Natten till den 10 januari 2004 var kall i Uppland. Kall och stjärnklar. På en liten stenkulle mitt på ett snötäckt fält i Knutby sitter vid fyratiden på morgonen en ung kvinna och andas tungt. Hon har pulsat genom den djupa snön i riktning mot husen där framme och nu har hon fått astma igen. Hon måste vila och hämta andan en stund. Men hon är fast besluten att genomföra uppdraget. Ändå gör hon ett sista försök att slippa. När hon gått in genom den öppna bakdörren till pastorsfamiljens hus tar hon fram mobiltelefonen och ser efter om det kommit något nytt sms, ett som återkallar uppdraget. Det finns inget. Då fortsätter hon upp i sovrummet, tar fram sin laddade revolver och skjuter pastorns 23-åriga hustru, som ligger sovande i sängen, till döds med tre skott, varav två i huvudet.

Hon fortsätter till grannhuset, hittar nyckeln utanför entrédörren och smyger in. Där knackar hon på dörren till den 30-årige Daniel Lindes sovrum. Han har hela tiden i församlingen varit en av hennes närmaste kamrater.

”Vi hade blivit som olyckssyskon” berättar han åtta månader senare i Svea hovrätt. Han berättar också hur han efteråt desperat sökte ett svar på varför den unga kvinnan, församlingsmedlemmen Sara Svensson, ville ta hans liv.

Men den här natten i Knutby blir han bara förvånad när han öppnar dörren och ser en maskerad person med en revolver. Han hinner tänka att det är ett dåligt skämt, innan han skjuts i bröstet och huvudet och faller baklänges. Kvinnan lämnar huset och springer tillbaka över fältet, men måste lägga sig ned i snön en stund. Hon har fått svårt att andas igen. Sedan fortsätter hon till bilen som hon parkerat på en skogsväg i närheten. I den mörka vintermorgonen lämnar hon Knutby, men förstår inte varför hon känner sig så tom. Pastorn hade försäkrat att hon skulle få nåd och ro när allt var genomfört. Så känns det inte alls.

För åklagarna Elin Blank och Anne Sjöblom, som ledde utredningen och åtalet mot pastor Helge Fossmo och hans barnflicka Sara Svensson, är Knutby sedan länge ett passerat kapitel. Andra brott ska utredas, andra rättegångar hållas i tingsrättens sal 1, där Sara Svensson berättade sin osannolika historia. Knutbyutredningen var ändå en av landets mest omskrivna. Vilka intryck finns kvar hos åklagarna, tio år efteråt?

– Saras otroliga minne, säger Elin Blank. Hon kunde berätta nästan ordagrant vad som sagts och hänt under den långa period som utredningen handlade om. När vi fick möjlighet att kontrollera hennes uppgifter visade sig nästan allt stämma.

– Hur hon bröts ned i församlingen, säger Anne Sjöblom. Hon frystes ut steg för steg och kunde användas av Helge Fossmo som ett mänskligt vapen för att uppfylla hans syften. Och man kan inte låta bli att tänka på hur den här unga tjejen gick runt på Plattan vid Sergels torg för att få tag på ett vapen.

Den miljö som utredarna hamnade i var också ljusår ifrån en vanlig brottsplats. Det första poliserna i Knutby under mordnatten reagerade på var att alla som bodde i den lilla gruppen av hus var medlemmar i samma församling, men också att många var så unga och inte verkade särskilt chockade över det som hänt mitt ibland dem.

– Hela miljön var väldigt ovanlig för så allvarliga våldsbrott, säger Elin Blank. Som gärningsperson var Sara den mest osannolika man kan tänka sig. En ung kvinna som levt de senaste åren i en religiös församling och aldrig tidigare varit i kontakt med polisen.

