44 procent av den svenska vuxna befolkningen var 2007 överviktig, enligt statistik från Statistiska centralbyrån. Frågan är hur man lyckas ändra den enskildes beteende för att få bukt med problemen som påverkar den enskildes hälsa negativt. Risken för sjukdomar och förtida död ökar, och årligen kostar fetman samhället miljarder i sjukvårdskostnader.
2005 tog Folkhälsoinstitutet på uppdrag av regeringen fram 79 punkter för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet som skulle bli ett nationellt handlingsprogram. Men vad hände egentligen med programmet?
– Ja, det är en bra fråga. Strax före valet 2006 ändrades politikernas inriktning och något handlingsprogram var inte aktuellt längre. Så det blev inget, säger docent Liselott Schäfer Elinder på Karolinska sjukhuset, en av forskarna bakom programmet.
Vissa förslag har dock levt kvar genom enskilda uppdrag från exempelvis socialdepartementet, men att det inte blev något samlat program har haft stor betydelse, tror Liselott Schäfer Elinder.
– Det blev ingen kraftsamling, men det behövs fortfarande. Vi har ju handlingsplaner för tobak och alkohol, alltså är inte kost och aktivitet en lika viktig fråga, enligt politikerna.
Hon vill se högre skatt på läsk och godis, precis som på alkohol och tobak.
– Vissa matvaror är värre än andra, så är det bara. Och vi vet att mer information inte räcker, alla grupper i samhället är inte lika mottagliga. Då måste vi ta till ekonomiska styrmedel.
Men det räcker inte. För förbättringar på lång sikt krävs särskilda insatser för de unga. Och där har Sverige en utmärkt struktur genom skolan, barnomsorgen, skolhälsovården och barnhälsovård, menar Liselott Schäfer Elinder.
– Vi måste prioritera barnen, innan de utvecklar övervikt och fetma. Men skolhälsovården har alldeles för lite resurser, trots att de är jättemotiverade, och hemkunskapsundervisningen är gammalmodig och otroligt underdimensionerad.
På Gottsunda vårdcentral i Uppsala arbetar dietisten Åsa Andersson. Hon har daglig kontakt med patienter som remitterats till henne, många med överviktsproblem. Hon håller med om att högre skatt på vissa varor skulle kunna var en väg framåt.
– Men man måste jobba på flera plan. Butikerna har ett ansvar för hur de saluför produkter i handeln. Jag tror också man måste satsa mer på riktad information. I dag finns ett stort glapp i kunskapen mellan olika grupper i samhället. En annan möjlighet som skulle ge resultat är mer individuell rådgivning.
– Man vet genom studier att det ger resultat. Men då krävs betydligt större resurser till oss inom vården eller på skolan. Tyvärr skärs det ner i dag i stället, säger Åsa Andersson.
I Uppsala kommun finns ett folkhälsoråd med politiker från alla kommunala nämnder. Frågan om kost och motion är prioriterad av rådet, säger ordförande Karin Ericsson (C). Men vad rådet konkret har gjort är svårt att få fram.
– Det är inte så mycket vi kan göra förutom att ge kunskap och rådgivning till de olika nämnderna som sedan fattar beslut. Och vissa nämnder har gjort en hel del, som äldrenämnden, säger hon.
Vad hon saknar i dag är konkreta mätbara mål, så att det går att få svart på vitt om det görs insatser och om de ger resultat.
– Vi vill se mål som att minska medelvikten i högstadiet och en strategisk plan för att nå målet. Det kan man sedan utvärdera, säger hon.
Skatter på vissa varor tycker hon är fel väg. I stället borde man göra tvärtom, locka med morötter.
– Lägre moms på det som är nyttigt vore bättre.