Publicerad: 2010-04-29 00:00, senaste uppdaterad: 2010-04-30 11:04
När Alliansen lagom till de sista skälvande månaderna av mandatperioden lanserar ett rättspolitiskt program finns två självklara frågor. Först och viktigast: Varför dröjde det ända till april 2010 för regeringspartierna att få ur sig det här. Bollen har ju legat där upplagd för en smash hela tiden.
Så är det ju, många människor känner sig i dag otrygga. Om det sedan är en rationell känsla är i det här fallet mindre viktigt. Den rädsla som människor upplever är på riktigt. Och samma personer som känner sig otrygga tycker ofta att politiker inte tar denna oro på allvar. Fältet har legat öppet för det parti eller block som först skulle våga säga att trygghet i vardagen uppnås med både förebyggande insatser och traditionella rättsliga och polisiära åtgärder. Men inget parti har velat - eller vågat - ta initiativet. Förrän nu. Kanske.
Mycket av det som föreslås signalerar att Alliansen tar brottslighet och trygghetsfrågor på allvar. Kraven på att snabbare hantera brottslighet inom rättskedjan, att göra en tydligare återkoppling till brottsoffren och att underlätta möjligheterna att bekämpa organiserad brottslighet är svårt att motsätta sig. Detsamma gäller förslagen om ett tydligare samarbete mellan polisen och landets kommuner, mellan de brottbekämpande och de brottsförebyggande insatserna.
Men om Alliansen tar brottsligheten på allvar lägger man tyvärr inte samma vikt vid den personliga integriteten. Att man föreslår ett antal punkter som gör det lättare att få skadestånd i den händelse av att staten kränker ens privatliv blir inte mycket värt när det i samma dokument talas om möjlighet att utföra slumpvisa drogtester i landets skolor. Så mycket för den integriteten.
Oavsett om en elev är misstänkt för droganvändning eller ej, ska hon eller han alltså vara tvungen att göra ett drogtest. Visserligen ska drogtesten vara "frivilliga" och ske i "samförstånd". Men vem kommer att våga säga nej? Vad signalerar det om inte skuld? Alliansens arbetsgrupp vill även se över möjligheterna för polisen att publicera bilder på misstänkta brottslingar. Att detta riskerar att stämpla icke dömda personer som skyldiga innan rättegång verkar inte uppfattas som ett problem.
Och där någonstans är det dags att ställa sig den andra frågan: Varför ska det för "handlingskraftiga" politiker vara så svårt att förstå att en tuffare attityd mot kriminalitet inte betyder att den personliga integriteten måste åka i papperskorgen? För så blir det ju varje gång. När datatrafik och mobilsamtal ska lagras, skylls det på terrorismen. Och när man nu vill ta människors otrygghet på allvar, då kan det tydligen inte ske utan att högstadieelever måste vänja sig vid att lämna urinprov när polisen kommer på oväntat besök.
Det är synd att Alliansen så förutsägbart kliver i denna fälla. Otryggheten måste motarbetas och det politiska block som föreslår trovärdiga åtgärder för detta, tar ett stort steg närmare regeringsmakten nästa mandatperiod.