Agneta Näslund i Långhundra är en av nästan 450 personer i Uppsala län som odlar bin. Hemma på hennes tomt står flera bikupor, men denna lite kyliga vårdag håller sig bina inomhus.
– Ynglen är känsliga för kyla så man vill inte gärna öppna kuporna för länge en sådan här dag, säger Agneta Näslund och öppnar locket på en av kuporna en kort stund.
Där inne ser man att bina springer omkring. Dagar när solen tittar fram har samlarbina efter vintern nu börjat flyga ut för att samla pollen, nektar och vatten.
Flustret är ingången till kuporna där en liten bräda brukar finnas om somrarna. På flustret dansar bina för varandra. Ett bi som hittat en bra växt kan exempelvis dansa i en figur som liknar en åtta för att visa riktningen till platsen med mat.
I Uppsala län är intresset ovanligt stort för att odla bin.
– Intresset ökar i hela landet. Jag tror det beror på att det skapats en medvetenhet om biets betydelse för vår överlevnad, och efter alla larm som varit i medierna om bidöden. Många har också upptäckt att de fått problem i den egna trädgården sedan det blev färre bin, säger Jan Rosenfeld, ordförande för Uppsala biodlareförening.
Tack vare föreningens många kurser, som ordnats inom Landsbygdsprogrammet med stöd av Jordbruksverket, har fler lockats att skaffa egna bikupor.
– Tyvärr räcker det ändå inte. De flesta i dag odlar i liten skala med bara ett till två samhällen, säger Jan Rosenfeld.
I slutet av 1990-talet ändrades skattebestämmelserna. Innan dess var det fler som såg biodling som en extrainkomst.
Jan Rosenfeld tycker det är anmärkningsvärt att man exempelvis får plocka bär för 12 000 kronor skattefritt, men inte odla bin som är så viktiga för vår livsmedelsproduktion.
Utan humlor och bin skulle vi mest få äta ris, majs och olika sädesslag som pollineras med vinden. Någon som förstod det här mycket tidigt var Albert Einstein som lär ha sagt att om alla bin i världen skulle dö ut, är mänskligheten utplånad inom fyra år.
Bakgrunden till bidöden tror man framför allt är bekämpningsmedel mot skadeinsekter och olika typer av sjukdomar och parasiter hos honungsbina.
I Sichuanprovinsen i Kina, där man utrotat pollinerande insekter, måste människor numera själva pollinera fruktträden med pensel för att få ihop sin skörd.
Men numera finns, åtminstone i Sverige, en större kunskap om hur man ska skydda sig mot smittor. Det bedrivs också framstående forskning vid SLU.
– För att minimera spridning av sjukdomar och skadegörare hos honungsbin finns det ett omfattande regelverk som biodlarna måste följa. Alla biodlare måste även anmäla var de har sina bisamhällen uppställda och det är bråttom nu om man inte redan har skickat in en anmälan, säger Mette Kjöbek Petersen, som arbetar på länsstyrelsen i Stockholm.
Ska man till exempel sälja eller flytta bisamhällen eller honungsfyllda ramar för slungning så behövs ett flyttningstillstånd. För att få ett sådant tillstånd måste en bitillsyningsman besiktiga bikupan först.
I Knivsta kommun är det Jörgen Kjeldgård från Alsike som brukar utföra besiktningar. Han fungerar även som mentor åt nya biodlare.
– De lokala bitillsyningsmännen är viktiga i både det förebyggande arbetet och i samband med utbrott av smittsamma bisjukdomar som exempelvis amerikansk yngelröta, säger Mette Kjöbek Petersen som därför också uppmanar alla att köpa både bisamhällen och pollineringstjänster så lokalt som möjligt.
Både Jörgen Kjeldgård och Agneta Näslund rekommenderar fler att börja odla egna bin. – Det är inte så betungande men mycket fascinerande med biodling och så får man så många goda och nyttiga biprodukter. På vår och vinter sköter sig bina nästan helt själva. Det mesta jobbet är på sommaren då bland annat honungen ska tas om hand, säger Agneta Näslund, innan hon stänger bikupan så att vi inte ska störa bina för mycket i deras hårda arbete med att mata ynglen som snart ska bli flygfärdiga bin.