Det hela började redan 2014. Forskaren Gunnar Tufveson slog larm om att en kirurg vid Akademiska sjukhuset genomfört forskning utan de etiska tillstånd som krävs. I ett fall hade forskaren testat en ny undersökningsmetod utan tillstånd. I ett annat fall hade prover tagits på njurpatienter. I mars i år fälldes forskaren för vetenskaplig oredlighet, forskningsfusk, men bara när det gäller undersökningsmetoden.
Det har fått Gunnar Tufveson att agera. Han anser att forskaren även borde ha fällts för provtagningarna på njurpatienter som också saknar etiskt tillstånd - något som universitetets externa utredare, professor Bertil Hamberger, kommit fram till i sin granskning av ärendet.
– Men i beslutet ändrar universitet Bertil Hambergers slutsats genom att använda sig av luddiga argument. Man skriver att det inte går att säga om det handlar om forskningsfusk med hänsyn till svårigheter i gränsdragning mellan klinisk uppföljning och forskning. Jag anser att forskaren solklart borde ha fällts. Karolinska institutet gjorde på samma sätt i skandalen kring kirurgen Paolo Macchiarini, säger Gunnar Tufveson.
Han anser att utredningen skulle gått djupare i ärendet.
– Då hade man fått mer precisa svar. I stället hänvisar man till någon slags gråzon. I så fall skulle man väl samtidigt uppmanat att sjukhuset be om granskning, Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Då hade ärendet belysts från två håll.
Precis som i Macchiarinifallet har utredningstiden tagit för lång tid, anser Gunnar Tufveson. Det ska ta 60 dagar att genomför en förberedande utredning och 90 att göra en fullständig utredning.
– Den tröghet med vilken Uppsala universitet har gjort utredningen är jämförbar. Det har tagit nästan två år från det att jag först påtalade ärendet på institutionen. Först vill man inte anmäla. Sedan tar det tid att hitta en utredare för en första utredning. Den förberedande utredningen var klar nio månader efter att anmälan lämnats in. När den är klar så gör man ingen fullständig utredning utan låter rekommendationerna från den förberedande utredningen stå kvar och sedan tar det ytterligare ett par månader innan rektor fattar beslut.
Varför är tidsaspekten så viktig?
– Därför att folk som är inblandade glömmer. Vad som skett har skett med vett och vilja, med förhoppningen att folk ska tröttna efter något år. Man har inte följt sina egna regler när det gäller att utreda misstänkta fall. Arbetet måste gå snabbare om det ska vara trovärdigt, säger Gunnar Tufveson.
Han anser inte att den utredning som gjorts är dålig. Men tycker att utredarna borde tagit hänsyn till alla inlagor i den slutliga bedömningen.
– Varför har man inte brytt sig om att intervjua anställda och vad de sett och hur de uppfattade att det gick till. Jag har namngivit personer man kan prata med, men det har man inte brytt sig om, säger Gunnar Tufveson.
Utredaren Bertil Hamberger anser också att universitetet borde ha tagit hänsyn till hans slutsatser.
– Forskaren borde ha fällts på de båda punkter som jag kom fram till. Men de har valt att göra förmildrande omständigheter i stället. Jag vill inte fördöma deras arbete men jag tycker att de borde ha följt min slutsats, säger han.
Bertil Hamberger ser vissa likheter med hanteringen av Uppsalaprofessorn Bengt Gerdins utredning i Macchiariniaffären.
– Där valde universitetsledningen att inte följa slutsatserna, något de ångrat bittert idag, säger han.
Som visselblåsare har Gunnar Tufveson fått utstå en del. Han har inte utsatts för repressalier, men berättar att han i stället för uppmuntran har fått frågor om varför han ger sig i en konflikt som den här.
– Jag har blivit betraktad som en suspekt person som man inte kan lita riktigt på innan utredningen är klar. När tiden går så är det ganska påfrestande. Universitetet skriver i sina regler att utredningen ska gå fort med hänsyn till den som anmäler och den som är misstänkt. Det är dåligt hanterat, säger han.