Det visar forskare vid Uppsala universitet i en ny studie, som publiceras i den välrenommerade vetenskapstidskriften Current Biology.

– Den senaste istiden var en naturlig förändring av klimatet, men den fick till följd att fågelarter som drabbades hårdast av den i dag är särskilt känsliga för människans påverkan på naturen, inte minst på klimatet, säger professor Hans Ellegren vid Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet.

I studien har forskarna använt en ny avancerad metod, som bygger på uppgifter om variationer i arvsmassans uppbyggnad, för att beräkna hur förekomsten av 38 fågelarter skiftat under flera miljoner år ända fram till historisk tid.

Artikelbild

| Hans Ellegren

– Analyserna visar sig att de alla flesta fågelarterna har haft cykliska svängningar i antal. Dessa svängningar sammanfaller nära med istidernas perioder, säger Hans Ellegren.

Allra störst påverkan hade den senaste istiden, som slutade för cirka 12 000 år sedan. De allra flesta fågelarter minskade kraftigt i antal när stora delar av deras tidigare utbredningsområden under nära 100 000 år var obeboeliga, täckta av is.

Ett exempel är havsörnen, Upplands landskapsdjur. Enligt forskarnas beräkningar fanns före den senaste istiden cirka 60 000 fortplantningsdugliga havsörnar i världen. När istiden slutade hade deras antal minskat till några tusen. Sedan dess har havsörnarna i världen blivit fler, men utan att komma upp till samma nivåer som före den senaste istiden.

De flesta fågelarter, i likhet med havsörnen, har efter en istids slut åter fått möjligheter att öka sina utbredningsområden och öka i antal.

– Upp- och nedgångar har således varit en naturlig del av arternas utveckling. Några arter har till och med ökat i antal hela tiden, till exempel skäggdoppingen, säger Hans Ellegren.

Men alla av fågelarterna som ingår i studien har inte varit så lyckligt lottade, visar forskarnas analys av flera arter från Internationella naturvårdsunionens röda lista över utrotningshotade arter.

– Flera av dessa, till exempel tofsibis, krontrana, brun mesit och keapapegojan, låg efter den senaste istioden på en mycket låg nivå redan innan människans aktiviteter påverkade deras utbredning, säger Hans Ellegren.

Han hoppas att liknande studier också kommer att göras på andra djur och växter.

– Det är rimligt att anta att de mönster med cykliska variationer som vi ser hos fåglarna också gäller för dem, säger Hans Ellegren.