UNT har tidigare berättat om granskningen som visar att det genomsnittliga antalet resor per månad har minskat, från 27 727 år 2008 till 26 187 förra året. Kommunens revisorer som presenterade granskningen före sommaren menar att minskningen har att göra med de höga priserna för resenärerna.
Utvecklingen ses som negativ. Tanken med den prisförändring som genomfördes i januari 2009 var att få fler resenärer att samåka. Därmed skulle man få ner de totala kostnaderna för färdtjänsten.
Dessutom ser man att priserna motverkar den enskildes vilja att resa till hälsofrämjande insatser, till exempel dagverksamheter för äldre.
– Vi vill få igång en dialog om hur människor ska kunna ta sig till olika aktiviteter. Det kostar högst 150 kronor per resa, men du ska ta dig hem också. Åker du på pensionärsträffar så kan du inte göra det särskilt ofta på grund av kostnaden, säger Lars-Olof Lindell (S), ordförande för revisorerna i Uppsala kommun.
Lars Persson, ombudsman för handikappföreningarna i Uppsala kommun, säger att priserna är så pass höga att en del inte längre har råd att åka.
– Du får ingen färdtjänstresa under 40 kronor och kommer inte särskilt långt på en femtiolapp. Att ta sig från Nyby till Gränby centrum kostar en hundring.
Med samåkning kan längre resor bli billigare för resenären. Men Lars Persson tror inte att erbjudandet lockar: precis som andra i samhället vill färdtjänstresenärerna komma fram så smidigt som möjligt.
– Det handlar om att man vill beställa och komma fram i den tid man har tänkt sig. Man vill inte utsätta sig för risken att bli försenad. Uppsala har dessutom en väldigt kompakt stadskärna. Att hålla på och samåka för en två kilometer lång sträcka är inte lönsamt för vare sig kommunen eller resenären.
Svårigheter finns även med de längre resorna i kommunen. Det är långt mellan orterna och samåkning gör inte resan effektivare, menar han.
Enligt granskningen har Uppsala jämfört med andra kommuner en relativt mycket dyr färdtjänst som påverkar viljan från enskilda att resa till dagverksamheter.
”Därigenom motverkas den förebyggande verksamhet som bedrivs av andra nämnderna, skriver revisorerna till äldrenämnden.
Äldrenämnden har nu aviserat en översyn av systemet. Granskningen visar att samåkandet är mycket litet; i genomsnitt stod samåkningar för bara 0,6 procent av alla resor under en tvåårsperiod. Därför står kommunen kvar med en färdtjänstkostnad på cirka 62 miljoner kronor.
Färre reser med färdtjänsten
Äldre och funktionshindrades resor med färdtjänst inom Uppsala kommun minskar. Höga kostnader har bidragit till att färre använder färdtjänst för att ta sig till bland annat dagverksamheter.
Färdtjänstavgifterna
1 januari 2009 infördes nya färdtjänstavgifter för resor inom Uppsala kommun. Tidigare uppgick resenärens egenavgift till 30 procent av taxameterpriset, dock utan maxtak.
Numera finns det maxtak för resorna: En ensamåkande resenär betalar 30 procent av taxameterbeloppet, lägst 40 kronor. Avgiften ska aldrig bli mer än 150 kronor.
Den som reser med specialbuss har en startavgift på 40 kronor, därefter betalar resenären som högst 150 kronor.
Jämfört med tidigare har det blivit dyrare med kortare resor för ensamåkande. Den som samåker får aldrig en avgift på mer än 90 kronor.
Maxtaket innebär att kommunen ska stå för den överstigande delen. Enligt revisionsfirman PWC:s granskning varierar taxibolagens timpriser rejält: från 444 till 914 kronor med vanlig taxi.
Vid samåkning talar resenären vid beställningen om att man vill samåka. Om taxibolaget kan samordna körningen med en annan resenär blir priset 25 procent av taxameterbeloppet, dock lägst 20 kronor och med en maxtaxa på 90 kronor.
Totalt för landet har antalet färdtjänstresor sjunkit de senaste 20 åren medan det genomsnittliga antalet resor per färdtjänstberättigad legat relativt stabilt. Minskningen är en följd av att antalet färdtjänstberättigade sjunkit.