Ovanlig var också den roll hon fick under rättegången, som ett offer i pastorernas våld. Samtidigt förberedde och genomförde hon sina gärningar noggrant och planerat. Hon var huvudåtalad men samtidigt åklagarnas viktigaste vittne mot Knutbypastorn Helge Fossmo.

Sedan hon utfört sitt uppdrag kör Sara Svensson söderut mot sin pappas bostad i Småland, men passerar först Ölandsbron. Vid lunchtid dagen efter skotten slänger hon vapnet över brokanten. På nyheterna i bilradion har hon hört att Daniel överlevt. Det ger henne ett slags märklig lättnad.

Samma kväll förhörs hon av polis i sin pappas villa, där hon fortfarande har ett eget rum. Då har pastor Helge Fossmo i sitt första polisförhör redan pekat ut henne som tänkbar gärningsperson. Dagen efter grips hon och förs till Uppsala, där hon delges misstanke om mord och mordförsök. Hon erkänner omedelbart, men hävdar bestämt att ingen annan är inblandad. Någon förklaring till varför hon skjutit den unga pastorsfrun och grannen kan hon inte lämna. Polisens utredare misstänker omedelbart att fler är inblandade.

Helge Fossmo blir misstänkt nästan i samma stund som hans hustru hittas skjuten i sängen. Då finns redan en stor polisstyrka i Knutby.

Den svårt skottskadade grannen Daniel Linde har själv ringt till SOS Alarm trots att flera andra personer i huset väckts av skotten. Pastorn har av allt att döma varit hemma på natten, ändå är det en församlingsmedlem som hittar hans döda hustru i sovrummet. Då sitter pastorn själv i ambulansen som kör hans skjutne granne till Akademiska sjukhuset. För den stab av utredare som rings in till polishuset i Uppsala blir det en obehaglig överraskning att en tänkbar gärningsman följt med brottsoffret. Pastorn hämtas på sjukhuset och förs till polishuset för förhör, men misstankarna är ännu inte så konkreta att han kan delges någon misstanke.

En stund in i förhöret berättar polisen att Fossmos hustru hittats död i villan. Helge Fossmo gråter, men hämtar sig förvånansvärt snabbt. Utredarna stärks i sin misstanke att han i själva verket redan vet att hon dödats. Under natten har han sovit i barnens rum, berättar Fossmo, eftersom en av dem vaknat. Därför har han inte hört några skott.

De närmaste dagarna rullas den bisarra historien upp när Sara Svensson berättar hur hon fångats av budskapet från församlingens ledare och hoppats få ett svar på sitt religiösa sökande i Knutby. I stället har hon upplevt en ökande isolering och utfrysning, med krav på botgöring och offerhandlingar för att finna nåd inför de två ledande pastorerna, Åsa Waldau och Helge Fossmo, och Gud. Den sista tiden har hon levt som en skugga i pastorns hus. Formellt som barnflicka, i praktiken som Fossmos älskarinna. Inte den enda, skulle det visa sig.

Uppgifter pekar på att pastorn samtidigt haft ett förhållande med sin granne Daniel Lindes hustru. Polisens metod för att avslöja dem är lika beprövad som enkel. De förhörs, samtidigt som deras telefoner avlyssnas. Men förhören hålls på olika tidpunkter och platser. Den ena förhörs i Uppsala när den andra är i Knutby och vice versa. Det fungerar. Kärleksparet ringer och sms:ar varandra så fort de lämnat förhören. Utredarna kan håva in deras uppgifter och får motivet för skotten serverat på guldfat. Deras teori är att pastorn planerat att gifta om sig med grannhustrun, utan att någon av dem skulle behöva skiljas. I hans position vore det tabu. Genom att förmå Sara Svensson att ta livet av båda skulle planen fullbordas.

