Sebastian Johans skriver krönikor varannan vecka.
Laddar...

Katalogerna är antagligen nyckeln

KRÖNIKA. Jag har en benägenhet att avfärda dataspel som egentligen verkar vara ganska kul som idiotiskt tidsslöseri. Kanske är katalogerna från Clas Ohlson och Teknikmagasinet nyckeln, en nyckel jag inte förstår hur man använder, skriver Sebastian Johans.
Jag har levt med ett behagligt ointresse för kataloger från butiker som Clas Ohlson, teknikmagasinet och liknande. Katalogerna har sysslat med sitt, jag med mitt.
Men någonstans känner jag att en förändring håller på att byggas upp. På sistone har flera av mina, företrädelsevis manliga, vänner talat engagerat om det nya företaget Kjell & Companys katalog och till och med läst den på toaletten för sitt rena nöjes skull. Jag har en känsla av att det är en hel litteratur som jag går miste om.

Jag kan såklart läsa dem, men det blir en ytlig läsning. Jag kan relatera till schweiziska arméknivar, musikmaskiner, lamineringsapparater och onödiga gadgets som skumgummimisiler som man kopplar till en USB-port och blinkande snögubbar i plast, men jag kan inte ta in undertonerna.

Redan när jag kommer till avsnitten om sladdar, till datorer, telefoner och mp3-spelare, saker som jag faktiskt använder dagligen, börjar ögonen grumlas och tanken blir sövande tom. Och när jag kommer till det verkligt meningsbärande, som universalfjärrkontroller, säkringstestare, delar man behöver för att bygga egna batterier, chassiehonor, vippström­brytare och krympslangsortiment förstår jag inte längre vad det handlar om utan blir lite som en innekatt som sitter i ett fönster och låtsas förstå vad som pågår utanför. Och då finns det ändå uppenbart svårare saker i katalogerna, små små grejer med okända användningsområden, om det ens finns några, och namn som bara består av slumpmässigt uppradade bokstäver.

Katalogerna verkar vara en helt egen genre. Clas Ohlson har till och med gått så långt som att nytrycka gamla kataloger från 30- och 40-­talet, vilket i och för sig mest ger konnotationer till en romantisk och nostalgiskt sipprande dröm om ett svunnet folkhem och ett rätt obehagligt manlighetsideal. Men kanske har jag fel, att nytrycka kataloger är kanske inte sämre än att försöka prångla ut Pär Lagerkvists Dvärgen, som i mer skönlitterär form analyserar samma tid som katalogerna bokstavligt skildrar.
Jag skulle heller inte vilja säga att jag är ignorant inför genren som sådan. En av mina absoluta favoritböcker är Åke Hodells Bruksanvisning för symaskinen Singer Victoria - roman, som består av en bruksanvisning med ordet roman tryckt som ett tillägg på omslaget. Det är ett berusande roligt experiment, och när den kom ut på 60-talet var den rent av omstörtande. Men av någon anledning får jag inte samma härliga känsla av katalogerna.

Kanske är det också här, i min oförståelse inför den här litteraturen, som förklaringen till mitt stora ointresse för dataspel står att finna, och min benägenhet att avfärda spel som faktiskt verkar ganska kul som idiotiskt tidsslöseri trots att jag själv kan fastna i timmar framför patient eller gamla stenåldersspel som dx ball eller tetris, som om det på något vis blev mindre idiotiskt för att man måste behärska färre kommandon.

Katalogerna i sig är inte så svåra att leva utan, de måste på det stora hela betraktas som någon slags underhållningsgenre, men spelen är ändå en mer respektabel litteratur som kombinerar en egentligen rätt halsbrytande teknologi med läsaren/spelarens medskapande förmåga. Jag saknar helt enkelt nyckeln till avancerade fps-spel, eller vad de nu heter. Katalogerna är antagligen nyckeln. Jag ser den. Men jag förstår inte hur man använder den. Och jag tror att jag tycker att det är synd.
Av: Sebastian Johans


 

Fotbollsbloggen Live del 34

TV. Fotbollsbloggen Live är tillbaka med det senaste från superettan och den lokala toppfotbollen. I dagens avsnitt snackar vi upp Sirius herr-och damlags kommande matcher. 

Hasse och Britt-Marie Löv pyntar traditionsenligt Blåkullavägen med färgglada fjädrar. Bild: Michaela Hasanovic
Foto: Michaela HasanovicHasse och Britt-Marie Löv pyntar traditionsenligt Blåkullavägen med färgglada fjädrar.

Är detta Upplands
mesta påskgata?

Snapsvisan har en lång tradition i Sverige, inte minst i Uppsala.  Bild: Hasse Holmberg / TT
Foto: Hasse Holmberg / TTSnapsvisan har en lång tradition i Sverige, inte minst i Uppsala.

Sjung hopp fadderallan... skriv!

TIPSA oss

Epost: 72018@unt.se
Sms/mms: 72 018
Tel UNT:s växel: 018-478 00 00
Webbredaktionen: 018-478 14 35

>>Fler telefonnummer

FACEBOOK.COM/LANS.LEGUE
"Dags igen, vänner! Vi har väldigt fancy biljetter till Uppsala basket-Södertälje på fredag. Vi snackar Semifinal. Vi snackar Fyrishov. Vi snackar folkfest och vi snackar VIP-platser! Någon??."


TAGGA DIN BILD #UNTCITY!


 


 

Seriebloggen

Svart humor på vit bakgrund. Se fler på Isabelle Söders blogg »


 


 
 
 

Charter
LMS
Hotel