En kvinna på en gård i Uppsalatrakten lever för att ta hand om sina djur. När länsstyrelsen besökte gården i januari 2011 hade hon 32 hästar, 13 hundar, ett 50-tal katter, höns, getter, sköldpaddor och burfåglar.
Katterna ska ha vistats i ett bostadshus som var fullt med kattbajs. Katterna bedömdes vara i dåligt skick och ha utsatts för lidande. De ansågs så förvildade att det var omöjligt att omplacera dem och kom därför att avlivas.
Kvinnan hade tidigare nekats tillstånd av länsstyrelsen att hålla mer än tio katter och ska ha undanhållit att hon hade så många som ett 50-tal katter.
Enligt kvinnan, som överklagade till förvaltningsrätten, har hon tagit hand om hemlösa katter som varit lidande och gett dem god omvårdnad.
Men domstolen bedömde katternas levnadsmiljö som miserabel och ansåg att det var rätt att omhänderta dem.
Ett halvår senare, i augusti 2011, förbjöds kvinnan av länsstyrelsen att ha djur. Enligt länsstyrelsen hade det under flera år hittats stora brister i hennes djurhållning. Hon hade inte följt alla länsstyrelsens krav på åtgärder, bland annat hade hon fått ett vitesföreläggande för att hon trots uppmaning inte tillkallat veterinär när en häst var sjuk.
Det hade med åren blivit alltfler djur på gården och hon hade till slut skaffat sig fler djur än hon klarade av, ansåg länsstyrelsen.
Hon beordrades därför att göra sig av med de hästar, hundar och andra djur som fanns på gården.
Länsstyrelsen har dessutom åtalsanmält kvinnan för djurplågeri och brott mot djurskyddslagen. Orsaken är bland annat att de avlivade katterna ansågs ha utsatts för lidande.
Kvinnan menade att djuren inte alls blivit vanvårdade och hänvisade till fyra veterinärintyg. Hon ser djuren som sin familj och invände att ett totalt djurförbud skulle vara mycket smärtsamt för henne. Hon höll med om att hon haft för många katter men hade haft svårt att hitta människor som var villiga att ta emot dem. Hon tillbringade 20 timmar per dag med djuren och ansåg sig ha bra koll på dem.
Förvaltningsrätten konstaterar i sin dom att kvinnan i stort sett följt länsstyrelsens krav under åren och att veterinärer intygat att hon är mycket mån om sina djur. Domstolen tror att de brister som konstaterats inte kommer att upprepas om antalet djur minskar. Därmed upphävs länsstyrelsens beslut att omhänderta djuren.