Som UNT rapporterat friades nyligen en man från misstankar om att ha våldtagit ett barn på den förskola i Uppland där han arbetar.
Erik, som egentligen heter något annat, gjorde förra våren en polisanmälan i ett helt annat ärende. Han misstänkte att en anställd på en förskola i Uppsala förgripit sig på hans son. Orsaken var att pojken haft ont i halsen, blodig avföring och drömt mardrömmar.
– Han hade ont i rumpan och berättade att fröken gjort illa honom med sin eld. Han pekade på en dockas snopp och sa att det var elden. Han sa också namnet på den i personalen som skulle ha gjort det, berättar Erik.
Sonen ska även ha varit rädd för att gå in på förskolan när den utpekade anställde var där. Pojken läkarundersöktes och förhördes av polisen men åklagaren bedömde att det inte gick att bevisa brott.
– Jag fick veta att domstolarna har samma beviskrav på ett litet barn som på en vuxen vilket gör barnen mycket utsatta, säger Erik.
När sonen flyttades till ett annat dagis upphörde hans besvär enligt Erik. Han uppger att den utpekade anställde jobbade kvar på förskolan efter utredningen.
Erik tycker att skyddet för barn inom förskolan är svagt, något han vill att folk ska vara medvetna om. Han menar att förskolelokaler borde förses med kameror och undanskymda vrår byggas bort.
Skulle inte det bidra till hysteri?
– Något måste göras för att skydda barnen, svarar Erik.
Åsa Landberg, psykolog som arbetar med utsatta barn, säger att misstankar om sexuella övergrepp mot små barn vanligtvis är besvärliga att utreda.
– Många gånger sker övergreppen bakom stängda dörrar och det är få övergrepp som ger synliga skador. De flesta som döms blir det för att de själva har filmat händelsen, berättar Åsa Landberg.
Ett problem är att barn kan ha svårt att redogöra för vad som hänt. En del kanske skäms och små barn kanske inte ens förstår vad de varit med om. Samtidigt behöver domstolarna exakta uppgifter om exempelvis vad som inträffat och när det skedde.
– Om inte barnen kan ge en sammanhängande och detaljerad berättelse är risken att de inte blir trodda i domstolen. Om de å andra sidan pratar för mycket kan domstolen tro att de har blivit tillsagda av någon vuxen vad de ska säga, uppger Åsa Landberg.
Hon har svårt att se hur rättsväsendet skulle kunna hantera saken annorlunda eftersom alternativet vore att döma utan tillräcklig bevisning.
– I vissa fall kan man bli bättre på att förhöra barnen och den misstänkta. Ibland blir de inte ens hörda eftersom anmälningen verkar för vag. Det borde man ändra på, säger hon.