Samtidigt analyseras de inblandades telefoner före och under mordnatten. Utredarna upptäcker att Helge Fossmo haft tusentals kontakter med Sara Svensson. 28 januari grips både han och Daniel Lindes hustru. Pastorn delges också misstankar om att ha mördat sin första hustru, som hittades död i badkaret i pastorsvillan strax före jul 1999. På en presskonferens samma dag berättar åklagarna om misstankarna. Därefter är Knutby på löpsedlar och förstasidor månader i sträck. Orten belägras av journalister och i hela landet startar en debatt om sekter och religiöst ledarskap.

– Vi förstod ju att uppgiften om deras relation skulle ta skruv, men det var ändå svårt att föreställa sig hur stort det skulle bli, säger Anne Sjöblom. Många medier fokuserade på annat men vi arbetade för att utredningen skulle handla om de brott som skett och de personer vi misstänkte för inblandning.

Grannhustrun släpps senare och misstankarna mot henne avskrivs. I maj startar rättegången i Uppsala tingsrätt, som får öppna en extra sal och dela ut kölappar tidigt på morgonen till intresserade åhörare. På Stadshusets parkering, mitt emot tingsrätten, spärras en stor yta av för mediernas sändningsbussar. I rättssalen berättar Sara Svensson hur hon fått anonyma sms som liknat bibelutläggningar men programmerat henne att utföra dåden. Avsändare är i själva verket Helge Fossmo. Han förnekar allt uppsåt och hävdar att hon i sitt förvirrade tillstånd misstolkat sms-budskapen, med katastrofala följder.

Sommaren 2004, ett halvår efter skotten, döms Sara Svensson för mord och mordförsök till rättspsykiatrisk vård. Helge Fossmo fälls för anstiftan till samma brott. Påföljden blir livstids fängelse. Han frias från åtalet om mord på sin första hustru. Experternas utlåtanden drar åt olika håll och bevisningen anses för svag. Hovrätten fastställer domarna samma höst.

Tio år efteråt kan både åklagarna och polisens spaningsledare Kenneth Ågren konstatera att alla frågor sannolikt inte blev besvarade i fallet. Ett 30-tal medlemmar i Knutbyförsamlingen förhördes. Utredarna prövade teorier om fler inblandade, utan att det ledde till åtal. Kenneth Ågren har sin uppfattning klar:

– Jag tror det fanns fler som visste mer om händelserna än som kom fram, men om det finns någon mer som är direkt inblandad i brotten är en helt annan sak.

Åklagarna har ungefär samma uppfattning:

– Sara hade levt så isolerad. Det faktum att församlingen kände till hennes isolering utan att någon gjorde något för att ändra den gjorde att vi funderade på om det fanns fler som var med i Helges plan och visste vad som skulle hända, säger Anne Sjöblom.

– Det kändes märkligt att man tillät isoleringen och nedbrytningen utan att agera.

Även för Kenneth Ågren är Knutby sedan länge historia. Men det händer ännu att avhoppare från församlingen och andra ringer honom för att be om råd eller bara berätta sin historia. Under de där månaderna 2004 skapade han ett särskilt förtroende hos människor som hamnat hos sekter. Den frågan gnager fortfarande i hans huvud:

– Samhället behöver bli bättre på att ta hand om de här människorna. När det gäller hedersbrott har vi förstått att vi behöver lära oss mer, men när det gäller sekter har varken polis eller socialtjänst tillräckligt med kunskap, säger han.

Även om många beskrev händelserna i Knutby som så osannolika att de aldrig skulle kunna bli ett filmmanus eller en bok, om de inte hänt i verkligheten, utesluter inte Kenneth Ågren att något liknande kan hända igen i Sverige:

– Det är inte alltför otroligt, se på vad som händer i USA. Och det som händer där, brukar förr eller senare komma hit, säger han.

Tio år efter skotten i Knutby avtjänar Helge Fossmo sin livstidsdom, men kan inom kort begära ett tidsbestämt straff. Han har regelbundna permissioner och har inte rapporterats för någon misskötsel. Vården av Sara Svensson är avslutad och hon tillbringar sitt liv i frihet.