna och Jönköping – diskuteras möjligheten att bygga spårväg efter år 2025.
En viktig grundtanke i Sverigebygget är att kombinera förbättrade järnvägskommunikationer med bostadsbyggande. Det är en princip som också i hög grad är tillämplig för spårväg. Mycket talar också för att man där så är möjligt kombinerar vanlig järnväg med anslutande spårväg för att skapa en smidigt fungerande och miljövänlig infrastruktur.
Regeringens planer befinner sig alltså alltjämt på skisstadiet. Men för politikerna i Uppsala och andra städer med intresse för spårbunden kollektivtrafik gäller det nu att bevaka att de utlovade miljarderna används rätt.