Edvard Lindell jobbade på Ramlösa skofabrik. Tillsammans med sin hustru Gerda Lindell lämnade han bostaden på Skogsgatan och hemstaden Helsingborg med avsikt att skapa sig ett nytt och bättre liv på Amerikas östkust.
   Men de kom aldrig fram.
   Deras dramatiska och misslyckade försök att rädda sig upp i en livbåt beskrevs efteråt i detalj av en annan skåning, August Wennerström, som överlevde Titanics undergång.
   – Det är många öden som fascinerar mig, men framför allt är det när jag träffat anförvanter till dessa Titanicresenärer och de börjat berätta historier som det börjar bli riktigt spännande, säger etnologen och fartygshistorikern Claes-Göran Wetterholm.
   – Bland alla dessa människor är det några historier som sticker ut, som den om makarna Edvard och Gerda Lindell.
   Paret, som reste tredje klass, fick aldrig plats i någon livbåt. De lyckades ta sig till en vattenfylld båt där mängder av människor hade samlats för att försöka rädda sina liv.
   Edvard tog sig upp, och stod med vatten upp till knäna, men ihärdiga försök att dra upp Gerda lyckades inte. Hon gled ner i vattnet och försvann direkt. Wennerström har berättat att Edvard blev ”alldeles gråhårig på ringare tid än 30 minuter”. En stund senare dog även han.
   Där kunde historien tagit slut.

Men en månad senare siktades livbåten, Båt A, av ett fartyg och bärgades. Och där, i botten på livbåten som drivit omkring på Nordatlanten, fann man en guldring med en inskription.
   – Jag tror att ringen gled av hennes finger när hon blev kall, och hamnade då på livbåtens botten. I den situationen, när det bara handlade om att överleva, var det ingen som brydde sig om en ring.
   Den upphittade ringen, som togs till Titanicrederiets kontor i New York, visade sig sedan efter många turer tillhöra Gerda Lindell. För att vara helt säker på att den kom till rätt ägare satte Utrikesdepartementet i Sverige in notiser i olika tidningar, och genom en slump såg Gerdas bror en av dessa.
   Sommaren 1912 återfördes ringen till Gerdas pappa Nils Persson i Gantofta.

Långt senare satt Claes-Göran Wetterholm med sin forskning om Titanic på Riksarkivet i Stockholm.
   – Där läste jag med stegrad fascination om ringen. Det fanns brev och kvitton, allt som hängde ihop med ringen. Men ingen ring. Den hade kommit tillbaka till Sverige, återlämnats 1912 och sen var den borta!
   Svaret kom av en slump 1991 då Claes-Göran Wetterholm var engagerad i en stor Titanicutställning på Malmö Sjöfartsmuseum. Utställningens intendent gick på barnkalas och kom i samspråk med en annan gäst som berättade att hon haft en släkting på Titanic – och så sade hon något om en ring.
  Några dagar senare dök Gunilla Genrup från Södra Sandby, upp på utställningen.
   – Ringen, sade Gunilla, ja den har min mamma på sitt finger. Hennes vanliga vigselring hade blivit för trång och då tyckte hon att hon kunde använda faster Gerdas ring i stället!

Efter det har Gerda Lindells förlovnings- och vigselring visats på flera utställningar runt om i världen. Vid utställningen ”Titanic – The Exhibition” i Uppsala finns den i en monter tillsammans ett vykort som Gerda skickade från Southhampton och ett fotografi på paret.

LÄS MER och boka utställningen Titanic - The Exhibition på Fyrishov i Uppsala

 

 ♦  ♦  ♦  ♦

 Den här annonsen är en produktion från UNT Content Studio
– en del av Upsala Nya Tidning