"Prata gärna med mig" står det på bandet som Anna-Maria Lundberg har över bröstet. Hon och hennes kolleger på Forum för Brukarinflytande står här i foajén till Psykiatrins hus varje tisdag och torsdag för att fånga upp patienter och höra vad de tycker om den psykiatriska vården. Vad funkar och vad funkar inte? Finns något de vill förändra?

Att vara här på plats, där patienterna passerar till eller från vårdbesök, är särskilt viktigt vad gäller den här patientgruppen säger Anna-Maria Lundberg.

– Vår erfarenhet att de allra flesta som mår psykiskt dåligt inte orkar ta sig till speciella ställen för att tycka till, eller ens skriva ner synpunkter i ett mejl. Vi måste möta dem där de är.

Artikelbild

| Lyfter anhörigas roll. Inte bara patienterna, utan också deras anhöriga behöver få bli mer delaktiga i vården, menar Anna-Maria Lundberg. "Människor lever ju i ett socialt sammanhang. Anhöriga behöver få vara delaktiga för att kunna ge stöd, man behöver se anhöriga som självklara resurser i vården" säger hon.

Anna-Maria Lundberg är projektledare för projektet Forum för Brukarinflytande. Det drog igång i fjol och ska med hjälp av pengar från Arvsfonden ta fram metoder för hur patienter inom bland annat psykiatrin i Upppsala län ska få mer att säga till om i vården.

– Brukarinflytande är viktig inom all vård, men i synnerhet inom psykiatrin. När det gäller psykisk ohälsa handlar vägen till ett friskt liv om att ta tillbaka makten över sitt eget liv. Man behöver helt enkelt vara en aktiv medskapare för att bli frisk eller återhämtad från sin sjukdom.

I dag har patienter överlag alldeles för lite att säga till om, enligt Anna-Maria Lundberg. De nationella vägledningarna som kom 2007 om hur landsting och kommuner ska jobba med brukarinflytande har inte på långa vägar förmedlats till de vårdanställda som möter patienterna menar hon.

– Chefer och ledning har inte förankrat det arbetssättet. I dag är det upp till varje anställd, och vissa av dem är jätteintresserade av att samarbeta med och lyssna på patienter och anhöriga. Men andra är helt ointresserade.

Att vården ska involvera anhöriga är också en fråga som Forum för Brukarinflytande jobbar för. Anna-Maria Lundbergs har själv erfarenhet av att vara nära anhörig, eftersom hennes mamma under hela sitt liv kämpade med manodepressivitet. Hon upplevde aldrig att hon var någon som sjukvården ens såg, förutom vid det tillfälle då hon själv tog reda på att en anhörigutbildning erbjöds och deltog i den.

– Människor lever ju i ett socialt sammanhang. Anhöriga behöver få vara delaktiga för att kunna ge stöd, man behöver se anhöriga som självklara resurser i vården.

De synpunkter från patienter som Anna-Maria Lundberg står och samlar in vid Psykiatrins hus foajé kommer att överlämnas till en utvecklingsgrupp inom psykiatrin och sedan till varje berörd avdelning. "Inflytande på plats" är en av flera pågående satsningar från Forum för Brukarinflytande. En annan är en slags studiecirklar inom vården där patienter och anhöriga delar kunskap med varandra och med personalen.

– Att få träffa andra med samma sjukdom och höra hur de klarar av livet ger en helt annan kunskap än vad professionen kan förmedla.

Men allt vare sig kan eller bör göras inom psykiatrin, säger hon. Det finns självhjälps- och anhöriggrupper i patientföreningar och träffpunktsverksamhet som kan vara till stor nytta. Det krävs dock att vårdpersonal får mer kunskap om dessa grupper för att kunna tipsa om dem.

Om tio år tror Anna-Maria Lundberg att synen på brukarinflytande kommer att ha förändrats radikalt inom den psykiatriska vården.

– Då är personer med egen erfarenhet av sjukdom anställda i vården som en del av behandlingsteamet, som en resurs för både patienter och personal.