Publicerad: 2009-03-10 00:01, senaste uppdaterad: 2010-04-13 15:04
Kritikvågen mot min satiriska bild "Dilsa i Underlandet", publicerad på www.fib.se, väckte reflexartade reaktioner från många journalister.
I sin spalt "Signerat" den 29 januari skriver UNT:s politiske chefredaktör Håkan Holmberg vad som närmast kan betraktas som förtal:
"Tidningen FIB/Kulturfront har på sin nätupplaga publicerat ett bildcollage där Dilsa Demirbag-Sten avbildas i en klänning översållad med Davidsstjärnor och med ett blodigt palestinskt barn i famnen. Under finns en text med anspelningar på att Demirbag-Sten reagerat mot uttalat antisemitiska inslag i kritiken mot Israels krigföring i Gaza.
Ingen kan missa innebörden. Teckningen och den tillhörande texten säger att den som varnar för antisemitism just genom detta bevisar att han eller hon vill mörda palestinier."
Enligt Aristoteles är retoriken konsten att tala.
Här har vi ett exempel på konsten att baktala!
Utan att visa bilden (i det här fallet inte ens en länk eller hänvisning till texten och bilden som Holmberg talar om) har han klippt ett litet citat ut ur sitt sammanhang för att visa det han vill visa!
Jag kände mig ställd vid skampålen inför anklagelsen: "Jag har bevis mot dig, men det vill jag inte visa upp av säkerhetsskäl!"
Denna mening ekade sedan från alla håll mot mig.
Vart har journalistikens etik och moral tagit vägen?
Ida DzanovicKonstnär & designer
Svar:FIB/Kulturfront publicerade Ida Dzanovics bild så att den framstod som en kommentar till en artikel av Demirbag-Sten i Expressen som inte innehöll något försvar för kriget i Gaza utan precis som jag skrev den 29/1 just var en varning för antisemitism i krigets spår. Effekten blev därmed precis den som jag och andra påtalat. Om Ida Dzanovic inte avsåg att åstadkomma en sådan effekt så är det bara glädjande. Men det blev resultatet av FiB/K:s sätt att använda bilden.
Håkan Holmberg