Vad har du för erfarenheter av psykisk ohälsa?

– Jag har varit sjukskriven för utmattningsdepression under tiden som jag var student, det som slarvigt brukar kallas utbrändhet.

Hur fungerade vården för dig?

– Jag sökte som väldigt många hjälp på grund av fysiska åkommor. Jag hade tryck över bröstet och trodde jag hade fått hjärtproblem. De gånger jag sökte hjälp hittade man inget fysiskt naturligtvis, men det var ingen som frågade om det var psykiskt. Till slut träffade jag en läkare som jag fick hjälp av.

Varför pratar inte ni politiker mer om era egna upplevelser av psykisk ohälsa när ni säger att ni ska bryta tabun?

– Jag vet inte, ibland kan det handla om att man som politiker är rädd för att bli för privat.

Tycker du att fler av er politiker borde vara mer öppna?

– Det är något som man måste bestämma själv. Jag tror att det är bra att jag och andra som har den här typen av funktioner visar väldigt stor förståelse och visar att inget farligt att berätta om sådana här saker.

Ni satsar nu 845 miljoner kronor för att förstärka psykiatrin, den borgerliga regeringen satsade ungefär lika mycket. Vad kommer ni att göra annorlunda?

– De första månaderna inte så mycket, utan vi fortsätter med samma typ av åtgärder som den tidigare regeringen, men det gör också att vi kan använda nästa år till hur ska vi arbeta mer långsiktigt. Vi kan tycka ibland att fem år är långsiktigt men man kanske måste se ur tioårsperspektiv och då är det glädjande att vi till stora delar är överens med en del av de borgerliga partierna.

Vad är ni överens om?

– Hade vi tyckt att den tidigare regeringen hade gjort allt fel hade vi inte fortsatt med den här satsningen ytterligare ett år.

I den senaste utvärderingen av den satsning kritiseras den för att det sker för lite för långsamt, hur ska ni åtgärda det?

– Den kanske mest flagranta bristen som kommer fram i den utvärderingen är bristen på långsiktighet och då tror jag att det är viktigt att ta nästa år som ett år då man kan jobba för att få fram en mer långsiktig lösning.

Hur lång tid tycker du är rimligt att det får ta innan vi ser tydliga förbättringar av den psykiatriska vården i Sverige?

–  Jag har svårt att sätta en tydlig tidsgräns. Det som är bråttom är att komma igång med strategiarbetet och komma fram till hur vi ska kunna jobba långsiktigt. Vi måste vara medvetna om att det kommer att ta tid för att det ska göras grundligt och bra.