Naturvårdsverket offentliggjorde för en tid sedan en utredning om var man kan tänka sig att sätta ut vargar i Sverige. Tanken är att förstärka den genetiska stammen efter att den första licensjakten genomförts i vinter. Målsättningen är att ta ett 20-tal vargar från renskötselområdet i norr eller från Finland alternativt Ryssland under en femårsperiod. Utsläppsplatserna bör ligga långt bort från renbetesmarker och norska gränsen.
– Dessutom vill man minimera risken för att vargarna dör första dygnen genom att inte släppa dem för nära trafik eller befintliga vargrevir. De bör inte heller placeras så långt ifrån andra vargar att de inte kan hitta en partner, berättar Olof Liberg vid SLU Grimsö som utrett frågan.
Forskarna har ringat in ett område som sträcker sig över Dalarna, Gävleborg, Västmanland och Örebro län. Men även in i Östergötland och Uppsala län. Fast själva utsläppsplatsen behöver inte få någon avgörande betydelse eftersom vargarna knappast kommer att stanna precis där.
– En varg kan gå upp till två–tre mil på ett dygn. På en vecka kan de lätt förflytta sig 10–12 mil, säger Olof Liberg.
Han är väl medveten om att utplacering av varg kan väcka starka reaktioner.
– Ingen av dem som är emot varg gillar det här. Men Uppsala län kan få ett vargrevir om något eller några år oavsett om vi släpper varg där eller inte.
Det senare skriver Johan Månsson, rovdjurshandläggare på länsstyrelsen, under på. På senare tid har varg vandrat in och ut ur Uppsala län på gränsen mot Västmanland. Dessutom har vargparet i Rialareviret söder om Norrtälje fått valpar som förväntas söka sig egna revir när de uppnår ett års ålder.
– Och då är det ganska troligt att de hamnar hos oss.
Om det verkligen kommer att ske en utsättning av vuxna vargar är dock mycket osäkert. Jordbruksverket kan sätta stopp för planerna genom att kräva att vargar som flyttas in i landet ska placeras i karantän, en omöjlighet när det gäller vilda djur. Även kartan över lämpliga områden kan ritas om framöver. Ytterligare utredningar ska bland annat se till socioekonomiska aspekter.
– Det här är helt och hållet upp till regeringen och vi vet ju inte ens om det är den sittande regeringen som ska fatta beslutet. En ny regering efter valet kan mycket väl riva upp alltihop igen, säger Johan Månsson.
Länsstyrelserna är remissinstanser för det färdiga förslaget. Tjänstemännen kan även konsultera den lokala viltförvaltningsdelegationen. Och där går åsikterna isär.
Lars-Olov Pettersson från Östervåla, som representerar LRF, är starkt kritisk. Han menar att det måste finnas en överenskommelse om ersättning till djurhållarna först. I dag finns till exempel möjlighet att få ersättning för material till rovdjursstängsel, men inte för kostnaden att sätta upp och sköta om stängslen.
– Alla som har djur kommer att drabbas av något sådant här. Det är vi som får ta smällen, säger han.
Tomas Bergström, som representerar Folkpartiet i samma delegation, kan å andra sidan mycket väl tänka sig att varg sätts ut i länet.
– Principiellt har jag ingenting att invända om Grimsö anser att området är lämpligt. Vilken plats man än väljer så kommer det att finnas folk som inte tycker om det men det finns en bred politisk uppslutning om att vi ska ha en livskraftig vargstam i Sverige.
Att enskilda länsstyrelser helt skulle vägra att ta emot varg är inte troligt.
– Nej, vi samarbetar om det här. Vi kommer att ta vår del av ansvaret om det skulle bli så, säger Johan Månsson.