Amanda Alvenäs är i dag föräldraledig med sin dotter. Det hade hon inte kunnat tro när hon för tre år sedan fick ett livsförändrande besked.
   – Då hade jag precis fyllt 26 år. Beskedet om att jag hade livmoderhalscancer kom helt oväntat och jag hade heller inga tydliga symptom. Jag hade bara fått lite mellanblödningar som jag ville kolla upp. Det togs cellprov på en vårdcentral och efter att det så gick det fort. Jag fick komma till Kvinnokliniken på Akademiska Sjukhuset redan inom några dagar från att de hittat cancerceller. Tre veckor senare var jag inbokad på en operation, berättar Amanda.

Vad visste du om livmoderhalscancer innan beskedet?
– Jag visste inte mycket alls. Cellprov visste jag att man skulle ta, vilket jag gjort två år tidigare. I efterhand kan jag ångra att jag inte hade vaccinerat mig mot HPV-virus. Jag förstår nu att det kan hjälpa många. Jag visste inte heller hur utsikterna ser ut för de som får cancer och trodde det innebar att man måste ta bort livmodern. Därför blev jag förvånad när läkaren frågade mig om jag ville spara livmodern förutsatt att cancern inte spridit sig, berättar Amanda.
   Karin Stålberg, docent och överläkare på Kvinnokliniken med gynekologisk cancer som specialitet, berättar mer:
   – När vi utreder en patient som Amanda görs först en magnetröntgen. Sedan har vi en multikonferens med många specialiteter tillsammans för att bedöma vilken insats som skall göras. När det gäller livmoderhalscancer beror valet av behandling på hur stor tumören är och hur spridd cancern är. Många har en stor tilltro till kirurgi, men i många fall är en behandling med strålning och cytostatika att föredra. I Amandas fall kunde vi göra en relativt ny typ av robotoperation där livmodern sparas, och i stället livmoderhals och lymfkörtlar tas bort, säger Karin.

Tiden efter cancerbeskedet kom att vara tung för Amanda. Även om det bara var några veckor till operation kom väntan att kännas lång.
   – Innan operation var jag mest bara hemma. Det var jobbigt, jag ville bara få operationen gjord. Många tankar gick igenom mitt huvud. Hade cancern spridit sig skulle livmodern tas bort? Man väntar sig det värsta på något sätt. Jag ville inte tänka så mycket på det, även fast jag gjorde det ändå förstås, säger Amanda.
   Karin förklarar hur viktigt det är att i dialogen med patienter visa på möjligheter framåt.
   – Även om det, för den enskilde patienten, inte ser så ljust ut, är det viktigt att varje patient kan få känna hopp. Att det finns något de kan ta med sig. Livmoderhalscancer har för de allra flesta en god prognos, så då handlar det om hur man ska leva efteråt. För patienter är våra kontaktsköterskor den närmaste kontakten och spindeln i nätet när det gäller att slussa mellan olika enheter. När patienten kommer hit inför en operation så är det våra kontaktsköterskor som är deras närmaste kontakt och de får även träffa sjukgymnast och sjuksköterska. Vi har även kurator och en rehabgrupp för de som har besvär efter avslutad behandling, säger Karin.

Läs mer om Livmoderhalscancer på 1177 (extern länk) 

Den operation som Amanda genomgick tog fem timmar då hon var nedsövd. När hon vaknade upp var det en fråga hon hade i huvudet.
   – Jag ville först av allt veta om livmodern var kvar eller inte. Läkarna kom in och kunde berätta att operationen hade lyckats och de inte hade behövt ta bort min livmoder. Det innebar att jag skulle kunna ha möjligheten att bli gravid och få barn. En otrolig glädje och lättnad att allt gått så bra, säger Amanda.

Hur var tiden efter operationen?
– Efter operationen så kände jag en hel del oro. Det tar också tid för kroppen att återhämta sig. När jag fick cancerbeskedet pluggade jag. Det hjälpte mig mycket att kunna fortsätta plugga vidare även efter operationen. Det var skönt att vardagen inte förändrades så mycket, säger Amanda.

Vad har Kvinnokliniken betytt för dig?
– Från början ville jag inte sätta min fot här på Kvinnokliniken. Det kändes läskigt. Nu känns det bara skönt och jag kan se fram emot ett besök. Nu kommer jag hit var tredje månad och tar cellprov. Då vet jag att de har koll på mig, säger Amanda.

Hur har livmoderhalscancern förändrat ditt liv?
– Ett cancerbesked påverkar så mycket. Jag försöker tänka positivt, att den här processen har gjort mig starkare. Sedan känner jag tacksamhet att det inte blivit värre än det har blivit. Jag har ett normalt liv i dag och har kunnat göra de saker jag har velat i livet. På grund av operationen har jag fått möjlighet att få egna barn. I dag mår jag bra, är frisk och har en dotter. Sedan kanske jag hade valt att skaffa barn litet senare i livet. Nu vågade jag inte vänta då det alltid finns en risk för återfall. Numera så tänker jag inte längre på att jag har haft livmoderhalscancer, berättar Amanda Alvenäs med sin dotter i famnen.

Finns det några råd som kvinnor kan tänka på för att förebygga risken för gynekologisk cancer eller öka chansen för tidig upptäckt?
– Det är viktigt att veta att det gynekologiska cellprovet, som kvinnor kallas till, bara kan hitta förstadier till livcancermoderhalscancer och inte andra typer av gynekologisk cancer. Det är därför viktigt att söka gynekolog om man får ändrat blödningsmönster eller andra nytillkomna gynekologiska symtom, även om cellproven varit normala. Här kan jag uppmana alla till att vara uppmärksamma och lyssna på sin kropp. Dessutom är det bra att känna till att överlevnaden är relativt god för de flesta formerna av gynekologisk cancer. Sverige har här spelat en stor roll som pådrivande inom forskningen om HPV-virus. Ännu har vaccinet mot HPV funnits för kort tid för att det skall synas i statistiken. På några års sikt tror jag dock att effekten av vaccineringen kommer att visa sig i färre fall av livmoderhalscancer, berättar Karin Stålberg, docent och överläkare på Kvinnokliniken Akademiska sjukhuset.

 

Läs mer om behandling och utredning av gynekologisk
cancer på Kvinnokliniken, Akademiska sjukhuset (extern länk)

Kontaktuppgifter och information om Gynekologmottagningen Akademiska sjukhuset (extern länk)