Publ:
01 jun 2010 06:37
Uppdaterad
Amer Sarsour, 20, väcktes tidigt på måndagsmorgonen av sin storasyster. På nyhetssändningarna talades det om dödskjutningar ombord på ett av fartygen.
- Det är förfärligt. Jag kunde inte tänka mig att det här skulle ske. Att det skulle ha funnits vapen ombord är propaganda från Israel.
Amil Sarsour höll i trådarna kring den gala som hölls i Uppsala i vintras, till förmån för kampanjen Ship to Gaza. Fokus låg på att få in pengar för att köpa in avsaltningsapparater för att rena grundvattnet åt Gazabefolkningen.
Samaa, 26, har inte haft kontakt med sin pappa sedan i lördags då han befann sig på Cypern.
- Det finns inga ord som kan beskriva hur oerhört chockad och förtvivlad jag är. Jag är väldigt orolig för min pappa och vet inte om han lever. Men det ryktas att israelerna slog till mot ett annat fartyg.
På måndagsförmiddagen demonstrerade hon och brodern tillsammans med andra utanför Israeliska ambassaden i Stockholm.
Trots oron för pappan vill de vara starka. Palestinierna i Gaza har genom åren fått utstå mycket svårare saker, resonerar de.
- Pappa har lärt oss att fortsätta vår kamp med fredliga metoder. Vi har inte vapen men hjärtan och själar. Vi tar avstånd från våldshandlingar som skett vid demonstrationer. Våld är inget som hjälper de inblandade i Ship to Gaza, säger Samaa Sarsour.
Fayek Saleh, ordförande i Palestinska folkets förening i Uppsala, uppskattar att det finns cirka 6 000 palestinier i Uppsala. Många av dem, liksom hundratals andra Uppsalabor, samlades under måndagskvällen på Stora Torget i en manifestation för att fördöma Israels agerande och hedra de som fallit offer för våldet. Många var fortfarande skakade, en del grät öppet.
- Det är ofattbart att Israel gör på det här sättet. Hela världen måste reagera kraftfullt. Vi kommer inte att skrämmas till passivitet. Vi kommer att börja förbereda oss direkt för att skicka en ny båt till Gaza, säger Fayed Saleh.
På religionshistoriska avdelningen på Uppsala universitet följer man händelserna med stor oro. Mattias Gardell, en av avdelningens två professorer, samt doktoranden Ulf Carmesund är två av de svenskar som var med på Ship to Gaza. Vilket av skeppen Ulf Carmesund åkte med är oklart. Mattias Gardell, däremot, befann sig ombord på det turkiska fartyget Mavi Marmara där det mesta av skottlossningen ska ha skett.
– Det här är självklart en chock. Vi är alla är djupt skakade och sitter och hänger vid våra datorer hela tiden för att få information, säger lektor Lena Roos.
På avdelningen jobbar ett 20-tal personer, och alla känner varandra väl. De försökte under måndagen utan framgång få kontakt med sina kolleger samt med Mattias Gardells hustru Edda Manga som också befann sig på Mavi Marmara och som är forskare inom idé och lärdomshistoria vid Uppsala universitet.
– Det var väl ingen av oss som trodde att israeliska myndigheter bara skulle låta dem segla in, men heller ingen som trodde skulle bli våld på den här nivån, säger Lena Roos.
Lena Roos har själv bott i Jerusalem i två år, och använder sina egna erfarenheter därifrån för att behålla lugnet.
– Mina släktingar tänkte alltid när det skett ett attentat att jag var bland de skadade, men oftast är det ju inte anhöriga som drabbats. Jag försöker tänka så tills något annat är bekräftat.