Publicerad: 2011-02-02 19:26, senaste uppdaterad: 2011-02-03 15:02
Det visar en internationell forskargrupp med forskare från bland annat Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet i två artiklar, som publiceras i veckans nummer av den ledande vetenskapstidskriften Nature.
– Metoden öppnar ett helt nytt fält i strukturbiologin. För första gången är det möjligt att kartlägga strukturen på en mängd molekyler som varit oåtkomliga med tidigare metoder, säger Janus Hajdu, professor i biokemi vid Uppsala universitet och en av ledarna för den internationella forskargruppen.
Redan för snart 100 år sedan utvecklade forskare en metod som kallas röntgenkristallografi för att undersöka hur biomolekyler är uppbyggda. Med den metoden beskjuts kristaller av ämnet man undersöker med röntgenljus, och utifrån hur ljuset bryts när det träffar de enskilda atomerna inuti den är det möjligt att räkna ut hur ämnet är uppbyggt.
Metoden innebar något av en revolution för den biologiska forskningen, bland annat den Nobelprisbelönade kartläggningen av den dubbla dna-spiralen.
– Nackdelen med den är att den inte kan användas för att undersöka den stora mängd ämnen som inte låter sig kristalliseras eller som det inte går att göra tillräckligt stora kristaller av. Det hindret övervinner vi med den nya metoden, säger Janus Hajdu.
Till för bara ett par år sedan var den nya metoden bara en idé i några få forskares huvud. Deras tanke var att extremt intensiva superkorta röntgenpulser kunde användas för att skapa en bild av en biomolekyl innan själva provet påverkades och förstördes av den högenergetiska strålningen.
Med bygget av världens första så kallade frielektronlaser i Stanford, USA, 2009 blev det möjligt att testa den i praktiken. Testet höll måttet, visar forskarna när de i veckans Nature presenterar kartläggningen av världens största virus, mimivirus, och av protein som finns i ytterhöljet av en fotosyntetisk bakterie och som den använder för att fånga in solljus och omvandla det till energi.
Den nya metoden väntas få stor betydelse inte bara för grundläggande forskning kring biomolekylers struktur. Stora förhoppningar knyts också till att den ska bli ett viktigt hjälpmedel för att kunna skräddarsy läkemedel mot till exempel sjukdomsframkallande virus.