Ett helt kapitel i Ulf Ekmans nyutgivna memoarer "I medvind och motvind" ägnas åt kritiken från personer som lämnat församlingen, kraven som rests på att församlingen ska säga förlåt till dem som upplever att de farit illa, och till mediernas bevakning.

Ulf Ekman skriver bland annat att han är ”uppriktigt ledsen” och ”vill be om förlåtelse” till dem som blivit ”felbehandlade”, och att det inte är någon ”tvekan om att det fanns situationer där vi i bland handlade fel och att enskilda människor då fick lida.”

Vad felstegen bestått i, eller på vilket sätt Livet ord handlat fel sägs inte.

Artikelbild

Ulf Ekman skriver samtidigt i sin bok, som handlar om församlingens tio första år, att ord ofta stått mot ord i historierna om medlemmar som farit illa. Enligt honom har det ibland handlat om personer som lidit av allvarliga psykiska problem redan innan de kom till Livets ord, och ibland om oseriösa och helt falska anklagelser. Han hänvisar också till tystnadsplikten i själavårdssamtal, som en faktor som gjort det svårt att bemöta felaktiga fakta i medierna.

UNT har bett att få intervjua Ulf Ekman, som avböjt medverkan. Till den kristna tidningen Dagen säger han att inte i medierna vill föra diskussionen om vad felstegen bestod i. Det skulle riskera att enskilda människors bekymmer trivialiseras.

I våras publicerade UNT en rad artiklar om Livets Ord:s 30 år som församling, en serie som ledde till en förlåtelsedebatt på bloggar och i medier. En av de intervjuade var Andréas Glandberger, som lämnat församlingen och som länge kämpat för att Livets Ord ska säga förlåt till dem som farit illa, däribland han själv. Han har läst kapitlet och tycker att Ulf Ekmans formuleringar känns mer diplomatiska än som äkta uttryck för en vilja till försoning.

– Det är fortfarande förlåtelse på Ulf Ekmans villkor. Jag ser ingen verklig ånger, ingenting av omvändelse som är det som kan leda till försoning.

En som med intresse följt förlåtelsedebatten är Emanuel Karlsten, tidigare journalist på tidningen Dagen, i dag frilansjournalist och krönikör i Dagens Nyheter. På sin blogg uppmanade han redan för flera år sedan Ulf Ekman att skriva en bok med titeln Förlåt. Han tycker att kapitlet i de nya memoarerna är ett bra första steg.
– Det är fantastiskt att han tar det här steget. Jag tror att man kan säga Livets Ord gjort samma resa som många extrema rörelser, religiösa, politiska och andra, och mognat med åren, säger han.

Men han hoppas liksom Andréas Glandberger på mer. Han säger att han vet många som skulle vilja se Livets Ords ledning i ögonen för att verkligen känna att de förstått vilken skada de orsakat.
– Det är otroligt många som upplever att man fått stora delar av sina liv förstörda i församlingen, många har vänt sig till mig när jag deltagit i debatten. Söker Livets Ord verkligen försoning skulle det vara så fint och starkt om man vågade ta det här vidare. Kanske kan man ha en konferens på förlåtelsetemat.

Tidningen Dagens opinionsredaktör Elisabeth Sandlund skriver i en ledare att Ulf Ekmans förlåt måste tas på allvar och godtas. Men, påpekar hon, de personer som på olika sätt lidit skada av Livets ords förkunnelse har fortfarande "tolkningsföreträde och kan vara i fortsatt behov av såväl själavård som upprättelse."