Publicerad: 2011-08-14 12:00, senaste uppdaterad: 2011-08-15 11:08
Det framgår av en i vissa avseenden unik studie bland drygt 400 flickor i Uppsala län, som publiceras i facktidskriften European Eating Disorders Review.
– Att flickorna inte direkt sätter i gång att banta efter att ha börjat tänka på att bli smalare är ett nytt och på sätt och vis glädjande fynd. Det innebär att det finns tid för insatser för att motverka att smalhetsidealet leder vidare till ett stört ätbeteende, säger forskaren Josefin Westerberg-Jacobson vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet, och avdelningen för hälso- och vårdvetenskap vid Gävle högskola.
När studien startade var flickorna mellan sju och elva år gamla. Sedan har forskarna under åtta år följt upp dem med upprepade frågeformulär om deras attityder till mat, ätande och sin egen kroppsvikt, och om deras måltids- och motionsvanor.
Svaren visar att så många som var femte flicka redan i sjuårsåldern önskar att hon var smalare, och sedan ökar denna andel fortlöpande med stigande ålder. I gymnasieåldern 16 till 18 år önskar mer än hälften av flickorna att de var smalare.
– Inte oväntat var andelen som ville bli smalare högst bland flickorna i de litet högre viktklasserna. Samtidigt är det viktigt att påpeka att få flickor i studien var så överviktiga att de av hälsoskäl verkligen borde gå ner i vikt, säger Josefin Westerberg-Jacobson.
Också andelen flickor som uppgav att de aktivt försökte gå ner i vikt ökade med stigande ålder – från bara några få procent i lågstadiet till nära hälften i gymnasieåldern.
De flesta uppgav att de försökte gå ner i vikt genom att försöka äta sundare och motionera mer.
– I 14- till 18-årsåldern använde mer än var åttonde flicka som försökte gå ner i vikt mer extrema bantningsmetoder, som att hoppa över måltider, kräkas, använda bantningspiller eller laxermedel till exempel, säger Josefin Westerberg-
Jacobson.
Men det var inte bantarna eller extrembantarna som var mest framgångsrika när det gällde att gå ner i vikt. Mer än hälften av dem blev kvar i samma viktklass, trots bantningen.
– Störst chans att gå ner i vikt verkar de ha haft som använde mer hälsosamma metoder som att äta sundare och röra sig lite mer. Värt att notera är också att en tredjedel av dem som gick ner i vikt faktiskt inte gjort något medvetet viktminskningsförsök alls, säger Josefin Westerberg-Jacobson.
För att minska risken för att unga kvinnor ska hamna i en ond cirkel av upprepade misslyckade – och i värsta fall ohälsosamma – bantningsförsök anser hon att det finns skäl att tidigt i skolan sätta in förebyggande åtgärder.
– Inte minst gäller det att ifrågasätta det smalhetsideal som sprids i många medier och som ökar risken för att utveckla ett stört ätbeteende. Visserligen finns flickor som skulle behöva gå ner i vikt, men extrema bantningsdieter är en dålig metod att uppnå detta, säger Josefin Westerberg-
Jacobson.