Publicerad: 2012-02-18 13:53
Mehedebyborna gillar inte att bli bortglömda. Det brukar märkas i tydliga protester, exempelvis när någon samhällsservice eller skolans framtid hotas. Lika tydlig som kampviljan är samhällets gör-det-själv-anda, med en ungdomsgård som ett av de senaste resultaten.
Ungdomsgården håller sedan starten i höstas till i Träffen. Den lockade till invigningen över 30 besökare och har öppet på fredagskvällar om inte lokalen är uthyrd. Satsningen är en del av ungdomssektionen i Marma Mehede IF och slipper därför lokalhyra i det klubbägda huset. Men initiativet kommer från en privatperson, som för inte så länge sedan själv var tonåring i Mehedeby och som inte vill ha tid över.
– Jag skapar egna aktiviteter. Genom att göra något visar man att det här inte är världens minsta håla. Här finns engagemang.
Det säger Emelie Källemyr. Hon är Mehedebybo sedan födseln, snart färdig byggnadsingenjör med studiepaus för tvåskiftsjobb på sågverk. Hon har ägnat en stor del av ungdomen åt fotboll i Söderfors och i hemmaklubben. Nu har hon bytt spelet mot att utbilda sig till tränare.
– Det är roligt att hålla på med barn och ungdomar, säger hon.
För att slippa lediga stunder drog hon i höstas igång ungdomsgården med lite egna slantar och några andra medhjälpare.
– Här finns pingis, biljard, vi har filmkvällar och jag försöker inspirera dem till att uppträda, säger Emelie och hänvisar till stora salen med scen och karaokeutrustning.
– Det behöver inte vara så mycket aktiviteter. Viktigast är en plats att vara, säger hon och minns den egna ungdomstiden:
– Jag hade fotbollen och sedan ingenting.
”Ingenting” är definitivt inte längre sant i Emelie Källemyrs liv. Hon lyckas vid sidan om allt tidigare nämnt även klämma in läxhjälp på Mehede skola när det passar hennes skiftgång.
– Jag mår bra med att engagera mig och kände att jag ville göra något mer, är hennes enkla förklaring.
Att hon gillar Mehedeby och förklarar säkert en stor del av hennes entusiasm.
– Det är ett litet samhälle, alla känner alla och det finns väldigt mycket gemenskap i olika former.
Gemenskap växer med mötesplatser. I Mehedeby är den tidigare pingstkyrkan Träffen en sådan. Där möter några företrädare för fastighetsägarföreningen upp för att ge sina bilder av orten. Föreningen brukar gå i spetsen för namninsamlingar och uppvaktningar. Det kan gälla skolans framtid, tågstopp, bostadssatsningar, räddningstjänst och sjukvård.
– Skolan har stor betydelse både för barnen och för sammanhållningen i byn. Det är skolan som kan få barnfamiljer att flytta hit och visst skulle de kunna få några fler nyfödingar.
Det säger Lars Sjöberg som i ett rundabordssamtal med Ulla Lindqvist och Sune Klippmark radar upp fördelar med orten, men också minns motgångar och ser orosmoln. De rankar macken, affären och pizzerian högt. Ulla Lindqvist fyller i med natur och jobb:
– Här finns många företag, och naturen med Dalälven och Båtforsområdet.
Sune Klippmark, som kommit skidande till Träffen, hyllar också naturen, från elbelysta skidspår till hjortronmyrar. Men flikar även in synpunkter på sådant som skulle kunna lyfta orten mer:
– Det saknas bostäder för yngre. Hyresbostäder för äldre behövs också och ska inte byggas bara inne i Tierp.
Under pratstunden hinner trion propagera för Rudsjövallen, älvbadet och tennisbanorna. De berömmer grannsamverkan som håller orten trygg och säker, ett arbete som snart belönas med pizzafest. Sune Klippmark hinner också knyta an till en aktuell stridsfråga – Söderforsvägen, vägen som ingen vill ha och som kan tvinga fram bildandet av en vägsamfällighet.
– Vägföreningar är en stenålderskonstruktion i ett modernt samhälle, tycker han.