International Genetically Engineered Machine (iGEM) är en årlig tävling som hålls i Boston, ett slags VM i syntestisk biologi. Uppsala universitets iGEM-lag består av 24 studenter som just nu förbereder sig för fullt i sitt labb på BMC, ett arbete som pågått hela sommaren. I september ska de möta 2500 studenter från 32 länder i den prestigefyllda tävlingen i Boston. Syntetisk biologi är ett relativt nytt forskningsområde som kombinerar naturvetenskap och ingenjörskonst. Det omfattar flera olika discipliner och har som mål att konstruera nya biologiska funktioner som inte finns naturligt, till exempel genmodifierade organismer.

En av studenterna som kommer delta i tävlingen är Adrian Silberman. Han läser molekylärbiologi, och fascineras över de många möjligheterna inom syntetisk biologi.

– Jag ville vara med i laget för det här är sjukt intressant. Det går inte att sluta bli hänförd av hur mycket man kan göra med syntetisk biologi och de verktyg som finns för att experimentera fram revolutionerande produkter. Jag ser det som att man programmerar liv, säger han.

Artikelbild

Uppsala universitets iGEM-lag valdes ut genom intervjuer i april och började genast brainstorma fram ett projekt tillsammans.

– Vi hade många workshops där vi funderade över vad som behövs i samhället och om vi kunde hitta nya, snygga lösningar på befintliga problem, säger Adrian Silberman.

Till slut kom laget på ett problem de ville lösa, och förhoppningsvis också en snygg lösning.

– Vi kommer programmera bakterier så de gör det vi vill, nämligen att bryta ner ämnen som kan leda till cancer. Det är en helt unik idé, det finns inget liknande.

Artikelbild

Mer specifikt är det så kallade polycykliska aromatiska kolväten (PAH) som de vill bryta ner. PAH är en grupp ämnen som blir över efter olika förbränningsprocesser och finns runt oss hela tiden. I stadsmiljöer finns de i luften på grund av bland annat avgaser från trafik, men de bildas också vid grillning av mat. De finns också i marken och i vattnet och är cancerframkallande. De största koncentrationerna finns inom industrin, särskilt i reningsverk som ska rena vatten från PAH. Idag finns ingen effektiv metod för att bryta ner ämnena och slammet med hög PAH-koncentration läggs ut på "soptippar" i naturen för att med tiden bli mindre giftigt. Det tycker inte iGEM-laget är en bra eller hållbar metod eftersom giftet sprider sig i miljön när det dumpas. De vill istället utveckla en metod för att bryta ner PAH:er innan de hamnar i naturen.

– Det skulle bli mycket trevligare på jorden om vi får bort dem, helt enkelt. Ju större PAH-molekylerna är desto farligare är de, så vi vill bryta ner dem till så små molekyler som möjligt. Om vi fick välja skulle vi bryta ner dem till koldioxid som är en väldigt liten molekyl, men så långt kommer vi nog inte, säger Adrian Silberman.

Till sin hjälp tar studenterna E. coli – en bakterie som finns i våra tarmar och som är lätt att både odla och kontrollera. I E. coli-bakterien sätts det in DNA som får den att producera ett rött protein som fungerar som en varningssignal. När de farliga ämnena detekteras börjar bakterien ”lysa rött” och skicka ut enzymer som börjar klippa sönder PAH-molekylerna till mindre molekyler. Ännu är det en bit kvar innan studenterna får det att fungera precis som de vill, men de har tålamod i processen.

– Det är det som forskning innebär, att se vad som inte fungerar och ersätta det med något annat. Det man tror fungerar i teorin gör inte alltid det i praktiken så det är en kombination av teoretiskt och praktiskt arbete, säger Adrian Silberman.

Nu ser de fram emot att presentera sin idé på tävlingen, dit det inte är ett krav att komma med en färdig produkt. Och att vinna är ändå inte det viktigaste tycker Adrian.

– Det är kul att komma dit och se vad andra gjort. Klart att vi vill vinna, men det är kul om andra lyckas med sådant som kan förbättra världen och gynna oss alla.