Under lång tid har vi sett en utveckling där ungas förtroende till partipolitiken och till demokratin minskar.
De partipolitiska ungdomsförbunden har en viktig roll som länken mellan unga och den partipolitiska demokratin. Trots detta väljer allt fler skolor att stänga oss ute.
Sedan 2018 har ändringar i skollagen börjat gälla där man förtydligar att det krävs objektiva kriterier för att bjuda in politiska partier och ungdomsförbund till skolorna, exempelvis att partiet sitter i kommunfullmäktige eller riksdagen. Det är en välkommen förändring, särskilt när det verkar finnas en ängslighet och osäkerhet kring gränsdragning av vilka partier man ska bjuda in till debatter och tillåta att kampanja på skolan.
Trots denna förändring ser vi att rektorer fortfarande kategoriskt säger nej, och hänvisar till att man håller debatter under valår eller under en utvald “demokratidag” en gång om året.
Vissa hänvisar till och med till att man redan får in de politiska partierna och det demokratiska systemets uppbyggnad i samhällskunskapsundervisningen. Detta vilar tyvärr på en ytlig förståelse för vikten av ungas möjlighet att engagera sig politiskt, och inte bara betrakta det på avstånd.
Politik är inte statiskt som en lärobok, utan tvärtom, förändras dagligen. Det politiska samtalet behöver därför föras kontinuerligt. Att nöja sig med och hänvisa till en debatt lagom till valet speglar inte verklig politik och skapar en mentalitet hos elever där man tror att politik bara är viktigt var fjärde år. I vissa fall kan en elev gå hela sin gymnasietid utan att komma i kontakt med en enda politiker. Människor vars beslut påverkar eleverna i allra högsta grad.
Demokratidagar i all ära, men kontakten elever och beslutsfattare emellan är otillräcklig.
Skolan har länge varit, och bör i större utsträckning vara, en naturlig mötesplats för elever och politiska partier genom ungdomsförbundens möjlighet att göra skolbesök och samtal. En trygg miljö där alla får möjlighet att vara delaktiga i samhället och demokratin, på sikt, bli bättre medborgare. Det är i skolan man rustas för framtiden, och däribland rustas även framtidens beslutsfattare.
Vem ska exempelvis sitta i landets kommunfullmäktigeförsamlingar, nämnder eller till och med riksdagen i framtiden om unga aldrig träffat en politiker eller ett ungdomsförbund?
Trots att ungas politiska intresse har ökat har förtroendet för politiska partier gjort en motsatt resa. Nästan hälften håller med om påståendet att politikerna inte kan lösa problemen som finns i Sverige, att jämföra med 40 procent som inte håller med.
De här siffrorna blottar en förtroendekris för politiska partier och i förlängningen en förtroendekris för grundstommen i den representativa demokratin.
Även om vi i SSU och MUF sällan drar samma politiska slutsatser är vi helt eniga om skolornas förhållningssätt till partipolitik. Därför kräver vi att skolorna förändrar sitt förhållningssätt och släpper in oss. Det förtjänar faktiskt alla elever.
